För en månad sedan så pratade chefen om hur hemskt det var för människorna i Tibet. Att dom är förföljda och utsatta för hemska saker av Kina.
Flera av medarbetarna höll med. Jag hann inte med konversationen precis i början, för då jag hör ordet Tibet, så tänker jag alltid på "Tintin i Tibet".
Jag ser framför mig hur Kapten Haddock, Tintin och hunden Milou, hittar fotspår efter snömannen.
Jag börjar skratta högt och hjärtligt, för att en sekund efter förstå i vilken sits jag befinner mig i. Alla tittar på mig med en hatisk blick, och jag försöker hitta en bra förklaring till min glädje. Jag måste ha misslyckats kapitalt, för det blev en tyst minut obekväm stämning.