Jag brukade vara en rutinerad rkare under ca 3-4 r. I brjan led jag av svag depression och relativt mild social ngest frn nr min farsa gick bort fr ngra r sen. Men det hela eskalerade till ett levande helvete i loppet av ngra r.
Provade weed ngon gng i ttan fr frsta gngen. En polare hade ftt tag p lite och undrade ifall jag ville prova. Vilket jag gjorde och tyckte att det var soft. Vi rkte ngra gnger till vilket snart skulle leda till att jag brjade kpa eget. Under dom kommande tv ren rkte jag en hel del men mdde egentligen som en prins under hela perioden. Kunde vara ute och skejta med polare eller dega med min brorsa som ven var en flitig rkare.
Sedan frn sommaren till gymnasiet hade det hela brjat g nert. Rkte ungefr 5-8 gnger om dagen, vilket var det enda jag gjorde. Umgicks inte med polare, var inte ute och skejtade. Satt bara hemma hela dagen och dyngade ner mig. Jag var fr nerrkt hela tiden fr att mrka hur illa situationen hade blivit. Provade att ta ngra korta uppehll men slutade alltid upp med att brja rka igen. Brorsan var fast i samma sits men ingen av oss tnkte vl srskilt mycket p det. Hrifrn brjade en djup depression, konstant ngest och sjlvmordstankar.
Ngot r gick och jag fortsatte rka men mdde skit under tiden. Hade helt tappat kontakten med polare, min familj och gtt om ett r i skolan. Knde mig tom och hoppls. Kom till en punkt d jag skolkade hela tiden eftersom jag mdde fr dligt fr att g till skolan. Sjlvmordstankarna brjade dyka upp oftare n innan och jag mrkte att jag behvde hjlp.
Kontaktade BUP och ett nytt kapitel av mitt liv brjade. Hamnade p BUPs-sjlvmordsakut efter en kort psykisk utredning. Dr fick jag snacka med psykologer och lkare som blandade in min familj vilket ledde till att morsan fick reda p allt. Hur jag mdde, weedrkandet och s vidare. Hon var mest bekymrad av att jag skulle m bra igen dock. Brjade ta zoloft fr min depression och sociala ngest och dom mrkte en tydlig frbttring s fick ka hem efter en mnad.
Nu ett r senare utan weedrkande och rutinerade besk p BUP s knner jag mig mest frvirrad. r i princip fri frn depression och den sociala ngesten. Brjar i skolan nu efter sommarn och umgs med polare igen. Men n idag knner jag mig ihlig. P ett annat och nykert stt men det knns som ngot fattas. Ser ingen genuin gldje i livet. Gr mest igenom dagen som en zombie och frsker frdriva tid. S har p senaste funderat p att infrskaffa lite grnt igen, bara fr att se vilken effekt det har p mig idag. Tnkte utforska ifall det kan fungera som en emotionell krycka eftersom det ven anvnds i medicinska syften.
Ledsen ifall det blev rrig lsning, frskte skriva s bra som mjligt. Ville bara f lite sikter frn andra mnniskors perspektiv som kanske varit eller r i liknande sits. Peace.
EDIT: Mrkte att jag kanske har postat i fel del av forumet. Flytta grna trden isfall.
Provade weed ngon gng i ttan fr frsta gngen. En polare hade ftt tag p lite och undrade ifall jag ville prova. Vilket jag gjorde och tyckte att det var soft. Vi rkte ngra gnger till vilket snart skulle leda till att jag brjade kpa eget. Under dom kommande tv ren rkte jag en hel del men mdde egentligen som en prins under hela perioden. Kunde vara ute och skejta med polare eller dega med min brorsa som ven var en flitig rkare.
Sedan frn sommaren till gymnasiet hade det hela brjat g nert. Rkte ungefr 5-8 gnger om dagen, vilket var det enda jag gjorde. Umgicks inte med polare, var inte ute och skejtade. Satt bara hemma hela dagen och dyngade ner mig. Jag var fr nerrkt hela tiden fr att mrka hur illa situationen hade blivit. Provade att ta ngra korta uppehll men slutade alltid upp med att brja rka igen. Brorsan var fast i samma sits men ingen av oss tnkte vl srskilt mycket p det. Hrifrn brjade en djup depression, konstant ngest och sjlvmordstankar.
Ngot r gick och jag fortsatte rka men mdde skit under tiden. Hade helt tappat kontakten med polare, min familj och gtt om ett r i skolan. Knde mig tom och hoppls. Kom till en punkt d jag skolkade hela tiden eftersom jag mdde fr dligt fr att g till skolan. Sjlvmordstankarna brjade dyka upp oftare n innan och jag mrkte att jag behvde hjlp.
Kontaktade BUP och ett nytt kapitel av mitt liv brjade. Hamnade p BUPs-sjlvmordsakut efter en kort psykisk utredning. Dr fick jag snacka med psykologer och lkare som blandade in min familj vilket ledde till att morsan fick reda p allt. Hur jag mdde, weedrkandet och s vidare. Hon var mest bekymrad av att jag skulle m bra igen dock. Brjade ta zoloft fr min depression och sociala ngest och dom mrkte en tydlig frbttring s fick ka hem efter en mnad.
Nu ett r senare utan weedrkande och rutinerade besk p BUP s knner jag mig mest frvirrad. r i princip fri frn depression och den sociala ngesten. Brjar i skolan nu efter sommarn och umgs med polare igen. Men n idag knner jag mig ihlig. P ett annat och nykert stt men det knns som ngot fattas. Ser ingen genuin gldje i livet. Gr mest igenom dagen som en zombie och frsker frdriva tid. S har p senaste funderat p att infrskaffa lite grnt igen, bara fr att se vilken effekt det har p mig idag. Tnkte utforska ifall det kan fungera som en emotionell krycka eftersom det ven anvnds i medicinska syften.
Ledsen ifall det blev rrig lsning, frskte skriva s bra som mjligt. Ville bara f lite sikter frn andra mnniskors perspektiv som kanske varit eller r i liknande sits. Peace.
EDIT: Mrkte att jag kanske har postat i fel del av forumet. Flytta grna trden isfall.
__________________
Senast redigerad av ThePalePoet 2013-08-13 kl. 23:39.
Senast redigerad av ThePalePoet 2013-08-13 kl. 23:39.
