Drog och dos: först ett halvt piller, andra halvan lite senare. Polaren tog totalt två. Märket var lila väderkvarnar, som cirkulerade då (2010).
Vikt och skit: Jag var vid tillfället tjej och vägde runt 55 kg. Polaren var snubbe och vägde runt 67.
T minus 1h
Aight, jag käkade mat på jobbet och träffade Tompa typ en timme innan vi tog, och han blev jävligt glad över att jag hade käkat, eftersom det tydligen var bra att göra innan. Vi åkte hem till honom, och han visade upp pillrena, och föreslog att jag skulle ta en halv. Jag hade läst på tillräckligt mycket innan för att känna mig rätt trygg med att ett halvt piller en gång inte skulle lämna alltför permanenta skador, så efter bara tio minuters övertalning svalde jag.
T
Tompa placerade mig framför en MDMA-dokumentär, som var precis lagom kritisk för att jag skulle gå på det jävligt positiva budskapet. Fyrtio minuter Ecstacypropaganda.
40 min
Dokumentären tar slut, och när jag vänder mig mot Tompa för att kommentera den, blir allt ljud plötsligt burkigt som fan. Jag säger det, och han säger att det är så ruset börjar. Cool. Vi går och lägger oss i hans dubbelsäng och börjar prata.
1-3 h
...Och pratar gör vi. Tompa går, under vilda protester från min sida, på toa en gång. En annan gång sätter vi oss under fläkten och röker. Konstaterar att cigaretterna smakar misstänkt gott. I övrigt ligger vi i en enda lång kram och bara pratar, tills vi efter tre timmar börjar känna hur det dalar. Panik! Jag sväljer den andra halvan av min tablett, och Tompa tar en till. Vi stannar i ruset.
3-5 h
Vi pratar, delar, känner med varandra. Släpper inte kramen en enda gång. Förvånas över hur lika uppväxt vi haft, hur olika vi reagerat på den. Oändlig, ömsesidig kärlek.
5 h
Till slut börjar det dala, och några kompisar till Tompa kommer över, vi tänder en spliff. De undrar hur det var, Tompa skrattar och frågar mig, retoriskt. Jag ligger utslagen av trötthet och kramar fortfarande hans ena ben. Önskar bort människorna tills de till slut försvinner.
18 h
Tompa träffar mig efter jobbet. Vi pratar om det underbara, överljuva samtalet. Kramas. Delar minnet än idag.
Allt som allt en jävligt lyckad kväll och natt! MDMA är såklart en jävligt farlig drog, men som potent medicinering för att komma en annan människa närmare, eller bearbeta svåra ämnen, är den slanigt värdefull.
Vikt och skit: Jag var vid tillfället tjej och vägde runt 55 kg. Polaren var snubbe och vägde runt 67.
T minus 1h
Aight, jag käkade mat på jobbet och träffade Tompa typ en timme innan vi tog, och han blev jävligt glad över att jag hade käkat, eftersom det tydligen var bra att göra innan. Vi åkte hem till honom, och han visade upp pillrena, och föreslog att jag skulle ta en halv. Jag hade läst på tillräckligt mycket innan för att känna mig rätt trygg med att ett halvt piller en gång inte skulle lämna alltför permanenta skador, så efter bara tio minuters övertalning svalde jag.
T
Tompa placerade mig framför en MDMA-dokumentär, som var precis lagom kritisk för att jag skulle gå på det jävligt positiva budskapet. Fyrtio minuter Ecstacypropaganda.
40 min
Dokumentären tar slut, och när jag vänder mig mot Tompa för att kommentera den, blir allt ljud plötsligt burkigt som fan. Jag säger det, och han säger att det är så ruset börjar. Cool. Vi går och lägger oss i hans dubbelsäng och börjar prata.
1-3 h
...Och pratar gör vi. Tompa går, under vilda protester från min sida, på toa en gång. En annan gång sätter vi oss under fläkten och röker. Konstaterar att cigaretterna smakar misstänkt gott. I övrigt ligger vi i en enda lång kram och bara pratar, tills vi efter tre timmar börjar känna hur det dalar. Panik! Jag sväljer den andra halvan av min tablett, och Tompa tar en till. Vi stannar i ruset.
3-5 h
Vi pratar, delar, känner med varandra. Släpper inte kramen en enda gång. Förvånas över hur lika uppväxt vi haft, hur olika vi reagerat på den. Oändlig, ömsesidig kärlek.
5 h
Till slut börjar det dala, och några kompisar till Tompa kommer över, vi tänder en spliff. De undrar hur det var, Tompa skrattar och frågar mig, retoriskt. Jag ligger utslagen av trötthet och kramar fortfarande hans ena ben. Önskar bort människorna tills de till slut försvinner.
18 h
Tompa träffar mig efter jobbet. Vi pratar om det underbara, överljuva samtalet. Kramas. Delar minnet än idag.
Allt som allt en jävligt lyckad kväll och natt! MDMA är såklart en jävligt farlig drog, men som potent medicinering för att komma en annan människa närmare, eller bearbeta svåra ämnen, är den slanigt värdefull.
