2013-03-11, 14:24
#1
lder:22
Kn: Man
Vikt: 60kg
Lngd: 179
Tidigare erfarenheter: Cannabis, Ecstasy, MDMA, Tjack, mm.
Dos: 2g + 1g "pfyllning"
Vill bara brja med att sga att det hr r den frsta texten jag skrivit p typ ver 2 r. Drfr fr man ha verseende med stavfel, kommatecken osv.
Uppgngen
Den frsta onormala knslan som infann mig efter intag var Sjsjuka. Allt runtomkring mig snurrade, rummet vred sig och mina ben vek sig. Illamendet fanns dr och ett obehag kom sakta smygandes upp i form av en rap. Jag kommer ihg att jag gick ut ur tripprummet fr att samla mig sjlv. Jag stllde mig i drrhlet till kket och stirrade bort mot fnstret, fokuserade i kanske 10 sekunder innan hela fnstret, samt ven rummet vred sig. Det liksom snurrade som i en halvcirkel. Jvlar tnkte jag, nu drar det igng. Nr jag gick tillbaka till rummet kndes det som jag var p en bt, i ett stormande hav. Man fick liksom hlla i sig sjlv samtidigt som man frskte g.
Vl tillbaka slog jag mig ned p golvet, och en tung knsla slog mig som en sten i huvudet. Kroppen sjnk sakta ihop mer och mer fr varje sekund. De andra lg och garvade hgt fr sig sjlva och jag frstod liksom inte vad alla skrattade t. vad r det som r s jvla kul,kommer jag ihg att jag tnkte. Det kndes som att de andra redan var p en helt annan niv n mig sjlv. Konversationen som frdes mellan dem kndes vldigt skum men samtidigt sjlvklar. Jag tnkte Hur kunde han inte frst det eller Varfr gr han s. Jag blev nstan lite irriterade fr att konversationen och frgestllningarna som frdes kndes s sjlvklar. De kndes verkligen efterblivna. Hur kunde de inte frst en sdan sjlvklar grej?
Det drjde dock inte lnge frrn jag sjlv var p samma niv...
Mongolidstadiet grten, rinnandet och tungheten
Nu hade det dragit igng. Ordentligt. X ligger p golvet och ritar och frsker fnga min uppmrksamhet. Han r vldigt mn om att jag ocks ska prova lgga mig p golvet och rita. Jag frsker frga mig sjlv, vill jag rita? Nja egentligen inte, men jag ger det ett frsk. Greppar en kudde och lggar mig ned p golvet framfr hgtalarna. Nu r allting vldigt, vldigt konstigt. Nr jag drar pennan ver pappret ser jag liksom inte udden p pennan utan det knns som att udden frsvinner igenom pappret. Det gr helt enkelt inte att se vad man gr. Gr mig ett frsk och ritar en smiley, men frgerna bara flyter samman och det r omjligt att urskilja vad som r vad p pappret.
Hr ngonstans tappar jag greppet totalt. Det knns som att hela kroppen gr uppror. Allt bara brjar rinna. Svetten rinner, gonen rinner, och det jobbigaste av allt, det knns som att jag har 10 liter snor i nsan som bara forsar ut. Nu var det skerligen inte s farligt, men det hr med rinnandet i nsan var verkligen ett strmoment. Trots att jag snyter mig flera gnger hnder ingenting, det hjlper inte. Frsker att inte bry mig om det, det kanske r meningen.
Just vid det hr stadiet r det vldigt suddigt. Allt knns bara som en stor grt. En stor jvla smet bestende av intryck. Frger, ljud, och alla slags intryck jag kan tnka mig flyter ihop till ett. Det r svrt att urskilja ngot frn det andra. Jag sitter p golvet och frsker tillfra ngot till konversationen, men det var s svrt att formulera en mening. Man har s mycket att sga s man vet inte vad man ska sga. Till slut hver jag ur mig Fan vad allt r skevt, det gr inte att greppa ngonting! - Jo, svarar Y, greppa bananen!. Det lg tydligen en banan p golvet som T satt och hll i. Det har han rtt i, tnkte jag. Det lter kanske vldigt konstigt, men just d kndes det sjlvklart. ven om allt runtomkring en bara var en stor rra kndes det helt rtt att greppa bananen. Bananen var ngon slags bevis p att verkligheten fortfarande fanns dr. Det kndes sknt att veta att man i alla fall kunde greppa verkligheten i form av bananen. Man flt liksom inte ivg om man hll i den.
Utplaning
Jag brjar f tillbaka lite utav min motorik. Det knns sknt att kunna g ordentligt. Vi stter oss allihopa i soffan och stter p Jefferson airplane White rabbit. Samtidigt som vi lyssnar kan jag inte fokusera mig p musiken, min kropp knns som att den r i vgen. Den r i vgen fr allting. Flyttar runt mig ngra gnger i soffan, stter mig p ett annat stt, lgger upp benen p en stol. Inget knns rtt. Fan tnkte jag, vad sknt om man slapp slpa p sin kropp. Ngonstans accepterade jag dock att min kropp r min kropp och vad jag n tycker behver jag den fr att rra mig.
Vet inte hur lnge vi satt i soffan, men det var i alla fall en stund under peaken.Vi Lyssnade p musik, snackade och analyserad allt man sg och hrde in i minsta detalj. Sinnena kndes typ som ett. Det var svrt att urskilja om man hrde eller om man sg det man upplevde. Samma sak nr man tnkte och pratade. Jag hade hela tiden knslan, tnkte jag det dr, eller sa jag det?. Det blev tyst en stund, och alla satt och lyssnade p musiken. Jag provade blunda fr att sedan ppna gonen igen. Vet inte hur mnga gnger jag gjorde s men helt pltsligt sg jag ngot helt annorlunda, och jag vet egentligen inte vad det var jag sg. Men det som var skumt var att jag visste inte om jag blundande eller inte. Jag var ofrmgen att avgra om jag blundade eller om jag hade gonen ppna. Till slut frgar jag min kompis som sitter bredvid mig om jag blundar och fr till svar att jag vid det tillfllet har gonen ppna. Jag tror att det r vid det hr tillfllet som ifrgasttandet brjar..
Ifrgasttandet det eviga vntandet
Nu brjade man ifrgastta allting. Det stora eviga, varfr? Allt frn de mest banala sakerna till grunden av sin egen existens. Jag kommer tex ihg att ngon ifrgasatte den andre om varfr h*n skulle g p toa, och just dr och d kndes det inte konstigt att stlla en sn frga.
Ngot annat som jag tyckte fljde efter mig/oss under trippen var det eviga vntandet. Det kndes som att man hela tiden gick och vntade p att ngot skulle hnda. Det var hela tiden ngot som fattades, men man hade ingen koll p vad det egentligen var. Det var ven omjligt att avgra om tiden gick fort eller om den gick lngsamt. Tid var ngot som var oerhrt svrt att greppa. Vad r tid? Hur snabbt gr tiden egentligen? Man hade verkligen noll kontroll p vad tid var fr ngot. I nykterkt tillstnd har man nd ngon slags koll och kan avgra hur lng tid vissa saker tar osv. Tex, jag vet att det tar ungefr si och s lng tid att g 1km, ka 4 mil med bil osv. Dr och d var det helt omjligt, i alla fall fr mig, att svara p tex hur lng tid man var inne p toan. ven fast du vet att du med strsta sannolikhet inte var inne p toan mer n 5 minuter kunde det lika grna ha varit 30 minuter.
Landar
Fan va sknt det var nr man brjade knna sig normal igen. Egentligen hade trippen i sig inte varit jobbig eller innefattat ngra dliga upplevelser, utan det var bara s jvla sknt att landa. Man var sig sjlv igen. Man knde igen sig. Lugnet som omslt mig var ett lugn som jag aldrig knt tidigare. Jag knde mig hel p ett stt som jag aldrig gjort frut.
Nu s hr nr man tnker tillbaks p det skulle jag kunna jmfra mig sjlv med ett komplett pussel. Vid intaget av svampen splittrades man sjlv som person och allt blev vldigt rrigt. Successivt satte man ihop sig sjlv igen, bit fr bit, fr att till sist vara komplett. Allt kndes fr en gngs skull perfekt. Allt var i balans. Dumt nog beslutade jag mig fr att rka litegrann under det hr stadiet. Det skulle jag inte ha gjort. Helt pltsligt efter bonghiten var det som att ngon slog ett hrt slag med nven i bordet, och det hr pusslet som jag s fint pusslat ihop under kvllen var som bortblst. Jag var tillbaka p ruta ett, helvete. Jag knde verkligen hur allting brjade komma tillbaka, och den hr skna tillfredsstllda knslan jag hade i kroppen pyste sakta ur mig. Knde att det brjade bli fr mycket, men nd inte jobbigt i den bemrkelsen att jag mdde smre utav det. Kndes som ett bra tillflle att avsluta det hela, och sagt och gjort, packade jag ihop mina saker och begav mig hemt.
Vl hemma liggandes i sngen lg jag och tnkte och frskte reflektera ver vad man upplevt under kvllen. Det var vldigt svrt att frst det man upplevt. Det fanns liksom ingen helhet i det. Lg och funderade under en lng stund om allt vad livet innebr. Somnade dock efter ett tag d jag intalat mig sjlv att jag troligtvis skulle behva lite tid fr att bearbeta kvllen.
Sammanfattning
2 mnader senare har jag fortfarande svrt att uppfatta det som jag upplevde under svamptrippen. Jag vet inte om det jag upplevde var bra eller dligt. Upplevelsen i sig var s totalt olik mot vad jag frestllde mig och allt kndes vldigt kta jmfrt med andra droger. Uppskattar verkligen att vara nykter igen, och det kommer nog ta ett tag innan (om jag ngonsin) testar svamp igen. Tiden fr avgra.
- Mellberget
Kn: Man
Vikt: 60kg
Lngd: 179
Tidigare erfarenheter: Cannabis, Ecstasy, MDMA, Tjack, mm.
Dos: 2g + 1g "pfyllning"
Vill bara brja med att sga att det hr r den frsta texten jag skrivit p typ ver 2 r. Drfr fr man ha verseende med stavfel, kommatecken osv.
Uppgngen
Den frsta onormala knslan som infann mig efter intag var Sjsjuka. Allt runtomkring mig snurrade, rummet vred sig och mina ben vek sig. Illamendet fanns dr och ett obehag kom sakta smygandes upp i form av en rap. Jag kommer ihg att jag gick ut ur tripprummet fr att samla mig sjlv. Jag stllde mig i drrhlet till kket och stirrade bort mot fnstret, fokuserade i kanske 10 sekunder innan hela fnstret, samt ven rummet vred sig. Det liksom snurrade som i en halvcirkel. Jvlar tnkte jag, nu drar det igng. Nr jag gick tillbaka till rummet kndes det som jag var p en bt, i ett stormande hav. Man fick liksom hlla i sig sjlv samtidigt som man frskte g.
Vl tillbaka slog jag mig ned p golvet, och en tung knsla slog mig som en sten i huvudet. Kroppen sjnk sakta ihop mer och mer fr varje sekund. De andra lg och garvade hgt fr sig sjlva och jag frstod liksom inte vad alla skrattade t. vad r det som r s jvla kul,kommer jag ihg att jag tnkte. Det kndes som att de andra redan var p en helt annan niv n mig sjlv. Konversationen som frdes mellan dem kndes vldigt skum men samtidigt sjlvklar. Jag tnkte Hur kunde han inte frst det eller Varfr gr han s. Jag blev nstan lite irriterade fr att konversationen och frgestllningarna som frdes kndes s sjlvklar. De kndes verkligen efterblivna. Hur kunde de inte frst en sdan sjlvklar grej?
Det drjde dock inte lnge frrn jag sjlv var p samma niv...
Mongolidstadiet grten, rinnandet och tungheten
Nu hade det dragit igng. Ordentligt. X ligger p golvet och ritar och frsker fnga min uppmrksamhet. Han r vldigt mn om att jag ocks ska prova lgga mig p golvet och rita. Jag frsker frga mig sjlv, vill jag rita? Nja egentligen inte, men jag ger det ett frsk. Greppar en kudde och lggar mig ned p golvet framfr hgtalarna. Nu r allting vldigt, vldigt konstigt. Nr jag drar pennan ver pappret ser jag liksom inte udden p pennan utan det knns som att udden frsvinner igenom pappret. Det gr helt enkelt inte att se vad man gr. Gr mig ett frsk och ritar en smiley, men frgerna bara flyter samman och det r omjligt att urskilja vad som r vad p pappret.
Hr ngonstans tappar jag greppet totalt. Det knns som att hela kroppen gr uppror. Allt bara brjar rinna. Svetten rinner, gonen rinner, och det jobbigaste av allt, det knns som att jag har 10 liter snor i nsan som bara forsar ut. Nu var det skerligen inte s farligt, men det hr med rinnandet i nsan var verkligen ett strmoment. Trots att jag snyter mig flera gnger hnder ingenting, det hjlper inte. Frsker att inte bry mig om det, det kanske r meningen.
Just vid det hr stadiet r det vldigt suddigt. Allt knns bara som en stor grt. En stor jvla smet bestende av intryck. Frger, ljud, och alla slags intryck jag kan tnka mig flyter ihop till ett. Det r svrt att urskilja ngot frn det andra. Jag sitter p golvet och frsker tillfra ngot till konversationen, men det var s svrt att formulera en mening. Man har s mycket att sga s man vet inte vad man ska sga. Till slut hver jag ur mig Fan vad allt r skevt, det gr inte att greppa ngonting! - Jo, svarar Y, greppa bananen!. Det lg tydligen en banan p golvet som T satt och hll i. Det har han rtt i, tnkte jag. Det lter kanske vldigt konstigt, men just d kndes det sjlvklart. ven om allt runtomkring en bara var en stor rra kndes det helt rtt att greppa bananen. Bananen var ngon slags bevis p att verkligheten fortfarande fanns dr. Det kndes sknt att veta att man i alla fall kunde greppa verkligheten i form av bananen. Man flt liksom inte ivg om man hll i den.
Utplaning
Jag brjar f tillbaka lite utav min motorik. Det knns sknt att kunna g ordentligt. Vi stter oss allihopa i soffan och stter p Jefferson airplane White rabbit. Samtidigt som vi lyssnar kan jag inte fokusera mig p musiken, min kropp knns som att den r i vgen. Den r i vgen fr allting. Flyttar runt mig ngra gnger i soffan, stter mig p ett annat stt, lgger upp benen p en stol. Inget knns rtt. Fan tnkte jag, vad sknt om man slapp slpa p sin kropp. Ngonstans accepterade jag dock att min kropp r min kropp och vad jag n tycker behver jag den fr att rra mig.
Vet inte hur lnge vi satt i soffan, men det var i alla fall en stund under peaken.Vi Lyssnade p musik, snackade och analyserad allt man sg och hrde in i minsta detalj. Sinnena kndes typ som ett. Det var svrt att urskilja om man hrde eller om man sg det man upplevde. Samma sak nr man tnkte och pratade. Jag hade hela tiden knslan, tnkte jag det dr, eller sa jag det?. Det blev tyst en stund, och alla satt och lyssnade p musiken. Jag provade blunda fr att sedan ppna gonen igen. Vet inte hur mnga gnger jag gjorde s men helt pltsligt sg jag ngot helt annorlunda, och jag vet egentligen inte vad det var jag sg. Men det som var skumt var att jag visste inte om jag blundande eller inte. Jag var ofrmgen att avgra om jag blundade eller om jag hade gonen ppna. Till slut frgar jag min kompis som sitter bredvid mig om jag blundar och fr till svar att jag vid det tillfllet har gonen ppna. Jag tror att det r vid det hr tillfllet som ifrgasttandet brjar..
Ifrgasttandet det eviga vntandet
Nu brjade man ifrgastta allting. Det stora eviga, varfr? Allt frn de mest banala sakerna till grunden av sin egen existens. Jag kommer tex ihg att ngon ifrgasatte den andre om varfr h*n skulle g p toa, och just dr och d kndes det inte konstigt att stlla en sn frga.
Ngot annat som jag tyckte fljde efter mig/oss under trippen var det eviga vntandet. Det kndes som att man hela tiden gick och vntade p att ngot skulle hnda. Det var hela tiden ngot som fattades, men man hade ingen koll p vad det egentligen var. Det var ven omjligt att avgra om tiden gick fort eller om den gick lngsamt. Tid var ngot som var oerhrt svrt att greppa. Vad r tid? Hur snabbt gr tiden egentligen? Man hade verkligen noll kontroll p vad tid var fr ngot. I nykterkt tillstnd har man nd ngon slags koll och kan avgra hur lng tid vissa saker tar osv. Tex, jag vet att det tar ungefr si och s lng tid att g 1km, ka 4 mil med bil osv. Dr och d var det helt omjligt, i alla fall fr mig, att svara p tex hur lng tid man var inne p toan. ven fast du vet att du med strsta sannolikhet inte var inne p toan mer n 5 minuter kunde det lika grna ha varit 30 minuter.
Landar
Fan va sknt det var nr man brjade knna sig normal igen. Egentligen hade trippen i sig inte varit jobbig eller innefattat ngra dliga upplevelser, utan det var bara s jvla sknt att landa. Man var sig sjlv igen. Man knde igen sig. Lugnet som omslt mig var ett lugn som jag aldrig knt tidigare. Jag knde mig hel p ett stt som jag aldrig gjort frut.
Nu s hr nr man tnker tillbaks p det skulle jag kunna jmfra mig sjlv med ett komplett pussel. Vid intaget av svampen splittrades man sjlv som person och allt blev vldigt rrigt. Successivt satte man ihop sig sjlv igen, bit fr bit, fr att till sist vara komplett. Allt kndes fr en gngs skull perfekt. Allt var i balans. Dumt nog beslutade jag mig fr att rka litegrann under det hr stadiet. Det skulle jag inte ha gjort. Helt pltsligt efter bonghiten var det som att ngon slog ett hrt slag med nven i bordet, och det hr pusslet som jag s fint pusslat ihop under kvllen var som bortblst. Jag var tillbaka p ruta ett, helvete. Jag knde verkligen hur allting brjade komma tillbaka, och den hr skna tillfredsstllda knslan jag hade i kroppen pyste sakta ur mig. Knde att det brjade bli fr mycket, men nd inte jobbigt i den bemrkelsen att jag mdde smre utav det. Kndes som ett bra tillflle att avsluta det hela, och sagt och gjort, packade jag ihop mina saker och begav mig hemt.
Vl hemma liggandes i sngen lg jag och tnkte och frskte reflektera ver vad man upplevt under kvllen. Det var vldigt svrt att frst det man upplevt. Det fanns liksom ingen helhet i det. Lg och funderade under en lng stund om allt vad livet innebr. Somnade dock efter ett tag d jag intalat mig sjlv att jag troligtvis skulle behva lite tid fr att bearbeta kvllen.
Sammanfattning
2 mnader senare har jag fortfarande svrt att uppfatta det som jag upplevde under svamptrippen. Jag vet inte om det jag upplevde var bra eller dligt. Upplevelsen i sig var s totalt olik mot vad jag frestllde mig och allt kndes vldigt kta jmfrt med andra droger. Uppskattar verkligen att vara nykter igen, och det kommer nog ta ett tag innan (om jag ngonsin) testar svamp igen. Tiden fr avgra.
- Mellberget
__________________
Senast redigerad av Mellberget 2013-03-11 kl. 14:26.
Senast redigerad av Mellberget 2013-03-11 kl. 14:26.
