Den stora tråden om The Beatles

https://www.youtube.com/watch?v=JoBr9L_iCBU

Trodde aldrig att han skulle spela denna klassiker live. John Lennon ler nog uppe på ett moln när han hör denna låt.

John Lennon – A Day In The Life
Vissa sångare har verkligen en klar, tydligt avgränsad röst som skiljer dem från alla andra sångare. Sådana där röster man känner igen direkt, som man urskiljer även bland sorl och brus. Lennon hade en sådan röst. Paul har för mig alltid varit en intressantare sångare, men Lennon har alltid utmärkts av en mer karaktäristisk röst. Han hade en sylvass och iskall röst: den är som kylan som under en vintermorgon hugger tag i ens lungor när man tar de första andetagen utomhus – i en slags friskhetens rörelse kyler den ned, befriar och renar hela kroppen. Lennons verser på A Day In The Life är verkligen out-standning.

För övrigt tycker jag att Let It Be (Naked) är Beatles nästbästa skiva, efter Abbey Road. Jag vet att många håller den under skivor som de andra bjässarna som Peppers, Revolver, WA och RS men jag tycker helt enkelt att Beatles blev bättre och bättre desto mer åren gick: låtar som I Got A Feeling, Across The Universe, Let It Be, The Long And Winding Road är så sprudlande fantastiska alltså. Deras två sista skivor blir kronjuvelerna för min del alltså. Jag upplever det som att de hela tiden utvecklades som låtskrivare, att låtarna på de sista skivorna är mer dynamiska och har en luftigare ljudbild. Även om jag älskar en platta som Rubber Soul så tycker jag att låtarna på de två sista är mer dynamiska och håller bättre i längden. Och sedan fullständigt exploderar ju det hela tiden i fantasirikedom stegrande låtskriveriet i Pauls första soloskiva efter uppbrottet, Ram.

Lyssnar på The Long And Winding Road (från Naked, som jag tycker är överlägsen). Underbar låt. Many times I've been alone... Han förflyttar en till ett melankoliskt sinnelag direkt, han griper omedelbart tag om ens hjärta. Fingrarna liksom trevar fram över pianot... Tidlös låt. En rätt anmärkningsvärd grej är tycker jag att den både är melankolisk och inte är det, i vissa stunder finns det en slags lätthet i låten, särskilt runt 2:20f och även när han sjunger "Many times I've been alone"-partiet. En liten stund där låter det som att han känner våren blomma fram, nya tider och nya tag, gamla bekymmer blåses bort, solen skiner osv. Därefter blir den åter tungsint. Håller någon med eller inte?

Underbar människa, Paul. Tänk att han fått förse oss med allt detta fantastiska. Man kan bli lycklig för livet över mindre.

Jag såg The Beatles Eight Days in A Week i går för Beatles är den grupp av mina topp 3.EVER

Jag måste direkt säga att jag lyssnade otroligt mycket på The Beatles fram tills 1973. Nästan alla barn gjorde det.
Dom var fräcka dom var inte som våra föräldrar dom var som min moster som var född 1949 hon var vild. The Beatles var Långhåriga med skägg.

1973 var jag 11år och på den tiden så var skivspelaren alltså "min egen" väldigt enkel som en liten och låda tog man bort locket så satt högtalaren där.
Mina föräldrar var Raggare och tyckte The Beatles var långhåriga mesar men dom var 10år äldre än "grabbarna i The Beatles.

OK. Hade man fått sett den här filmen 1980 så hade det varit 100 gr roligare var 18 år då, det hade känts mer aktuellt specielt som Lennon dog det året, Oj vilka dårar det finns?

Självklart så skriver folk som lever på att skriva om FILM att filmen var fantastisk.
Jag hade sett 97% förut jag satt faktiskt och kollade på klockan och det gör man inte när något är riktigt bra.

Den var inte dålig och för den som vill ha en kort sammanfatting så duger den.
Men jag skulle vänta till Jul så kommer den (säkert) på SVT?

Jag väntar tills den kommer ut på dvd då ska jag se den

Filmen som jag tror de flesta fans väntar på är LET IT BE filmen

Här kommer en bättre version på Why dont we do it on the road?

https://www.youtube.com/watch?v=dfY9wY7ITAQ

Jag gör ikväll ett kärt återbesök till min älsklingsskiva All Things Must Pass som jag inte gett någon lyssning på säkert något år eller två. Fan vad jag älskar den här plattan. Man måste verkligen inte vara ett stort Beatles-fan för att älska den. Det är liksom inget förblindat, illusoriskt fanboy-dyrkeri som gör att man kan hylla beatlarnas solokarriärer osv. Det här är en av världens bästa skivor och skulle vara det oavsett om Harrison vore känd som en beatle eller inte. Sånt jädra låtskriveri här. Melodiflödet på What Is Life? till exempel. Jag får fan i mej fnatt av den. Skivan förlorar inte ett dugg på att vara så långt. Allt är grymt. Eller de första kristallklara melodierna i inledningen av titelspåret All Things Must Pass: "Sunrise doesn't last all morning/A cloudburst doesn't last all day/Seems my love is up and has left you with no warning/It's not always going to be this grey". Mamma mia vilken fantastisk låt. Kan absolut vara den bästa skivan som hör till hela Beatlessfären, inräknat allt bandet gjorde själva och vad andra solomedlemmar fått ur sig. De som tävlar om förstaplatsen är för mig Abbey Road, RAM, Band on the Run och All Things Must Pass. Och Harrisons cover av If Not For You slår faktiskt Dylans, med råge. Det finns något oerhört livsbejakande och levnadsglatt med hela skivan. Den är färsk och sprakar verkligen av liv. Önskar jag kunde sitta hela natten och låta den snurra. Surt att man måste hålla koll på sin dygnsrytm och vill fungera någorlunda imorgon.

Fint här när Paul sjunger All Things Must Pass: https://www.youtube.com/watch?v=8cuURW3s-HE. Önskar han skulle dragit ut på vokalerna lite mer bara.

Storheten med Beatles?Dom spelade varierande musik.Helter Skelter,Yesterday,The long and Winding Road,When i`m 64 Get Back,Hey Jude, Penny Lane är varierande musikstilar

Tycker framförallt att de experimenterade med massvis av olika stilar.
"She Loves you", "Tomorrow Never Knows", "A Day In The Life", "A Hard Days Night" låter helt olika.

Även texterna, där jag anser John Lennon vara den främsta textförfattaren. Men alla kunde och fick bidra, och även om Lennon och McCartney var ledargestalterna, så fick Ringo Starr sjunga sin "Act Naturally" och Harrison fick använda sina indiska influenser och "Something" är en otrolig låt.

Lennon och McCartney var tidigt ute och hade skrivit länge, deras texter är i regel de bästa. Ringo Starr blev utskrattad först eftersom hans texter mer eller mindre var exakta kopior av tidigare låtar, men han växte och tillslut accepterades även hans texter.

Några exempel på texter:

Lennon:
"There are places I remember
All my life though some have changed
Some forever not for better
Some have gone and some remain
All these places have their moments
With lovers and friends I still can recall
Some are dead and some are living
In my life I've loved them all"

McCartney:
"Yesterday, all my troubles seemed so far away
Now it looks as though they're here to stay
Oh, I believe in yesterday
Suddenly, I'm not half the man I used to be
There's a shadow hanging over me.
Oh, yesterday came suddenly
Why she had to go I don't know she wouldn't say
I said something wrong, now I long for yesterday"

Harrisson:
"Try to realise it's all within yourself no-one else can make you change
And to see you're really only very small
And life flows on within you and without you"

Starr:
"I'd like to be under the sea
In an octopus's garden in the shade
He'd let us in, knows where we've been
In his octopus's garden in the shade"

Det märks såklart skillnad på kvaliteten av de olika låtskrivarna, men jag har ändå lärt mig något nytt av Ringo Starr då bläckfiskar faktiskt har sina egna "trädgårdar".

Jag lyssnade nästan ett år på enbart The Beatles på Spotify utan att tröttna. Antingen har de en bra variation i låtarna, eller så är det något fel på mig.

Man kan ju så klart bortse från allt runtomkring Beatles, deras publik, hysterin, tiden de verkade i et c, och bara konstatera att de spelade in ett hundratal låtar som alla skulle toppat listorna om de gavs ut idag.

Det tror jag inte. Kolla vad som toppar listorna idag, mest blaj. Frank Zappa hade aldrig vunnit Idol om du fattar vad jag menar.

Mst blaj, precis. Med andra ord enkelt för låtar av Beatles kaliber att hävda sig.

Zappa hade inte vunnit Idol ens om det fanns på 70-talet.

Jaha det var så du menade

Själv tycker jag att Beatles hade kvalitet. Om man tar bort blajlåtar som octopus garden, obladi oblada och ett par till så är deras katalog genomgående stark emå.

Jag tycker även deras lägstanivå är ganska hög. She loves you är i ärlighetens namn inte speciellt bra, men det finns å andra sidan mycket sämre låtar också, speciellt inom den kategorin.