2013-03-09, 16:03
#1
DMT - en somrig drog - första gången
Substans: DMT (N,N-Dimetyltryptamin)
Dosering: Okänt. Tog en liten hög längst ut på huvudet på en platt, medelstor, skruvmejsel
Ålder: 28
Kroppsvikt: 70
Intagnings datum: 9/3/2013
Tidigare erfarenhet: Närmare 30 olika substanser (CB, benso, opioider, hallucinogener, centralstimulantia). De hallucinogener jag har tagit förrut är dock följande:
Svamp (4 gånger), DXM (2 gånger), Salvia Divinorum(2 gånger), LSA (okänt antal gånger). Jag håller mig nästan enbart till CB och svamp dock men det händer att jag blir nyfiken och vill experimentera.
The story:
Är hemma i min lägenhet, sittandes i en soffa och har en bong framför mig som inte är vattenfylld. I den har jag galler i som har en liten mängd aska på sig och ovanpå det ligger DMT högen.Jag eldar i bongen och kristallerna smälter och jag försöker ta en hit. Tändaren får slut på gas så jag sitter o väntar lite. Känner en energi i kroppen men annars inget alls. Får en annan tändare av min sitter och eldar igen. Nu kommer mycket rök, så jag tar en fet hit. Håller in 10 sek, blåser ut. Tar ytterligare en fet hit, denna gång börjar kristallerna tyvärr glöda då jag blev lite greedy och hade elden för nära. Jag släcker röken och ställer bong och tändare på bordet framför mig. Jag upplevde inte röken som särskilt förvånande faktiskt. Den var stark som vilken annan kemikalie (jwh eller valfri random benso fribas exempelvis) och kittlar inte som exempelvis CB gör.
Upplevelsen beskrivs nedan (för enkelhetens skull har jag delat upp det per sinne, föjt av en slags summering längst ner)
Taktilt: En varm känsla sprider sig över hela kroppen - en slags feber-aktig, elektrisk inre värme och samtidigt en yttre värme som smekte alla ytor av min hud. Svårt att beskriva men det kan jämföras med att kliva ner i ett varmt, skönt bad - fast föreställ er att det är en mycket tyngre vätska så trycket mot kroppen är kraftigare. Det känns som jag står i varmt, behagligt solljus, och jag känner inte av andningen: lite som att lungorna blivit en aning bedövade. Jag förstår precis vad McKenna menar med att det känns som att man är under vatten. Trycket, värmen samt känslan av att man håller andan - men ej blir anfådd - är de dominerande taktila känslorna här.
Visuellt: Closed-eyes - ser en stor, rund och orange fraktal som dominerar hela synfältet. Den är oerhört komplex och är uppbyggd av mindre röda, gula och oranga fraktaler. Upplevde dom som mekaniska i sin natur. Tror att det är denna som folk refererar till som "the chrysanthemum" - porten in till "the fucked-up alien dimension".
Open-eyes - Synfältet domineras av gula och oranga färger. Jag är fortfarande i "den här" världen men med kraftiga hallisar... lite underliga sådana. Mitt kontrollglas med vatten vågar sig inte - och det förvånar för det gör det på svamp, DXM och LSA. Och till skillnad från svamp där alla färger blir mer intensiva så upplevde jag det som att just gula och oranga (och även bruna) färger påverkades här. Färger blev oerhört mycket mer mättade. Mitt orange-bruna parkettgolv fullkomligen sken av ett varmt, apelsin-liknande ljussken. I periferin ser jag att andra saker också rör på sig - men jag fascineras av parkettgolvets oranga, intensiva ljus så ögonen vilar där. Jag tittar snabbt ut genom vardagsrumsfönstret och tallarna där utanför har elektriskt formade grenar som svajjar i sidled enbart - inte upp och ner. Saker ser ut att vibrera och först känns det som dubbelseende eller lagg av det visuella inputtet till hjärnan (typisk DXM platå två grej). Vad mer?:
Raka linjer blir mer tydliga, geometriska former ser mer perfekta ut. Skivan på bordet är inte bara en skiva utsågad av en maskin - den är en matematiskt perfekt kuboid. Jag tittade ner på mina händer och skuggorna som de kastade gjorde att det såg ut som att dom hade svarta outlines runt sig - som i serietidningar eller något: hårda svarta outlines runt objekt och enkla men intensiva färger på insidan. Det såg också ut som att jag hade fler fingrar än normalt, men det var inget som jag brydde mig det minsta om.
Lukt: DMT:ets söta, frukt-liknande lukt är det enda jag känner, överallt. Det luktar precis som det gör när man är nykter - så inga konstigheter.
Hörsel: Ett elektriskt, kanske plast-liknande brus börjar (ungefär som att man knycklar ihop papperet från en blomster-bukett) och följs av ett annat ljud. Föreställ er det tinnitus-liknande bakgrundsljudet som alla hör när det är tyst. Detta ljud ökade och ökade i intensivitet och blev mera utdraget. Ett slags långt nnnnnjjjiiiiiiiii -ljud. (Precis som McKenna beskriver det) Hörde även ljud från min sitter's laptop (han hade hörlurar men jag hörde skiten ändå). Röster som var helt förvrängda, ljud som var
konstiga. Ville inte ha de bakgrundsljuden alls! Lesson learned: det ska vara TYST när man tar DMT. Jag tror ärligt talat inte ens att jag hade uppskattat min favorit -musik just då (ambient) - ljud var helt enkelt "för" distorterade och... konstiga.
Kognition:
Detta var jättekonstigt. På ett medvetet plan är det detta jag vill - och jag intala mig det själv. Jag har haft ayahuasca undansparat i 4 år och aldrig vågat ta det, men nu har jag varit inställd på att ta DMT i flera veckor då jag mår bättre än jag gjort de senaste 4 åren. Fast jag var så förberedd man kan bli och fast min setting var god så gick det inte att ignorera "den
andra känslan". Ordet här är ambivalens: känslorna är delade. Å ena sidan - kanske den medvetna delen av hjärnan - var helt inställd på detta, ville ha mer, var beslutsam osv. Men en annan del utav mig - kanske den omedvetna delen av hjärnan - var helt förskräckt... den ville att det skulle sluta. Bildligt talat så skrek hjärnan "vad fan är det här för något du har gett mig, vad ska jag göra med det? Få bort det!" Detta är ytterligare en typisk DMT-grej som jag nu i efterhand inser - men som jag just då i det tillfället inte ens reflekterade över. Hjärnan din blir så extremt överaskad av tillståndet att den inte riktigt vet vad den ska göra typ. Det ska visst vara normalt att uppleva DMT så - det är ju trots allt den kraftigaste allucinogen som finns.
Jag minns att jag oroade mig för just denna inre emotionella kamp. Jag var orolig för att de mera primitiva delarna av hjärnan skulle få övertag och utsöndra rädsla - kanske t.o.m. panik. Förtydligande: Jag kände ingen rädsla eller panik i sig, bara en enormt överväldigande känsla... liksom "åh helvete vad det slår på". Men ja just detta oroande och denna "kamp" var åt det otrevligare hållet faktiskt. Jag har varit med om värre saker (gråtattacker, mm) så jag försökte då - metaforiskt talat - få min
medvetna del av hjärnan att lugna ner den omedvetna... om det ens går dvs! Mina tankar gick såhär: "det är ju detta jag vill, jag vill ju in i den där världen, jag vill utforska mitt psyke" med jag upplevde inte dessa stödtankar som att de gav någon som helst effekt.
Annat / Insikter:
-Jag märkte att så fort jag öppnade ögonen så droppade en del av intensiteten på ruset, och när jag stängde dom så ökade den. Jag öppnade och stängde ögonen några få gånger under ruset. Jag öppnade dem när jag kände att hjärnan höll på att bli "för" överaskad av denna upplevelse.
-Det går ej att förbereda sig för hur snabbt det slår. När den första tanken når de kognitiva delarna och du blir medveten om den så har ruset redan kilat iväg långt mycket längre. Jag visste att DMT slår på snabbt men ja... jag tror inte man kan riktigt fatta det själv förrens man har upplevt det.
-Setting är superviktigt. Det är rekommenderat att det är HELT tyst. Din sitter ska hålla käft och den ska inte pyssla med annat utan bara observera dig och finnas där. Också rekommenderat är att du ligger ner. Jag satt ner och det gick bra men tror att det hade varit lite bättre om jag låg ner skönt och bekvämt på ett par extra kuddar
eller så.
-Denna drog bör behandlas med OERHÖRD respekt - även av mycket erfarna psykonauter. Jag är ingen full-blown, på gränsen till shamanisk -psykonaut av något slag men jag har erfarenhet. Nu i efterhand känner jag att jag kanske behöver -lite- mer erfarenhet innan jag provar DMT igen. Kanske mera tystnad, kanske musik, lite mera filande och putsande på min setting, Jag är nästan "där" - nästan 100% redo - och det kanske bara var bra att jag idag aldrig slog igenom och hamnade på "den andra sidan".
Substans: DMT (N,N-Dimetyltryptamin)
Dosering: Okänt. Tog en liten hög längst ut på huvudet på en platt, medelstor, skruvmejsel
Ålder: 28
Kroppsvikt: 70
Intagnings datum: 9/3/2013
Tidigare erfarenhet: Närmare 30 olika substanser (CB, benso, opioider, hallucinogener, centralstimulantia). De hallucinogener jag har tagit förrut är dock följande:
Svamp (4 gånger), DXM (2 gånger), Salvia Divinorum(2 gånger), LSA (okänt antal gånger). Jag håller mig nästan enbart till CB och svamp dock men det händer att jag blir nyfiken och vill experimentera.
The story:
Är hemma i min lägenhet, sittandes i en soffa och har en bong framför mig som inte är vattenfylld. I den har jag galler i som har en liten mängd aska på sig och ovanpå det ligger DMT högen.Jag eldar i bongen och kristallerna smälter och jag försöker ta en hit. Tändaren får slut på gas så jag sitter o väntar lite. Känner en energi i kroppen men annars inget alls. Får en annan tändare av min sitter och eldar igen. Nu kommer mycket rök, så jag tar en fet hit. Håller in 10 sek, blåser ut. Tar ytterligare en fet hit, denna gång börjar kristallerna tyvärr glöda då jag blev lite greedy och hade elden för nära. Jag släcker röken och ställer bong och tändare på bordet framför mig. Jag upplevde inte röken som särskilt förvånande faktiskt. Den var stark som vilken annan kemikalie (jwh eller valfri random benso fribas exempelvis) och kittlar inte som exempelvis CB gör.
Upplevelsen beskrivs nedan (för enkelhetens skull har jag delat upp det per sinne, föjt av en slags summering längst ner)
Taktilt: En varm känsla sprider sig över hela kroppen - en slags feber-aktig, elektrisk inre värme och samtidigt en yttre värme som smekte alla ytor av min hud. Svårt att beskriva men det kan jämföras med att kliva ner i ett varmt, skönt bad - fast föreställ er att det är en mycket tyngre vätska så trycket mot kroppen är kraftigare. Det känns som jag står i varmt, behagligt solljus, och jag känner inte av andningen: lite som att lungorna blivit en aning bedövade. Jag förstår precis vad McKenna menar med att det känns som att man är under vatten. Trycket, värmen samt känslan av att man håller andan - men ej blir anfådd - är de dominerande taktila känslorna här.
Visuellt: Closed-eyes - ser en stor, rund och orange fraktal som dominerar hela synfältet. Den är oerhört komplex och är uppbyggd av mindre röda, gula och oranga fraktaler. Upplevde dom som mekaniska i sin natur. Tror att det är denna som folk refererar till som "the chrysanthemum" - porten in till "the fucked-up alien dimension".
Open-eyes - Synfältet domineras av gula och oranga färger. Jag är fortfarande i "den här" världen men med kraftiga hallisar... lite underliga sådana. Mitt kontrollglas med vatten vågar sig inte - och det förvånar för det gör det på svamp, DXM och LSA. Och till skillnad från svamp där alla färger blir mer intensiva så upplevde jag det som att just gula och oranga (och även bruna) färger påverkades här. Färger blev oerhört mycket mer mättade. Mitt orange-bruna parkettgolv fullkomligen sken av ett varmt, apelsin-liknande ljussken. I periferin ser jag att andra saker också rör på sig - men jag fascineras av parkettgolvets oranga, intensiva ljus så ögonen vilar där. Jag tittar snabbt ut genom vardagsrumsfönstret och tallarna där utanför har elektriskt formade grenar som svajjar i sidled enbart - inte upp och ner. Saker ser ut att vibrera och först känns det som dubbelseende eller lagg av det visuella inputtet till hjärnan (typisk DXM platå två grej). Vad mer?:
Raka linjer blir mer tydliga, geometriska former ser mer perfekta ut. Skivan på bordet är inte bara en skiva utsågad av en maskin - den är en matematiskt perfekt kuboid. Jag tittade ner på mina händer och skuggorna som de kastade gjorde att det såg ut som att dom hade svarta outlines runt sig - som i serietidningar eller något: hårda svarta outlines runt objekt och enkla men intensiva färger på insidan. Det såg också ut som att jag hade fler fingrar än normalt, men det var inget som jag brydde mig det minsta om.
Lukt: DMT:ets söta, frukt-liknande lukt är det enda jag känner, överallt. Det luktar precis som det gör när man är nykter - så inga konstigheter.
Hörsel: Ett elektriskt, kanske plast-liknande brus börjar (ungefär som att man knycklar ihop papperet från en blomster-bukett) och följs av ett annat ljud. Föreställ er det tinnitus-liknande bakgrundsljudet som alla hör när det är tyst. Detta ljud ökade och ökade i intensivitet och blev mera utdraget. Ett slags långt nnnnnjjjiiiiiiiii -ljud. (Precis som McKenna beskriver det) Hörde även ljud från min sitter's laptop (han hade hörlurar men jag hörde skiten ändå). Röster som var helt förvrängda, ljud som var
konstiga. Ville inte ha de bakgrundsljuden alls! Lesson learned: det ska vara TYST när man tar DMT. Jag tror ärligt talat inte ens att jag hade uppskattat min favorit -musik just då (ambient) - ljud var helt enkelt "för" distorterade och... konstiga.
Kognition:
Detta var jättekonstigt. På ett medvetet plan är det detta jag vill - och jag intala mig det själv. Jag har haft ayahuasca undansparat i 4 år och aldrig vågat ta det, men nu har jag varit inställd på att ta DMT i flera veckor då jag mår bättre än jag gjort de senaste 4 åren. Fast jag var så förberedd man kan bli och fast min setting var god så gick det inte att ignorera "den
andra känslan". Ordet här är ambivalens: känslorna är delade. Å ena sidan - kanske den medvetna delen av hjärnan - var helt inställd på detta, ville ha mer, var beslutsam osv. Men en annan del utav mig - kanske den omedvetna delen av hjärnan - var helt förskräckt... den ville att det skulle sluta. Bildligt talat så skrek hjärnan "vad fan är det här för något du har gett mig, vad ska jag göra med det? Få bort det!" Detta är ytterligare en typisk DMT-grej som jag nu i efterhand inser - men som jag just då i det tillfället inte ens reflekterade över. Hjärnan din blir så extremt överaskad av tillståndet att den inte riktigt vet vad den ska göra typ. Det ska visst vara normalt att uppleva DMT så - det är ju trots allt den kraftigaste allucinogen som finns.
Jag minns att jag oroade mig för just denna inre emotionella kamp. Jag var orolig för att de mera primitiva delarna av hjärnan skulle få övertag och utsöndra rädsla - kanske t.o.m. panik. Förtydligande: Jag kände ingen rädsla eller panik i sig, bara en enormt överväldigande känsla... liksom "åh helvete vad det slår på". Men ja just detta oroande och denna "kamp" var åt det otrevligare hållet faktiskt. Jag har varit med om värre saker (gråtattacker, mm) så jag försökte då - metaforiskt talat - få min
medvetna del av hjärnan att lugna ner den omedvetna... om det ens går dvs! Mina tankar gick såhär: "det är ju detta jag vill, jag vill ju in i den där världen, jag vill utforska mitt psyke" med jag upplevde inte dessa stödtankar som att de gav någon som helst effekt.
Annat / Insikter:
-Jag märkte att så fort jag öppnade ögonen så droppade en del av intensiteten på ruset, och när jag stängde dom så ökade den. Jag öppnade och stängde ögonen några få gånger under ruset. Jag öppnade dem när jag kände att hjärnan höll på att bli "för" överaskad av denna upplevelse.
-Det går ej att förbereda sig för hur snabbt det slår. När den första tanken når de kognitiva delarna och du blir medveten om den så har ruset redan kilat iväg långt mycket längre. Jag visste att DMT slår på snabbt men ja... jag tror inte man kan riktigt fatta det själv förrens man har upplevt det.
-Setting är superviktigt. Det är rekommenderat att det är HELT tyst. Din sitter ska hålla käft och den ska inte pyssla med annat utan bara observera dig och finnas där. Också rekommenderat är att du ligger ner. Jag satt ner och det gick bra men tror att det hade varit lite bättre om jag låg ner skönt och bekvämt på ett par extra kuddar
eller så.
-Denna drog bör behandlas med OERHÖRD respekt - även av mycket erfarna psykonauter. Jag är ingen full-blown, på gränsen till shamanisk -psykonaut av något slag men jag har erfarenhet. Nu i efterhand känner jag att jag kanske behöver -lite- mer erfarenhet innan jag provar DMT igen. Kanske mera tystnad, kanske musik, lite mera filande och putsande på min setting, Jag är nästan "där" - nästan 100% redo - och det kanske bara var bra att jag idag aldrig slog igenom och hamnade på "den andra sidan".
__________________
Senast redigerad av Spader 2013-03-09 kl. 16:17.
Senast redigerad av Spader 2013-03-09 kl. 16:17.
