Citat:
Ursprungligen postat av
Mimfol
Samtidigt spekulerar framförallt svenskt industrikapital sönder den svenska fasta växelkursen.
Nej, det där är kvalificerat nys. Men något som de ansvariga och deras påhejare älskar att dra till med för att dölja sin egen skuld till misslyckandet.
Problemet var i grunden en fast växelkurs i kombination med lavinartad kreditexpansion som gjorde valutan mer och mer övervärderad. Det är ohållbart i längden men dåvarande (S) regeringen lät det pågå för att "köpa" sig en valseger. (Något de misslyckades med ändå).
En korrekt åtgärd hade varit att öka på kapitaltäckningsgraden. Det hade kylt av skuldsättningsökningarna. Skattereformen var också ett riktigt steg men man drog på den för länge.
När sedan en internationell högkonjunktur slår till och Sverige skulle behöva sänka räntan i enlighet med den omhuldade keynesianska doktrinen, så kan inte Riksbanken göra det pga den lavinartade kreditexpansionen. I stället måste Riksbanken höja ränta för att försöka hålla den övervärderade kronan enligt den fasta växelkursen.
Det är i det läget som svensk industri börjar tveka ang Sverige och den förda politiken, och man låter intjänade inkomster stanna kvar i utländsk valuta. Dvs man går inte med på att växla till sig svårt övervärderad svensk valuta. Ett sund och rimligt agerande men som socialister kallar "spekulation mot svenska kronan".
Det finns några ytterligare försvårande omständigheter att nämna.
* (S) hade beslutat att hoppa över upptaxeringen av fastigheter en period. När sedan den kom ca 1990 blev det en drastisk ökning i boendekostnad. Trots att det var känt klarade folk inte av att kompensera för det.
* Det genomfördes en skattereform som var beslutad sedan lång tid innan. Där minskades värdet av underskott av kapital. Så folk som hade höga räntekostnader drabbades av drastiskt förhöjd skatt.
* Båda ovanstående effekter gjorde att folk fick dra in på konsumtion i största allmänhet och renoveringar samt att den "bobubbla" som då pågick stannade av och folk blev mindre sugna på att köpa större och dyrare bostäder. Det gjorde att byggbranschen gick ned på knä. Och byggjobbarna grät i TV.
* Också kommersiella fastigheter hade en bubbla. Det kunde enkelt ses då direktavkastningen från sålda fastigheter inte ens räcket till räntekostnaden. Dvs det handlade om spekulation i stigande priser. Det bidrog till stopp i byggande av kommersiella fastigheter och ökad arbetslöshet i byggbranschen.
Således folket fick drastiska skattehöjningar, och betalade skatt i stället för att konsumera. Det ledde till stigande arbetslöshet. Den internationella lågkonjunkturen bidrog också till ökad arbetslöshet.
Det minskade värdet på underskott av kapital gjorde att en del amorterade mer i stället för att konsumera vilket ökade på arbetslösheten ytterligare.
Den lavinartade kreditexpansionen ledde till räntehöjningar då Riksbanken skulle försöka hålla den fasta växelkursen.
Att den massiva kreditexpansionen sänkt värdet på kronan långt under den fasta växelkursen visade sig när man släppte den och lät kronan flyta.
Så grunden till problemet var kombinationen av fast växelkurs och galopperande skuldsättningsökning.
Eller om man så vill enbart den kraftigt ökande skuldsättningen.