Bostadsbrist - Är det verkligen sanna problemet?

Gör dig inte dummare än du är. Mat och kläder är förbrukningsvaror. Bostäder är inte förbrukningsvaror. Vid en konstant befolkning behöver man praktiskt taget inte bygga något. Det finns till och med kommuner i Sverige där man har rivit bostäder när befolkningen har minskat.

Antaget 80 års teknisk livslängd ca 50 k hushåll per år för att ha bestående mängd.

Ja det är ju ett väldigt hypotetiskt resonemang. 80 års teknisk livslängd innebär i stort sett utan underhåll. I praktiken blir de flesta bostäderna äldre än så, i synnerhet bostadsrätter. Har du hört talas om ett bostadsrättshus som bara har blivit utslitet så att man har rivit det.

Nej bostäder är inga förbrukningsvaror även om det naturligtvis försvinner en del av beståndet varje år. Att Sverige behöver bygga ett helt nytt Stockholm på 5 år är alltså inte beroende på
slitage. Det beror inte heller på att svenskarna föder så förbaskat många barn.
Nej det beror på massinvandringen. Det står även i tidningsartikeln att man har underskattat antalet ensamhushåll för de nyanlända. Detta i sin tur är ju därför att så stor andel är så kallade ensamkommande barn och väldigt många unga män kan ju inte hitta någon kvinna idag eftersom det är sådant överskott på pojkar. Då blir det ju mycket ensamhushåll.

"Av det totala svenska småhusbeståndet byggdes drygt 927 000 (46 procent) mellan åren 1961 och 1990. Vart femte hus (eller 20 procent) av småhusen är dock byggda så tidigt som före 1930. När det gäller bostadsbeståndet i flerbostadshus byggdes merparten (54 procent av lägenheterna) mellan 1951 och 1980."

http://www.scb.se/Statistik/BO/BO010...DiaPressSV.png

Meddellivslängden är på befintligt bestånd är alltså ganska lågt. När 70-talskåkarna rasar blir det stökigt på riktigt.

Man river faktiskt och bygger om relativt ofta. Men inte kontinuerligt utan ofta större områden i en omgång, se t.ex. Stockholms innerstad i slutet av 1900-talet. Sverige bygger ungefär lagom för att ersätta slitage och inrikes flyttning.

Men ja, det finns endast en bostadsbrist gällande bostäder för ekonomiskt svaga individer, en enorm sådan. Det kommer aldrig lösas för det kostar för mycket att bygga enligt branschstandard i Sverige nu för tiden och ingen budget hade överlevt det. Kåkstadsliknande byggnation, stora förvaringsliknande komplex och trångboddhet i nedgångna gamla hus är den enda realistiska framtiden som det ser ut nu. Som sagt, när 70-talskåkarna som är den främsta bostadsplatsen för ekonomiskt svaga hushåll rasar ihop av sig själva så blir det... ansträngt.

1. Det är inte realistiskt att räkna på ett medelvärde för alla sorters byggen. Medelvärdet kan man använda för enstaka byggessorter och byggmetoder. Gamla sten&trähus i ordets rätta bemärkelse kan ha genomsnittliga livsstider på runt 100-500år. Ännu mer ifall de har armerade betongsstrukturer och är byggda i lägen utan vibrations&fuktproblem&pålnings/lådproblem. En del moderna elementvillor kan ha livslängder på 15-40år. Tidiga miljonprogramsbyggnader (lameller) byggdes för att hålla i 30år. Senare miljonprogramslameller byggdes för att hålla i 40år.

2. Det där har alltid varit en politisk debatt. Ensamkommande är det nya argumentet i debatten. Rent historiskt byggdes det mycket 1-2or i miljonprogrammen, vilka sedan byggdes om till större lägenheter, med anledning av att det plötsligt saknades hyresgäster.

Det ger en fingervisning om hur beståndet i sin helhet måste omsättas, ganska mycket mer än 0, framförallt hur stor andel av nybyggnationen som är ersättning åt befintliga bostäder.

Men ja, det finns folk som doktorerar i ämnet.

1. Problemet med sådana estimat är att de så att säga helt förfelar beslutsfattandet avseende behoven. Det krävs med andra ord underhåll&bebyggelseersättning av olika sort i de olika bestånden. Tittar man specifikt på äldre&senare såkallade stenhus, så har de oftast väldigt låga behov av bebyggelseersättning men kan ha problem med taken. Det är så att säga ett problem som åligger husägaren. Tar man sedan en titt på trettio och fyrtiotalslameller så är de redan fallfärdiga idag, liksom mycket av miljonprogramsbebyggelsen. Frågan är alltså om det inte är bättre att ersätta sådan bebyggelse med helt ny bebyggelse.

2. Tjaha, jag är personligen extremt allergisk mot slutsatser som producerats inom den delen av forskningsvärlden. Vanligtvis består problemen i att forskarna helt saknar förståelse för problemen de studerar, erfarenhet av vad de pysslar med (nuförtiden) och dessutom en form av politisk anpassning där de så att säga per automatik säger vad som politikerna för tillfället tycker är inne för dagen, helt utan hänsyn till om det är vettigt eller inte - eftersom politikerna kontrollerar deras forskningsekonomi.

3. Tittar man på äldre professorer inom sådan forskning så gick de oftast den långa vägen till professorstiteln. Däremot blev de tvungna att anpassa sig till politiken också - men först efter att de blev professorer. Vissa tidigare professorer gjorde stora insatser för det dåtida samhället - idag betraktas inte deras insatser som värdefulla längre, utan snarare är den generella uppfattningen att allt de åstadkom var skit. Dagens professorer anses däremot inte ha åstadkommit någonting utan sitter mest och skriver av saker som de läst på typ flashback. Det är vetenskap det.

Som en anekdotisk bevisföring i denna debatt kan jag meddela att ett brandskadat hus i min lokala byhåla har stått tomt och öde sedan jag flyttade till området för åtta år sedan. Men för en månad sedan kom det nya ägare/innehavare dit och har nu satt i gång en ganska omfattande renovering med tydlig avsikt att någon ska bo där (det är ett i grunden rätt fint hus, äldre stenhus). Slutsatsen måste vara att bostadsbristen faktiskt börjar bli allvarlig om även utrangerade hus på landet tas till heder igen.

Givet är bostadsbristen en katastrof för unga som kommer ut i arbetslivet. Högutbildade som söker jobb får ju faktiskt flytta dit de får jobb. De flesta arbetsplatser går ej att flytta och dessutom blir det för dyrt.
Tomma hus i Norrlands ödebygder är inte lösningen.

Om migverket nu beviljar 6000 put i månaden och anhöriga kommer efter blir det 12.000 som ska ha en bostad var månad. Många ensamkommande barn i varierande åldrar har med nuvarande brist på flickor svårt att hitta en partner och det ger behov av bostäder för många ensamhushåll.
Behovet av bostäder för asylsökande med put och anhöriga ligger nog på 4000 i månaden.
Migverket har nu 12 månaders väntetid för asylutredningar men då väldigt många kom under hösten 2015 så kommer nog väntetiden att nå 2 år framåt hösten.

Asylsökande som fått put har förtur till bostäder och kommunerna har börjar köpa upp bostadsrätter för dessa.
Bostadsrättsföreningarna har inte rätt att avvisa boenden som kommunerna placerar i sina inköpta bostadsrätter. Det blir nog ett tufft uppvaknande för många bostadsrättsinnehavare.

Vi har bara sett början på bostadsproblemen och kostnaderna för invandringen ännu. Det blir nog bidragsförsörjda invandrare i många tomma bostadshus i Norrlands glesbygder för skattebetalarna att försörja framgent.

Tveksamt om något parti vill vinna valet 2018 då skattehöjningarna i kommuner och landsting samt nerdragningar i välfärden börjar på allvar efter valet.

Våra städer hade vuxit med ca 0,6% per år med 0 invandring och 0 inflyttning. Dvs födelseöverskottet(födda-döda) är runt 0,6% per år.

Du menar nog även 0 utflyttning, annars skulle städer med stor omsättning på folk förlora invånare.
(Källa?)

Ja, precis.

Källa: SCB. Vet ej om det finns statistiska årsböcker likt Göteborgsbladet för andra kommuner, men där bryts det(och mycket mer data)ner på både stadsdels och primärområdesnivå. I Göteborg föddes det flest barn i SDN 135 MAJORNA-LINNÉ förra året, vilket brukar vara normen, totalt 972.

Jag vill påstå att det har byggts alldeles för lite även om man räknar bort det behov som uppstår pga flyttningsmönster(invandring inkluderat). Det var ett årtionde som gick förlorat i princip, då det knappt byggdes något alls. Nu är vi tillbaka på nivåer som kan jämföras med det sista året av miljonprogrammet.