Citat:
Ursprungligen postat av
heftstiftet
Intressant historik. Dock vad jag tycker r slende r, iaf i sverige, att hbtq och feminism i princip verkar g hand i hand, man hyllar och uppmuntrar hbtq. Om nu lesbianerna frsvann frn den feministiska rrelsen p 70-talet verkar det ju nu ha hittat tillbaka minst sagt.
Och en anekdot gllande fascismen: tar vi exempel med ernst rhm pekar vl mycket p att han eliminerades just fr att han var bg, mao var den fascistiska rrelsen ppet extremt anti-gay, och r s n idag. Dagens kvinnorrelse r det totalt motsatta, man fresprkar till och med homosexualitet och vill se den som norm p vissa hll.
HBTQ finns hos de flesta feministiska (unga och urbana) rrelser i vstvrlden, vad jag vet i alla fall. Det r ju dock s att Sveriges media r extremt centrerad till vad som hnder i Stockholm och de vrderingar och intressen som florerar dr s det kanske rapporteras mer om det hr i Sverige n vad det grs i mnga andra lnder. Sen portades inte lesbiska frn feminismen i slutet av 70-talet, men den extrema lesbianismen blev rtt marginell d.
Vad gller ditt andra stycke s fr jag be om urskt att jag lste lite fort. Om ett parti eller rrelse skulle grundas p en maskulin identitet och id om mns underordning i samhllet s skulle med strsta sannolikhet det locka till sig de mn som knner sig trffade och angripna av den rdande feministiska diskursen; dvs, (vita) heterosexuella mn. Antagligen skulle en maskulin identitetspolitik vara rejlt heteronormativ fr att vga upp mot den feministiska homosexuella fixerins (i den mn den finns) -- jag skulle inte frvna mig om den skulle anta de kritiska aspekterna av feminismen och blanda det med en konservativ syn p genus, familj och sexualitet. Nu hller homosexuella p att alltmer heterosexualiseras (=assimilera sig efter heterosexuellas ideal om familjebildning, villa, volvo etc) s det r mjligt att mnga bgar som anammat en borgerlig livsstil kan haka p. Alternativt s skulle vissa rtt aggressiva bgar som avskyr heterosexualiseringen och assimileringen av homosexuella kunna sympatisera med en maskulin identitetspolitik, men de skulle knappas bli poppis bland de borgerliga och heterosexuella mnnen som knner sig butt hurt av feministerna.