Kön: man
Ålder: 22
Drog: torkad mexicanatryffel (10g)
Tidigare erfarenhet: alkohol, cannabis
Tid: ca 5h
Äntligen var det dags! De senaste 2 åren har jag allt mer intresserat mig för att testa psykadeliska droger, läst på, vägt fördelar mot nackdelar och inväntat rätt tillfälle och sinnesstämning. Eftersom jag inte vill att det ska bli för klyschigt (rosa elefanter osv.) utan hellre vill göra djupdyk i mig själv valde jag att trippa ensam hemma i lyan utan sitter. Tryfflar kändes som en bra drog att börja med, något som jag förhoppningsvis skulle kunna hantera på egen hand. Från det att jag vaknade vid elvatiden på morgonen gick dagen åt till att städa och fluffa hemma. Inhandlade mat och dryck att ha lättillgängligt under trippen samt saker att fascineras av i form av play dough lera och en bok med naturbilder. Jag skrev även små lappar på färgglatt papper med ord som kärlek, vänskap, lycka mm. Och namn på flera av mina bästa vänner. Spellista innehållande bl.a. santana, love, entheogenic, the doors och blues pills preppades och vid fem på eftermiddagen var det dags.
Jag tuggade tryfflarna, som inte smakade alltför illa bara toner av natur med en mild svettig bismak, länge och väl och sköljde ner med lite rom. Tände ljus runtom i rummet, lade mig tillrätta i sängen och läste en mattidning medan jag väntade på de första effekterna. Efter ca 20-25 minuter började en krypande pirrig känsla sprida sig från tårna och uppåt. Det blev svårare att fokusera på text och bilder i tidningen och efter ytterligare en stund lade jag ifrån mig den och slöt ögonen istället. De första komplicerade mönstrena uppenbarade sig direkt på näthinnan och jag smålog lite för mig själv, here we go! Efter att ha fascinerats av fraktalerna som samexisterade med musiken en stund bestämde jag mig för att titta ut genom fönstret. Har utsikt över ett av tornen i ringmuren och bilden framför mig var verkligen fantastisk. Det började skymma och staden liksom vibrerade av dold energi. Satt stilla framför fönstret en stund innan jag insåg att jag nog borde gå på toaletten innan trippen kickar igång på allvar.
Väl inne i badrummet upptäcker jag hur väl klyschan om badrumsgolv stämmer. Fantastiskt fascinerande, jag var tvungen att falla på knä och närmare studera blandningen av naturliga mönster i stenen och rutnätet som plattorna bildade. Fick också en liten skrattattack framför spegeln när jag såg mig själv med gigantiska pupiller och värsta knullrufset. Det tog lång tid att ta sig tillbaka från badrummet till sängen. Balansen var inte på topp och jag måste ju gå försiktigt, äta en vindruva och en tomat samt dricka lite loka. Lokaflaskan och en mönstrad tröja som föll ur en hylla på vägen fick följa med ner i sängen, de kändes som väldigt pålitliga vänner som jag inte kunde lämna bakom mig.
När jag lade mig tillrätta, stoppade in hörlurarna och slöt ögonen rullade entheogenics självbetitlade album igång och i ca 1,5 timme försvann jag längre och längre bort i en surrealistisk underbar resa/dröm. Det kändes som att färdas väldigt fort genom en tunnel vars slut jag inte kunde se. Hela tiden passerade mönster och bilder förbi i symbios med musiken i mina öron och jag förstod att de representerade saker som är oviktiga i livet utanför den verklighet jag befann mig i nu. Jag njöt av att lämna dem bakom mig och färdas vidare. Varje gång jag försiktigt öppnade ögonen fastnade blicken på en ljuslåga på bordet i rummet och jag insåg att det var dit jag var på väg. Ljuset är min vän och vägen jag nu reser kommer att ta mig dit.
Allt kändes fantastiskt tills musiken plötsligt tystnade. Bredbandet hade tappat täckningen och att behöva koppla från och ansluta igen är ett väldigt krävande projekt i mitt tillstånd. Det blev ett obekvämt snabbt uppvaknande till verkligheten igen och väl där insåg jag att det blivit mörkt, att jag var svettig och hungrig men inte riktigt kunde ta mig för att göra något åt det. Allt bidrog till en gnagande otrygghetskänsla som jag inte riktigt kunde skaka bort. Reste mig från sängen, bytte musik, tände upp hela lägenheten och intalade mig själv att jag är säker och har det bra, men det hjälpte inte. Efter många om och men bestämde jag mig för att jag måste ringa någon och prata om detta, men problemet var att ingen visste om vad jag höll på med (så kommer det inte vara nästa gång) så att starta mobilen och ringa det där samtalet blev ett gigantiskt projekt, såväl fysiskt som mentalt. S som tidigare under kvällen dykt upp någonstans i trippmedvetandet svarade och blev minst sagt förvånad när jag väldigt osammanhängande började förklara min situation. Jag lugnade ner mig så fort jag hörde hennes röst men insåg samtidigt vikten av att förklara för henne att jag var trygg, väl förberedd, inte hade gjort något dumt och att hon inte behövde oroa sig. Hon undrade om jag ätit något och jag blev överlycklig då jag mindes min ben & jerrys i frysen. Vi avslutade samtalet och jag lovade att höra av mig senare på kvällen när jag landat.
Resten av trippen var en helt okej mysig nedtrappning. Jag kände mig trygg igen och kunde i alla fall njuta lite grann av de sista effekterna. Vid tiotiden hade jag landat ordentligt och satte mig och åt en tallrik pastasallad. Jag satte på en film, började fundera igenom det hela och bestämde mig för att nästa gång måste jag åtminstone berätta för någon att jag ska trippa, någon som det känns tryggt att ringa till utan att behöva förklara mig. Somnade gott vid ettiden och vaknade nästa dag (idag) lugn, harmonisk och pigg. Sammanfattningsvis en mestadels fantastisk upplevelse och jag ser fram emot framtida tillfällen när jag har lite mer aning om vad jag ska förvänta mig samt någon form av rutin att luta mig mot.
Hoppas det var någorlunda okej läsning, förhoppningsvis var väl det här rätt sätt att skriva sitt första inlägg här =)
Ålder: 22
Drog: torkad mexicanatryffel (10g)
Tidigare erfarenhet: alkohol, cannabis
Tid: ca 5h
Äntligen var det dags! De senaste 2 åren har jag allt mer intresserat mig för att testa psykadeliska droger, läst på, vägt fördelar mot nackdelar och inväntat rätt tillfälle och sinnesstämning. Eftersom jag inte vill att det ska bli för klyschigt (rosa elefanter osv.) utan hellre vill göra djupdyk i mig själv valde jag att trippa ensam hemma i lyan utan sitter. Tryfflar kändes som en bra drog att börja med, något som jag förhoppningsvis skulle kunna hantera på egen hand. Från det att jag vaknade vid elvatiden på morgonen gick dagen åt till att städa och fluffa hemma. Inhandlade mat och dryck att ha lättillgängligt under trippen samt saker att fascineras av i form av play dough lera och en bok med naturbilder. Jag skrev även små lappar på färgglatt papper med ord som kärlek, vänskap, lycka mm. Och namn på flera av mina bästa vänner. Spellista innehållande bl.a. santana, love, entheogenic, the doors och blues pills preppades och vid fem på eftermiddagen var det dags.
Jag tuggade tryfflarna, som inte smakade alltför illa bara toner av natur med en mild svettig bismak, länge och väl och sköljde ner med lite rom. Tände ljus runtom i rummet, lade mig tillrätta i sängen och läste en mattidning medan jag väntade på de första effekterna. Efter ca 20-25 minuter började en krypande pirrig känsla sprida sig från tårna och uppåt. Det blev svårare att fokusera på text och bilder i tidningen och efter ytterligare en stund lade jag ifrån mig den och slöt ögonen istället. De första komplicerade mönstrena uppenbarade sig direkt på näthinnan och jag smålog lite för mig själv, here we go! Efter att ha fascinerats av fraktalerna som samexisterade med musiken en stund bestämde jag mig för att titta ut genom fönstret. Har utsikt över ett av tornen i ringmuren och bilden framför mig var verkligen fantastisk. Det började skymma och staden liksom vibrerade av dold energi. Satt stilla framför fönstret en stund innan jag insåg att jag nog borde gå på toaletten innan trippen kickar igång på allvar.
Väl inne i badrummet upptäcker jag hur väl klyschan om badrumsgolv stämmer. Fantastiskt fascinerande, jag var tvungen att falla på knä och närmare studera blandningen av naturliga mönster i stenen och rutnätet som plattorna bildade. Fick också en liten skrattattack framför spegeln när jag såg mig själv med gigantiska pupiller och värsta knullrufset. Det tog lång tid att ta sig tillbaka från badrummet till sängen. Balansen var inte på topp och jag måste ju gå försiktigt, äta en vindruva och en tomat samt dricka lite loka. Lokaflaskan och en mönstrad tröja som föll ur en hylla på vägen fick följa med ner i sängen, de kändes som väldigt pålitliga vänner som jag inte kunde lämna bakom mig.
När jag lade mig tillrätta, stoppade in hörlurarna och slöt ögonen rullade entheogenics självbetitlade album igång och i ca 1,5 timme försvann jag längre och längre bort i en surrealistisk underbar resa/dröm. Det kändes som att färdas väldigt fort genom en tunnel vars slut jag inte kunde se. Hela tiden passerade mönster och bilder förbi i symbios med musiken i mina öron och jag förstod att de representerade saker som är oviktiga i livet utanför den verklighet jag befann mig i nu. Jag njöt av att lämna dem bakom mig och färdas vidare. Varje gång jag försiktigt öppnade ögonen fastnade blicken på en ljuslåga på bordet i rummet och jag insåg att det var dit jag var på väg. Ljuset är min vän och vägen jag nu reser kommer att ta mig dit.
Allt kändes fantastiskt tills musiken plötsligt tystnade. Bredbandet hade tappat täckningen och att behöva koppla från och ansluta igen är ett väldigt krävande projekt i mitt tillstånd. Det blev ett obekvämt snabbt uppvaknande till verkligheten igen och väl där insåg jag att det blivit mörkt, att jag var svettig och hungrig men inte riktigt kunde ta mig för att göra något åt det. Allt bidrog till en gnagande otrygghetskänsla som jag inte riktigt kunde skaka bort. Reste mig från sängen, bytte musik, tände upp hela lägenheten och intalade mig själv att jag är säker och har det bra, men det hjälpte inte. Efter många om och men bestämde jag mig för att jag måste ringa någon och prata om detta, men problemet var att ingen visste om vad jag höll på med (så kommer det inte vara nästa gång) så att starta mobilen och ringa det där samtalet blev ett gigantiskt projekt, såväl fysiskt som mentalt. S som tidigare under kvällen dykt upp någonstans i trippmedvetandet svarade och blev minst sagt förvånad när jag väldigt osammanhängande började förklara min situation. Jag lugnade ner mig så fort jag hörde hennes röst men insåg samtidigt vikten av att förklara för henne att jag var trygg, väl förberedd, inte hade gjort något dumt och att hon inte behövde oroa sig. Hon undrade om jag ätit något och jag blev överlycklig då jag mindes min ben & jerrys i frysen. Vi avslutade samtalet och jag lovade att höra av mig senare på kvällen när jag landat.
Resten av trippen var en helt okej mysig nedtrappning. Jag kände mig trygg igen och kunde i alla fall njuta lite grann av de sista effekterna. Vid tiotiden hade jag landat ordentligt och satte mig och åt en tallrik pastasallad. Jag satte på en film, började fundera igenom det hela och bestämde mig för att nästa gång måste jag åtminstone berätta för någon att jag ska trippa, någon som det känns tryggt att ringa till utan att behöva förklara mig. Somnade gott vid ettiden och vaknade nästa dag (idag) lugn, harmonisk och pigg. Sammanfattningsvis en mestadels fantastisk upplevelse och jag ser fram emot framtida tillfällen när jag har lite mer aning om vad jag ska förvänta mig samt någon form av rutin att luta mig mot.
Hoppas det var någorlunda okej läsning, förhoppningsvis var väl det här rätt sätt att skriva sitt första inlägg här =)
