God eftermiddag kära Flashbackardamer och herrar!
Har en tråkig stund över så tänkte skriva lite av en tripprapport om gången då alla vår DenNyaDealen tog steget ut till galaxerna och hoppade bungejump genom världskosmos och alla dess förteelser. Kvällen till ära var samma kväll som en kompis tog studenten, och jag tänkte att det var lika bra att köra på fullväxel och tuta, för ja.... Varför inte?
Smått förväntansfull över vad kvällen hade att erbjuda intog jag blottern medans jag satt och väntade på bussen in mot stan. En svampbob, väldigt fina grejer. Hade intagit just dessa ett antal gånger, och deras styrka var inte att underskatta. Dessvärre var väntan lång på bussen, nästan 20 minuter, då man i all (nykter) extas glömde kolla tidtabellerna till bussen.
Satte mig på bussen och började känna det välbekanta "pirret" man känner under påbörjningsfasen. Jag hade trippat bara någon dag innan, så trippen skulle inte vara så stark... Trodde jag.
Mitt i studentvimmlet bland alla fulla 94
r började det. Första tecknet, efterspår av rörelser. När jag åkte där i bussen och blickade ut mot slottskogen kunde jag svurit på att verkligheten ännu en gång krökt sig runt mig som ett täcke, och omfamnat mig tryggare och mjukare än min kära moders egna kramar. Jag var där, men inte riktigt. Det hade bara gått en halvtimme, och jag såg att regnet började falla. Väldigt vacker känsla att mitt bland all dekadens i form av fulla studenter så kunde jag inte hjälpa att känna ett slags avståndstagande. Jag var inte en del av dem, jag var min egna värld, mitt egna universum.
De var lyckliga nu, men vad skulle hända sedan? Imorgon kommer de vakna, bakis och ofräscha, svettiga och arbetslösa, lämnade som vind för våg ut i vuxenlivets hårda krav och måsten.
+40 min:
Bussen var äntligen framme i Järntorget, efter att det känns som att jag åkt från månen och tillbaka. Stegrandes ut ur bussen med ett balanssinne på opium och såg min kompis iklädd i kostym invänta mig. Redigt stilig, själv hade jag bara något skjorta och jeans på mig, men mina tefatspupiller och viftande armar klädde mig tillräckligt för att veta att denna idioten inte var här för att bara glida runt. Varken min kompis eller jag var särskillt påverkade av alkohol, den tänkta huvudsubstansen för kvällen, så vi bestämde oss att i all hast köpa ett 6 pack folköl och sätta oss vid Skansens krona. Vi gick mot hemköp. Jag började känna hur peaken närmade sig vid Hagabion, och hörde en distant röst, min kompis frågade mig hur jag mådde.
Ja, hur mådde jag egentligen? Ryckiga rörelser, stel nacke, men ack den euforin. Av dessa lappar har jag aldrig upplevt något sånt här, men har heller aldrig trippat i ett sådant offentligt ställe, mitt i stan. En kväll folk tar studenten... Ska inte det vara traditionellt svenskt? Alkohol, svenska vemodet, oskulder som förloras till Niklas, 19, iförd i keps som meckat ihop sin senaste motorcross. Detta var så långt ifrån svenskt man kan komma, men varför tar jag ens denna distans från "svenskhet"? Jag må inte vara etniskt svensk, men är ju född och uppvuxen här. Kan det ha att vara att jag själv inte identifierar mig med Sverige? Svart hår.. bruna ögon... Vad spelar det för roll egentligen? Vi är ändå bara ett uttryck av universum som vandrar på sig själv, vi är ändå lika mycket kosmos som stjärnor och planeter.. Vi är kosmos själva i vårat mentala headspace.
Helt ärligt minns jag inte mycket från Hemköp, jag antar att jag vandrade runt där som en dåre med min kompis med tefatspupiller hämtade ur någon sorts psykotisk b-produktionsfilm med varken mening eller budskap, utan avsaknaden av budskap var meningen, och vice versa.
Vi gick upp mot Skansens, med folköl i näven. Jag som alltid blir törstig av att trippa välkommnade denna tanken, speciellt nu när jag är uppe bland molnen i peaken. Knäckte första bärsen och klunkade i mig hela i ett kör, fyfan vad törstig jag var. Var helt kallsvettig i göteborgskylan och regnet som småduggade gjorde det inte bättre. I all hast klunkade vi ölen, festen hade börjat för längesen. Konstigt nog så "boostades" ruset av alkoholen, eller så var det att jag närmade mig peaken. Vi skyndade ner till Järntorget för att ta en spårvagn, och där träffade vi..
+80 min: Peaken var ett faktum, och väl i vagnen träffade jag en gammal kompis som var i full gång att inta MDMA, rent pulver i näsan. Fyfan vad taggad jag blev, men dessvärre så skulle jag ju på min kompis studentfest, och han var inte med på det. Hur som helst, studentvimmlet var inte alls bra för trippen, och jag kände verkligen hur påfrestande alla skrik och stoj blev. Hade vi förvandlats till djur inatt? Vad är detta för djuriska beteenden vi stöter på, den flickan vi annars ser så mild och tillbakadragen blir helt plötsligt väldigt tillmötesgående, och den stela arga "tuffa" killen blir världens skönaste människa. Har hela världen gått i kras, eller är det bara jag som vandrar mellan dimensionerna av existens?
Studentfesten var vid Parken i Avenyn. I kön var det väldigt nojjigt, började känna hur peaken slog in och vart jag än kollade såg jag färger, kaleidoskopiska mönster som man undrar om ens Gud skulle kunnat forma. Vakten var gud, han som bestämde ens öde. Skulle jag få komma in till himlen, eller skulle jag vara fast i helvetes skrik och tjut ute i avenyn?
Lyckligtvis kom jag in.
Musik, dans och mindfucks: Mina första kliv in i krogen blev som en helomvandling i min existens, var det jag eller miljön som förändrades?
Jag minns ingenting, mer än att jag tog 3 shots ren vodka, och så var jag väck. Väckare än så hade jag aldrig varit, och utan alkoholen som i alla fall gav en placebo effekt av lugn så hade jag nog inte klarat av trycket. Jag minns bara små fragment av denna kväll, nej, psykisk massaker. Jag pratade med en kille om att äta svamp. Jag träffade min gamla lärare och avslöjade mina synder för honom, och han (föga förvånat) var väldigt nyfiken av dessa lappar själv. Jag gick på toa och såg folk mecka på en holk, men pga. en nyss genomgången psykos på just gräs så höll jag mig borta. Gräs var ont. Aja baja, sa maja.
Jag var helt borttappad, både av min kompis och av verkligheten. Vad är verkligheten? Är det det man kallar för 3 dimensioner? Jag kan uppleva många fler än bara 3. Vad menar man med 3 egentligen? Varför finns siffran 3? Om jag bara finns på 3 dimensioner... Vilken dimension tillhör mitt mindspace?
Allting smälte ihop. Inte bara visuellt utan andligt också, jag kunde inte urskilja vem i dansgolvet jag var. Vem är jag? Är jag musiken, eller är jag hon som gråter? Är jag han som hånglar med en eller är jag han som står med nackskägg i ett hörn och tittar neråt? Dessvärre så började peaken efter en stund dala neråt, och det är första gången på hallucinogener som jag känner att ruset varade under en allt för kort tid.
Dessvärre började alkoholen göra sig tydlig. Bakfyllan började komma och illamåendet var ett faktum. Jag såg fortfarande rörelser och mycket visuellt, men mindfucket hade lagt sig. Nu var bara problemet, vart ska jag hitta min kompis? En ångest lade sig över mig, jag var helt ensam. Helt övergiven bland alla fulla, våldsamma och viftiga studenter. En oro kom över mig, som snart växte lik en orkan av panik. Jag måste ut härifrån, fort!
Lyckligtvis behövde jag inte leta länge, min något fullare kompis var på övervåningen och jag övertalade honom att gå med mig och ta en munsbit på Burger King. Jag minns inte vad jag åt, men jag minns att smaken var så stark att jag trodde att mina smakkörtlar skulle explodera i en orgasm av smak och färger. Jag mådde lite bättre, och fortfarande något trippad stegrade vi in i Parken igen, tyvärr kom inte min kompis in då han uppenbarligen var för full (tänka sig... Är ju jag som är trippad?) .
Vi bestämde oss för att bege oss hem, vad nu det betydde. Som bekant ger Special lite av en "hjärnbränd" känsla efteråt, smått afterglowad och skön. Väl hemma så somnade jag direkt, och klockan var runt 4.
Eftersom alkohol hade en del i denna rapporten är det svårt att beskriva själva objektiva känslorna, då alkohol fungerar ego-förstärkande så blev denna rapporten högst subjektiv. Det hoppas jag att ni har förståelse för, och för en mer beskrivande tripprapport hänvisar jag till min andra rapport.
Må väl, res väl och trippa väl!
Har en tråkig stund över så tänkte skriva lite av en tripprapport om gången då alla vår DenNyaDealen tog steget ut till galaxerna och hoppade bungejump genom världskosmos och alla dess förteelser. Kvällen till ära var samma kväll som en kompis tog studenten, och jag tänkte att det var lika bra att köra på fullväxel och tuta, för ja.... Varför inte?
Smått förväntansfull över vad kvällen hade att erbjuda intog jag blottern medans jag satt och väntade på bussen in mot stan. En svampbob, väldigt fina grejer. Hade intagit just dessa ett antal gånger, och deras styrka var inte att underskatta. Dessvärre var väntan lång på bussen, nästan 20 minuter, då man i all (nykter) extas glömde kolla tidtabellerna till bussen.
Satte mig på bussen och började känna det välbekanta "pirret" man känner under påbörjningsfasen. Jag hade trippat bara någon dag innan, så trippen skulle inte vara så stark... Trodde jag.
Mitt i studentvimmlet bland alla fulla 94
r började det. Första tecknet, efterspår av rörelser. När jag åkte där i bussen och blickade ut mot slottskogen kunde jag svurit på att verkligheten ännu en gång krökt sig runt mig som ett täcke, och omfamnat mig tryggare och mjukare än min kära moders egna kramar. Jag var där, men inte riktigt. Det hade bara gått en halvtimme, och jag såg att regnet började falla. Väldigt vacker känsla att mitt bland all dekadens i form av fulla studenter så kunde jag inte hjälpa att känna ett slags avståndstagande. Jag var inte en del av dem, jag var min egna värld, mitt egna universum. De var lyckliga nu, men vad skulle hända sedan? Imorgon kommer de vakna, bakis och ofräscha, svettiga och arbetslösa, lämnade som vind för våg ut i vuxenlivets hårda krav och måsten.
+40 min:
Bussen var äntligen framme i Järntorget, efter att det känns som att jag åkt från månen och tillbaka. Stegrandes ut ur bussen med ett balanssinne på opium och såg min kompis iklädd i kostym invänta mig. Redigt stilig, själv hade jag bara något skjorta och jeans på mig, men mina tefatspupiller och viftande armar klädde mig tillräckligt för att veta att denna idioten inte var här för att bara glida runt. Varken min kompis eller jag var särskillt påverkade av alkohol, den tänkta huvudsubstansen för kvällen, så vi bestämde oss att i all hast köpa ett 6 pack folköl och sätta oss vid Skansens krona. Vi gick mot hemköp. Jag började känna hur peaken närmade sig vid Hagabion, och hörde en distant röst, min kompis frågade mig hur jag mådde.
Ja, hur mådde jag egentligen? Ryckiga rörelser, stel nacke, men ack den euforin. Av dessa lappar har jag aldrig upplevt något sånt här, men har heller aldrig trippat i ett sådant offentligt ställe, mitt i stan. En kväll folk tar studenten... Ska inte det vara traditionellt svenskt? Alkohol, svenska vemodet, oskulder som förloras till Niklas, 19, iförd i keps som meckat ihop sin senaste motorcross. Detta var så långt ifrån svenskt man kan komma, men varför tar jag ens denna distans från "svenskhet"? Jag må inte vara etniskt svensk, men är ju född och uppvuxen här. Kan det ha att vara att jag själv inte identifierar mig med Sverige? Svart hår.. bruna ögon... Vad spelar det för roll egentligen? Vi är ändå bara ett uttryck av universum som vandrar på sig själv, vi är ändå lika mycket kosmos som stjärnor och planeter.. Vi är kosmos själva i vårat mentala headspace.
Helt ärligt minns jag inte mycket från Hemköp, jag antar att jag vandrade runt där som en dåre med min kompis med tefatspupiller hämtade ur någon sorts psykotisk b-produktionsfilm med varken mening eller budskap, utan avsaknaden av budskap var meningen, och vice versa.
Vi gick upp mot Skansens, med folköl i näven. Jag som alltid blir törstig av att trippa välkommnade denna tanken, speciellt nu när jag är uppe bland molnen i peaken. Knäckte första bärsen och klunkade i mig hela i ett kör, fyfan vad törstig jag var. Var helt kallsvettig i göteborgskylan och regnet som småduggade gjorde det inte bättre. I all hast klunkade vi ölen, festen hade börjat för längesen. Konstigt nog så "boostades" ruset av alkoholen, eller så var det att jag närmade mig peaken. Vi skyndade ner till Järntorget för att ta en spårvagn, och där träffade vi..
+80 min: Peaken var ett faktum, och väl i vagnen träffade jag en gammal kompis som var i full gång att inta MDMA, rent pulver i näsan. Fyfan vad taggad jag blev, men dessvärre så skulle jag ju på min kompis studentfest, och han var inte med på det. Hur som helst, studentvimmlet var inte alls bra för trippen, och jag kände verkligen hur påfrestande alla skrik och stoj blev. Hade vi förvandlats till djur inatt? Vad är detta för djuriska beteenden vi stöter på, den flickan vi annars ser så mild och tillbakadragen blir helt plötsligt väldigt tillmötesgående, och den stela arga "tuffa" killen blir världens skönaste människa. Har hela världen gått i kras, eller är det bara jag som vandrar mellan dimensionerna av existens?
Studentfesten var vid Parken i Avenyn. I kön var det väldigt nojjigt, började känna hur peaken slog in och vart jag än kollade såg jag färger, kaleidoskopiska mönster som man undrar om ens Gud skulle kunnat forma. Vakten var gud, han som bestämde ens öde. Skulle jag få komma in till himlen, eller skulle jag vara fast i helvetes skrik och tjut ute i avenyn?
Lyckligtvis kom jag in.
Musik, dans och mindfucks: Mina första kliv in i krogen blev som en helomvandling i min existens, var det jag eller miljön som förändrades?
Jag minns ingenting, mer än att jag tog 3 shots ren vodka, och så var jag väck. Väckare än så hade jag aldrig varit, och utan alkoholen som i alla fall gav en placebo effekt av lugn så hade jag nog inte klarat av trycket. Jag minns bara små fragment av denna kväll, nej, psykisk massaker. Jag pratade med en kille om att äta svamp. Jag träffade min gamla lärare och avslöjade mina synder för honom, och han (föga förvånat) var väldigt nyfiken av dessa lappar själv. Jag gick på toa och såg folk mecka på en holk, men pga. en nyss genomgången psykos på just gräs så höll jag mig borta. Gräs var ont. Aja baja, sa maja.
Jag var helt borttappad, både av min kompis och av verkligheten. Vad är verkligheten? Är det det man kallar för 3 dimensioner? Jag kan uppleva många fler än bara 3. Vad menar man med 3 egentligen? Varför finns siffran 3? Om jag bara finns på 3 dimensioner... Vilken dimension tillhör mitt mindspace?
Allting smälte ihop. Inte bara visuellt utan andligt också, jag kunde inte urskilja vem i dansgolvet jag var. Vem är jag? Är jag musiken, eller är jag hon som gråter? Är jag han som hånglar med en eller är jag han som står med nackskägg i ett hörn och tittar neråt? Dessvärre så började peaken efter en stund dala neråt, och det är första gången på hallucinogener som jag känner att ruset varade under en allt för kort tid.
Dessvärre började alkoholen göra sig tydlig. Bakfyllan började komma och illamåendet var ett faktum. Jag såg fortfarande rörelser och mycket visuellt, men mindfucket hade lagt sig. Nu var bara problemet, vart ska jag hitta min kompis? En ångest lade sig över mig, jag var helt ensam. Helt övergiven bland alla fulla, våldsamma och viftiga studenter. En oro kom över mig, som snart växte lik en orkan av panik. Jag måste ut härifrån, fort!
Lyckligtvis behövde jag inte leta länge, min något fullare kompis var på övervåningen och jag övertalade honom att gå med mig och ta en munsbit på Burger King. Jag minns inte vad jag åt, men jag minns att smaken var så stark att jag trodde att mina smakkörtlar skulle explodera i en orgasm av smak och färger. Jag mådde lite bättre, och fortfarande något trippad stegrade vi in i Parken igen, tyvärr kom inte min kompis in då han uppenbarligen var för full (tänka sig... Är ju jag som är trippad?) .
Vi bestämde oss för att bege oss hem, vad nu det betydde. Som bekant ger Special lite av en "hjärnbränd" känsla efteråt, smått afterglowad och skön. Väl hemma så somnade jag direkt, och klockan var runt 4.
Eftersom alkohol hade en del i denna rapporten är det svårt att beskriva själva objektiva känslorna, då alkohol fungerar ego-förstärkande så blev denna rapporten högst subjektiv. Det hoppas jag att ni har förståelse för, och för en mer beskrivande tripprapport hänvisar jag till min andra rapport.
Må väl, res väl och trippa väl!
