Nabila Abdul Fattah: Var är liberalerna när vi andra demonstrerar?

”Homosexualitet involverar en smutsig plats, och genererar ingen avkomma. Homosexualitet leder till undergången för den homosexuelle. Det är därför, bröder, som homosexualitet straffas med döden.”

”Hela det judiska folket är kombattanter”, hette det i fatwan, och ”Gud har gjort det till en plikt att bekämpa dem och bedriva jihad emot dem”.

Liberaler saknar vänsterns reflex att ge sig ut på gator och torg för att fysiskt visa sin avsky mot till exempel högerextremism. Vad beror detta på? Ett skäl är tradition. Ett annat står att finna ovan. Antifascistiska demonstrationer riskerar att tas över av våldsvänstern.

[...]

Varför demonstrerar inte liberaler? En motfråga kan vara på plats: Varför skulle de demonstrera med människor som hotar dem eller kallar dem Breivik?

Veckans pseudofråga är varför liberaler inte (är med) och demonstrerar mot nazism. Den underliggande beskyllningen är att liberaler därmed är med och banar väg för nazister.

[..]

Detta är ett förryckt resonemang som vi på den borgerliga flanken inte har någon anledning att acceptera. Vi har ingenting att skämmas för och det är inte ett tecken på latent nazism att man inte vill stå brevid våldsvänstern. Ändå ser jag många tecken på att folk köper verklighetsbeskrivningen och börjar famla efter sätt att besvara frågan samt rentvå sitt och liberalismens rykte genom att överväga att ”arrangera en egen demonstration”.

Det är inget fel i att göra det. Visst kunde vi arrangera fler borgerliga demos men inte för att vi upplever något slags behov att bevisa att vi är antinazister. Jag känner då inget behov av att bevisa mig för någon uppblåst yttervänster. Jag är fullständigt trygg i förvissningen om att min antinazism är lika stark som deras.

Men en demo är heller inte nödvändig. Vem tror ens att en folksamling på ett torg under svarta och röda fanor skulle utgöra vårt främsta värn i kampen mot nazism? Jag gör det inte. Den viktigaste kampen mot nazism sker i skolorna och i hemmen, genom att vi lär våra barn allas lika värde. Den sker genom att vi markerar mot rasism och intolerans, på nätet och i vardagen. Den sker genom att vi bygger ett anständigt samhälle där rasism, extremism och våld är något man håller på avstånd, inte något man romantiserar kring – oavsett var på den politiska skalan man befinner sig.

Manifestationer på torg kan förvisso visa enighet och kännas bra på många sätt för alla som deltar. Det är enande och allt det där. Men tanken att ”fajten” skulle avgöras där och endast där är helt enkelt inte sann. Vilket också innebär att det är snicksnack och dumheter att hävda att frånvaro från sagda torg skulle innebära ett svek mot hela kampen.