Jag har aldrig varit den som trott på kärlek vid första ögonkastet och sådana grejor. Har heller aldrig förstått fenomenet att man måste sitta ihopklistrade under den första tiden i ett förhållande, att man har sex och tar på varandra JÄMT! Är det inte så det funkar för tonåringar bara och i filmer?
Jag hade aldrig förhållande när jag var tonåring. Skaffade mitt första seriösa förhållande när jag var 24. Mitt ex var då 28 och visst vi hade sex ofta och hade viss närhet men inte så där att vi var tvungen att ta på varandra och höras jämt.
Nu har jag ny kille som jag har haft i tre månader.. Han är 10 år äldre än mig. 37 år närmare bestämt. I början (de första veckorna kanske upp till en månad) hördes vi flera gånger om dagen både sms och samtal. Vi skickade även hjärtan och sa att vi saknade varandra ibland. Våran fysiska närhet har aldrig varit så märkvärdig och nu efter tre månader är det som om vi känner varann bra och är väldigt trygga med varandra. Sex har vi heller inte flera gånger om dagen som värsta kaninerna utan kanske en gång om dagen.
Vi har alltså nu (efter att ha känt varandra i 4 månader) en relation likt ett tvåårigt förhållande där vi inte är nykära längre utan den fasen har vi kommit över eller vad jag ska säga.
Jag har läst mycket psykologi, kärlek och relationer och där har det sått att "oftast varar förälskelsen i några veckor"?
Anledningen till att jag har tänkt på detta lite är för att jag kanske inte alltid känner mig uppskattad eller omtyckt av min kille. Jag vet att vi alla är olika och visar kärlek på olika sätt. Är det här normalt utifrån vår ålder? Fler som har det som vi? Dela gärna med er!
Jag hade aldrig förhållande när jag var tonåring. Skaffade mitt första seriösa förhållande när jag var 24. Mitt ex var då 28 och visst vi hade sex ofta och hade viss närhet men inte så där att vi var tvungen att ta på varandra och höras jämt.
Nu har jag ny kille som jag har haft i tre månader.. Han är 10 år äldre än mig. 37 år närmare bestämt. I början (de första veckorna kanske upp till en månad) hördes vi flera gånger om dagen både sms och samtal. Vi skickade även hjärtan och sa att vi saknade varandra ibland. Våran fysiska närhet har aldrig varit så märkvärdig och nu efter tre månader är det som om vi känner varann bra och är väldigt trygga med varandra. Sex har vi heller inte flera gånger om dagen som värsta kaninerna utan kanske en gång om dagen.
Vi har alltså nu (efter att ha känt varandra i 4 månader) en relation likt ett tvåårigt förhållande där vi inte är nykära längre utan den fasen har vi kommit över eller vad jag ska säga.
Jag har läst mycket psykologi, kärlek och relationer och där har det sått att "oftast varar förälskelsen i några veckor"?
Anledningen till att jag har tänkt på detta lite är för att jag kanske inte alltid känner mig uppskattad eller omtyckt av min kille. Jag vet att vi alla är olika och visar kärlek på olika sätt. Är det här normalt utifrån vår ålder? Fler som har det som vi? Dela gärna med er!
