Tja,
Detta var första gången jag testade psilocybin. Innan så har jag använt cannabis ett flertal gånger och var lite sugen på en psykadelisk upplevelse.
Efter en våt kväll på en nattklubb här i Malmö så var det dags att prova på svamp med två kompisar. Vi var alla tre väldigt berusade och tvekade lite om vi verkligen borde köra svamp i detta tillstånd, men bestämde oss hursom att köra.
Första halvtimmen ligger vi och kollar på tv förväntansfulla. Vi skämtar då och då att "nu slår det in" men konstanterar att det är placebo. Helt plötsligt börjar saker på tv se tecknade ut och väldigt kantiga. Jag ser stjärnor i rummet och bryter ut i ett skrattanfall, vill dokumentera och jag börjar filma när ruset nu drar igång. Relativt snabbt blir jag illamående och går in på toan och spyr, upplever att spyan är som ett lila vattenfall som forsar ner i toan, något riktigt äckligt ter sig rätt så "vackert". Tiden går och jag märker att tidsuppfattningen är väldigt skev, jag har ingen direkt uppfattning men timmarna går och jag och mina polare går runt i hennes lägenhet och flummar. Det som händer nu är att jag upplever det hela som mer av ett "dissociativt rus", jag försvinner liksom lite in i mig själv och synupplevelserna ter sig som "sekundära", känner mer att det mentala jaget kopplas bort från kroppen.
Mitt tankesätt blir annorlunda och jag vet inte om det är rädsla men jag försöker foka på saker i verkligheten och min hållhake på det hela blir att försöka filma hela tiden. Hela upplevelsen är väldigt överväldigande och jag kan knappt prata, det är liksom för ansträngande. Istället gör jag konstiga ljud (som en person med cerebral pares typ), jag märker att det blir väldigt svårt att göra saker som vi tänkte göra innan. Vi skulle t.ex. över till min andra kompis lägenhet som var i samma hus men vi kommer aldrig till skott!
Så fort jag ska påpeka att vi ska glida över nu så får jag bara konstiga ljud ifrån mig och det slutar med att vi stannar i lägenheten. Att filma blir en ansträngning men jag lyckas ändå hålla mig kvar vid denna "hållhake i verkligheten". Efter fem timmar börjar ruset lägga sig och vi konstaterar att vi har ingen som helst aning hur länge vi har hållit på, det blir en suddig gräns mellan vad jag har tänkt och vad jag faktiskt har gjort dessutom!
Jag märker även att extrem eufori blandats med momentan skräck som varar i sekunder. Coola synupplevelser inkluderar att jag såg mina vänners ansikten med fyra ögon, tv-programen såg tecknade ut och färger ändrades. Utomhus så blev lyktstolpar som spaghetti och böjdes.
Sammanfattningsvis så njöt jag väl inte fullt ut (kanske var rädd?), skulle inte vilja kalla det en sndtripp men den var inte alls toppen. Kanske borde köra i ett nyktert tillstånd nästa gång? Ställer mig tveksam till om jag verkligen vill testa igen!
Tack för mig
Detta var första gången jag testade psilocybin. Innan så har jag använt cannabis ett flertal gånger och var lite sugen på en psykadelisk upplevelse.
Efter en våt kväll på en nattklubb här i Malmö så var det dags att prova på svamp med två kompisar. Vi var alla tre väldigt berusade och tvekade lite om vi verkligen borde köra svamp i detta tillstånd, men bestämde oss hursom att köra.
Första halvtimmen ligger vi och kollar på tv förväntansfulla. Vi skämtar då och då att "nu slår det in" men konstanterar att det är placebo. Helt plötsligt börjar saker på tv se tecknade ut och väldigt kantiga. Jag ser stjärnor i rummet och bryter ut i ett skrattanfall, vill dokumentera och jag börjar filma när ruset nu drar igång. Relativt snabbt blir jag illamående och går in på toan och spyr, upplever att spyan är som ett lila vattenfall som forsar ner i toan, något riktigt äckligt ter sig rätt så "vackert". Tiden går och jag märker att tidsuppfattningen är väldigt skev, jag har ingen direkt uppfattning men timmarna går och jag och mina polare går runt i hennes lägenhet och flummar. Det som händer nu är att jag upplever det hela som mer av ett "dissociativt rus", jag försvinner liksom lite in i mig själv och synupplevelserna ter sig som "sekundära", känner mer att det mentala jaget kopplas bort från kroppen.
Mitt tankesätt blir annorlunda och jag vet inte om det är rädsla men jag försöker foka på saker i verkligheten och min hållhake på det hela blir att försöka filma hela tiden. Hela upplevelsen är väldigt överväldigande och jag kan knappt prata, det är liksom för ansträngande. Istället gör jag konstiga ljud (som en person med cerebral pares typ), jag märker att det blir väldigt svårt att göra saker som vi tänkte göra innan. Vi skulle t.ex. över till min andra kompis lägenhet som var i samma hus men vi kommer aldrig till skott!
Så fort jag ska påpeka att vi ska glida över nu så får jag bara konstiga ljud ifrån mig och det slutar med att vi stannar i lägenheten. Att filma blir en ansträngning men jag lyckas ändå hålla mig kvar vid denna "hållhake i verkligheten". Efter fem timmar börjar ruset lägga sig och vi konstaterar att vi har ingen som helst aning hur länge vi har hållit på, det blir en suddig gräns mellan vad jag har tänkt och vad jag faktiskt har gjort dessutom!
Jag märker även att extrem eufori blandats med momentan skräck som varar i sekunder. Coola synupplevelser inkluderar att jag såg mina vänners ansikten med fyra ögon, tv-programen såg tecknade ut och färger ändrades. Utomhus så blev lyktstolpar som spaghetti och böjdes.
Sammanfattningsvis så njöt jag väl inte fullt ut (kanske var rädd?), skulle inte vilja kalla det en sndtripp men den var inte alls toppen. Kanske borde köra i ett nyktert tillstånd nästa gång? Ställer mig tveksam till om jag verkligen vill testa igen!
Tack för mig
