2013-05-22, 14:43
#1
Substans: Fyrkant Bob, aka Special från TT
Dosering: 150ug
Tidigare Erfarenhet: Alkohol, Cannabis och Ritalin (Metylfenidat).
Jag har nu tagit dessa små lappar vid fyra olika tillfällen. Tänkte nu att jag borde försöka skriva ner iallafall lite av alla dessa trippar.
Innan jag börjar mina berättelser så vill jag även tillägga att jag lider av Schizofreni. Jag har vetat om det ett tag nu och har haft många konstiga upplevelser på grund av detta. En stor anledning till att jag inte har tagit andra droger tidigare är för att jag varit rädd för att "flippa", som jag kallar det när min personlighet ändrar form. Oftast när det händer så har jag absolut ingen kontroll och minns ibland inte alls att något har hänt. Jag tar inte någon medicin för detta då jag vägrar försöka stoppa något som inte går att bota. Men nog om det, här kommer en liten text.
De som jag var med under första trippen kan vi kalla för Katten, Delfinen och Draken.
Mitt första möte med BoB
Det var fredag och jag var väldigt glad över att det nu var helg och jag och några polare skulle festa ikväll. Under lunchen så åt jag med Katten, det var honom vi skulle vara hos under kvällen, och han berättade om en ny drog som han hade köpt från TT och som förhoppningsvis skulle komma i brevlådan samma dag. Jag hade några dagar tidigare bestämt mig för att inte ta några droger på ett tag men när han berättade om denna mystiska hallucinogen så blev jag mer och mer nyfiken.
Några timmar senare så sitter vi i bilen på väg hem till honom, kan tillägga att han bor ute på landet där det är hyfsat tomt på folk så vi hade gott om plats och fin natur runt oss, och när vi kommer fram så sitter jag och de två andra spänt i bilen medans han går ut för att kolla brevlådan. Vi är helt tysta och när han vänder sig om med ett brev i handen och ett leende på läpparna så hojtar vi till av lycka!
Tio minuter senare sitter vi inne i huset med varsin lapp under läppen.
Minuterna går och vi väntar ivrigt på att något ska hända. Efter ca tjugo minuter så pratar vi om hur äckligt det smakar och funderar på om det är bra/dåligt att läppen är avdomnad.
Tio minuter till och vi sväljer lapparna. Vi börjar fnittra och kolla runt på allt möjligt medans drogen börjar ändra vår syn på världen.
Jag minns att jag låg i en soffa när allt började. Jag hade lite ont i magen och kollade upp i taket. Min blick fastnade på ett stor lampskärm gjord av papp som satt i taket. Den hade ett sorts vågigt mönster och jag såg hur den började snurra runt. Jag blev helt upphetsad över att äntligen se något och vände mig för att kolla på mina kompisar och tvärstannade med ett stort leende. Draken låg i den andra soffan och kramade en kudde med hela sin kropp och skrattade vilt. Delfinen stod och stirrade på ett glas med vatten han höll i och såg ut som om han såg hela universum i det glaset, vilket han kanske gjorde! vad vet jag?
Efter detta så kan jag inte säga i vilken ordning saker hände då min tidsuppfattning var som bortblåst, men vad spelade det för roll? Tid är så onödigt ändå.
Jag kan beskriva hela grejen som att jag gick runt med en femte, vi var endast fyra den kvällen, person runt omkring oss. Han var inte någon man pratade med, men han var hela tiden där och var med oss. I vanliga fall hade en sådan känsla varit väldigt obehaglig för mig men det kändes konstigt nog väldigt tryggt att han var där. Det tog inte lång tid innan jag insåg att det måste vara BoB som var med oss.
Sedan var det ju naturligtvis alla andra känslor denna fina substans gav mig. Jag har många olika minnen av kvällen och alla har en sak gemensamt: jag tänkte konstant "JÄVLAR VAD FINT ALLT ÄR VA?"
Och mer sant än så kan det inte vara. Alla färger jag såg var tusen gånger vackrare och liksom böjde sig runt varandra för att forma färgkombinationer jag aldrig sett förut.
Jag låg helt plötsligt på golvet i ett rum. I fönsterna så hängde flera prismor i snören som gjorde att väggarna och taket och golvet och allt och alla där inne var prydda med regnbåges-färger som fladdrade fram och tillbaka. Taket i sig hade ett nästan vågigt mönster och jag insåg att "JAG LIGGER JU FÖR FASEN PÅ HAVETS BOTTEN!" då jag såg hur vågorna skvalpade ovanför mig. Jag började sprattla och simma upp till ytan men det var lönlöst, jag var fast på botten. Som om någon lagt stenar i mina kläder. Paniken började bölja upp och jag försökte skrika på hjälp men jag kunde ju bara gurgla under vattnet. Helt plötsligt står Katten ovanför mig och stirrar på mig med sitt stora skägg helt rufsigt och ögonen uppspärrade. Han öppnar munnen och säger "Vad göör du?", jag öppnar munnen för att skrika på hjälp men då ser jag Draken bakom honom som går runt utan byxor och ser helt väck ut och jag kan inte göra annat än skratta.
Efter det så glömde jag helt bort havet.
Jag ligger snart helt ensam ute på en stor studsmatta och solen skiner ner på mig. Fåglarna sjunger i träden och allt är så fridfullt. Jag minns inte hur eller varför jag hamnade på studsmattan första gången med jag är glad att jag hittade dit. Det enda som jag kunde tänka på var hur vackert allt var, och precis då så kände jag någon som jag än i dag minns precis hur skönt det var. Som ni kanske vet så är själva "mattan" på en studsmatta helt svart och blir därför väldigt varm i solen. Den har även väldigt många små hål mellan alla trådar som bygger upp den (Hoppas ni förstår vad jag menar). I vilket fall som helst så började det blåsa lite när jag låg där och vinden kom då mot min kropp från alla håll samtidigt, även underifrån. Det var en helt otrolig känsla som jag inte visste fanns. Jag låg säkert där i tio minuter, men med BoB i kroppen kändes det som en evighet.
Senare kom Delfinen ut och undrade vad jag höll på med. Jag berättade glatt om studsmattans magi och han klättrade upp för att testa. Jag la mig ner i gräset och tittade upp i ett körsbärsträd som stod bredvid. Den hade inte börjat slå ut än men alla grenarna var täckta av små knoppar som, när jag tittade på dem, började bli fler och fler tills alla grenarna bara var knoppar (som även satt i konstiga mönster, fast detta tänkte jag inte var konstigt då). Jag ställde mig upp och började gå runt på gräsmattan med mina bara fötter. Oj vad gräset kändes mysigt. Tänk att man ens KAN känna så mycket samtidigt. Då kom Delfinen gåendes bakom mig och sa något i stil med "DU det finns en flod där nere ska vi inte kolla på den" och jag kunde ju inte säga nej till det så vi började vår färd mot vattnet.
Vi kom ner till vattnet och jag kommer nog aldrig kunna beskriva med ord hur vackert det var. Solen sken på vattnet så det speglades över hela området och jag kände hur min själ fylldes med ren lycka.
Men helt plötsligt så hörde jag flera barn som skrek och hojtade. Jag tittade upp och såg flera barn en bit bort på andra sidan floden. Jag insåg hur dumt vårt samhälle är och började må illa. Jag staplade upp till huset och gick in genom dörren och in i vardagsrummet. Där sitter Draken med blodiga händer och en helt tom blick. Jag hör massa konstig musik i bakgrunden och känner mig ännu mer illamående. Jag skyndar mig upp på ovanvåningen och in på toa. Där fastnar jag framför spegelbilden av mig själv en bra stund. Jag minns inte exakt vad som flöt runt i mitt huvud den gången men det var inga trevliga tankar. Det var en tanke som jag minns starkt. "Jag borde slå sönder spegeln och den förvridna bilden av mig själv.."
Efter det så började jag komma ner i en långsam takt. Jag spenderade en lång tid efter spegelns tid helt ensam och tyst. Jag gick runt och tänkte och åt godis som jag hade i en påse jag haft med mig under hela trippen.
Allt som allt så var det en väldigt trevlig tripp, även om jag kom ner med inte de finaste tankarna. Det handlade väldigt mycket om alla olika sinnen kombinerat. Jag kände, luktade, smakade, tittade och lyssnade på allt jag kunde. Och allt var som från en annan värld.
BoB är nu en kär vän till mig och mina polare och vi är glada att vi träffade honom.
Slut på första rapporten.
Dosering: 150ug
Tidigare Erfarenhet: Alkohol, Cannabis och Ritalin (Metylfenidat).
Jag har nu tagit dessa små lappar vid fyra olika tillfällen. Tänkte nu att jag borde försöka skriva ner iallafall lite av alla dessa trippar.
Innan jag börjar mina berättelser så vill jag även tillägga att jag lider av Schizofreni. Jag har vetat om det ett tag nu och har haft många konstiga upplevelser på grund av detta. En stor anledning till att jag inte har tagit andra droger tidigare är för att jag varit rädd för att "flippa", som jag kallar det när min personlighet ändrar form. Oftast när det händer så har jag absolut ingen kontroll och minns ibland inte alls att något har hänt. Jag tar inte någon medicin för detta då jag vägrar försöka stoppa något som inte går att bota. Men nog om det, här kommer en liten text.
De som jag var med under första trippen kan vi kalla för Katten, Delfinen och Draken.
Mitt första möte med BoB
Det var fredag och jag var väldigt glad över att det nu var helg och jag och några polare skulle festa ikväll. Under lunchen så åt jag med Katten, det var honom vi skulle vara hos under kvällen, och han berättade om en ny drog som han hade köpt från TT och som förhoppningsvis skulle komma i brevlådan samma dag. Jag hade några dagar tidigare bestämt mig för att inte ta några droger på ett tag men när han berättade om denna mystiska hallucinogen så blev jag mer och mer nyfiken.
Några timmar senare så sitter vi i bilen på väg hem till honom, kan tillägga att han bor ute på landet där det är hyfsat tomt på folk så vi hade gott om plats och fin natur runt oss, och när vi kommer fram så sitter jag och de två andra spänt i bilen medans han går ut för att kolla brevlådan. Vi är helt tysta och när han vänder sig om med ett brev i handen och ett leende på läpparna så hojtar vi till av lycka!
Tio minuter senare sitter vi inne i huset med varsin lapp under läppen.
Minuterna går och vi väntar ivrigt på att något ska hända. Efter ca tjugo minuter så pratar vi om hur äckligt det smakar och funderar på om det är bra/dåligt att läppen är avdomnad.
Tio minuter till och vi sväljer lapparna. Vi börjar fnittra och kolla runt på allt möjligt medans drogen börjar ändra vår syn på världen.
Jag minns att jag låg i en soffa när allt började. Jag hade lite ont i magen och kollade upp i taket. Min blick fastnade på ett stor lampskärm gjord av papp som satt i taket. Den hade ett sorts vågigt mönster och jag såg hur den började snurra runt. Jag blev helt upphetsad över att äntligen se något och vände mig för att kolla på mina kompisar och tvärstannade med ett stort leende. Draken låg i den andra soffan och kramade en kudde med hela sin kropp och skrattade vilt. Delfinen stod och stirrade på ett glas med vatten han höll i och såg ut som om han såg hela universum i det glaset, vilket han kanske gjorde! vad vet jag?
Efter detta så kan jag inte säga i vilken ordning saker hände då min tidsuppfattning var som bortblåst, men vad spelade det för roll? Tid är så onödigt ändå.
Jag kan beskriva hela grejen som att jag gick runt med en femte, vi var endast fyra den kvällen, person runt omkring oss. Han var inte någon man pratade med, men han var hela tiden där och var med oss. I vanliga fall hade en sådan känsla varit väldigt obehaglig för mig men det kändes konstigt nog väldigt tryggt att han var där. Det tog inte lång tid innan jag insåg att det måste vara BoB som var med oss.
Sedan var det ju naturligtvis alla andra känslor denna fina substans gav mig. Jag har många olika minnen av kvällen och alla har en sak gemensamt: jag tänkte konstant "JÄVLAR VAD FINT ALLT ÄR VA?"
Och mer sant än så kan det inte vara. Alla färger jag såg var tusen gånger vackrare och liksom böjde sig runt varandra för att forma färgkombinationer jag aldrig sett förut.
Jag låg helt plötsligt på golvet i ett rum. I fönsterna så hängde flera prismor i snören som gjorde att väggarna och taket och golvet och allt och alla där inne var prydda med regnbåges-färger som fladdrade fram och tillbaka. Taket i sig hade ett nästan vågigt mönster och jag insåg att "JAG LIGGER JU FÖR FASEN PÅ HAVETS BOTTEN!" då jag såg hur vågorna skvalpade ovanför mig. Jag började sprattla och simma upp till ytan men det var lönlöst, jag var fast på botten. Som om någon lagt stenar i mina kläder. Paniken började bölja upp och jag försökte skrika på hjälp men jag kunde ju bara gurgla under vattnet. Helt plötsligt står Katten ovanför mig och stirrar på mig med sitt stora skägg helt rufsigt och ögonen uppspärrade. Han öppnar munnen och säger "Vad göör du?", jag öppnar munnen för att skrika på hjälp men då ser jag Draken bakom honom som går runt utan byxor och ser helt väck ut och jag kan inte göra annat än skratta.
Efter det så glömde jag helt bort havet.
Jag ligger snart helt ensam ute på en stor studsmatta och solen skiner ner på mig. Fåglarna sjunger i träden och allt är så fridfullt. Jag minns inte hur eller varför jag hamnade på studsmattan första gången med jag är glad att jag hittade dit. Det enda som jag kunde tänka på var hur vackert allt var, och precis då så kände jag någon som jag än i dag minns precis hur skönt det var. Som ni kanske vet så är själva "mattan" på en studsmatta helt svart och blir därför väldigt varm i solen. Den har även väldigt många små hål mellan alla trådar som bygger upp den (Hoppas ni förstår vad jag menar). I vilket fall som helst så började det blåsa lite när jag låg där och vinden kom då mot min kropp från alla håll samtidigt, även underifrån. Det var en helt otrolig känsla som jag inte visste fanns. Jag låg säkert där i tio minuter, men med BoB i kroppen kändes det som en evighet.
Senare kom Delfinen ut och undrade vad jag höll på med. Jag berättade glatt om studsmattans magi och han klättrade upp för att testa. Jag la mig ner i gräset och tittade upp i ett körsbärsträd som stod bredvid. Den hade inte börjat slå ut än men alla grenarna var täckta av små knoppar som, när jag tittade på dem, började bli fler och fler tills alla grenarna bara var knoppar (som även satt i konstiga mönster, fast detta tänkte jag inte var konstigt då). Jag ställde mig upp och började gå runt på gräsmattan med mina bara fötter. Oj vad gräset kändes mysigt. Tänk att man ens KAN känna så mycket samtidigt. Då kom Delfinen gåendes bakom mig och sa något i stil med "DU det finns en flod där nere ska vi inte kolla på den" och jag kunde ju inte säga nej till det så vi började vår färd mot vattnet.
Vi kom ner till vattnet och jag kommer nog aldrig kunna beskriva med ord hur vackert det var. Solen sken på vattnet så det speglades över hela området och jag kände hur min själ fylldes med ren lycka.
Men helt plötsligt så hörde jag flera barn som skrek och hojtade. Jag tittade upp och såg flera barn en bit bort på andra sidan floden. Jag insåg hur dumt vårt samhälle är och började må illa. Jag staplade upp till huset och gick in genom dörren och in i vardagsrummet. Där sitter Draken med blodiga händer och en helt tom blick. Jag hör massa konstig musik i bakgrunden och känner mig ännu mer illamående. Jag skyndar mig upp på ovanvåningen och in på toa. Där fastnar jag framför spegelbilden av mig själv en bra stund. Jag minns inte exakt vad som flöt runt i mitt huvud den gången men det var inga trevliga tankar. Det var en tanke som jag minns starkt. "Jag borde slå sönder spegeln och den förvridna bilden av mig själv.."
Efter det så började jag komma ner i en långsam takt. Jag spenderade en lång tid efter spegelns tid helt ensam och tyst. Jag gick runt och tänkte och åt godis som jag hade i en påse jag haft med mig under hela trippen.
Allt som allt så var det en väldigt trevlig tripp, även om jag kom ner med inte de finaste tankarna. Det handlade väldigt mycket om alla olika sinnen kombinerat. Jag kände, luktade, smakade, tittade och lyssnade på allt jag kunde. Och allt var som från en annan värld.
BoB är nu en kär vän till mig och mina polare och vi är glada att vi träffade honom.
Slut på första rapporten.
