Citat:
Tack för detta. Lagen ändrades på den punkten år 2005 och dess tidigare lydelse var, såvitt jag kan se, att provet kunde ta av annan personal är legitimerad. Vettig bestämmelse för övrigt. Märkligt dock att lagen inte inkluderat även legitimerade biomedicinska analytiker. Dessa är enormt kompetenta i att ta blodprover (de sysslar med det hela dagarna) men samtidigt är det en väldigt liten yrkesgrupp och de arbetar främst på stora sjukhus och kan nog inte fylla någon funktion i övrigt på tex ett häkte där häktessköterskan/häktesläkaren är den som antagligen tar blodprover åt polisen och sköterskor/läkare arbetar med så mycket mer än att ta blodprov på dessa ställen.
Just bestämmelsen om leg. sjuksköterska/läkare är väldigt gammal. Se hänvisat rättsfall, särskilt skiljaktiga justitierådets historiska genomgång (spoiler).
Enligt 1934 års lag om blodundersökning i brottmål, vilken föregick RB:s bestämmelser om blodprov, gällde att blodprovstagning fick utföras endast av läkare. Denna föreskrift hade tillkommit enlig yrkande från medicinalstyrelsens och andra myndigheters sida till skydd för den på vilken blodprov skulle tas (NJA II 1934 s 526). Föreskriften att endast läkare fick ta blodprov behölls i samband med att bestämmelserna överfördes till RB. År 1974 skedde dock en ändring i samband med vissa ändringar i trafiknykterhetslagstiftningen, så att blodprov fick tas även av legitimerad sjuksköterska.
I övrigt har jag inga närmre rättspolitiska synpunkter på vem som bör få ta blodprov, men av rättsfallet framgår också att det inte var ett hinder mot att tillmäta provet ett högt bevisvärde med beaktande av att laboratorieassistenten var mkt erfaren av sådana prov, hade följt föreskrifter osv.
