Citat:
Ursprungligen postat av
Bergakungen
Det är inte så märkligt. Försvaret hade inte behov av morsesignalering längre och morsesignaltestet visade bara om man hade den litet speciella förmågan (att snabbt knäcka melodikoden). Men med tanke på att de aktuella befattningarna var på staber och i signalförband ville man ju inte ha obildbara eller rentav tröga personer till de tjänsterna.
Jag tror helt enkelt att man sorterade bland de som presterat bra på det mer generella psykiska arbetstestet därför att det var ändamålsenligt att göra så. Kombinationen var intressant, inte enbart förmågan att förstå morse.
(För den som undrar: Telegrafi med tonsignalering kan man ha nytta av under vidriga (radio)omständigheter, men samtidigt fanns efterhand enkla automatiska sätt att transformera ett skrivet meddelande till ett Morsepulståg (och tvärtom), om det nu var det man ville. Man ville dock hellre skydda både meddelandet och den som sände, vilket var anledningen både till frekvenshoppande radiostationer, täcktabeller (kodnycklar) och snabbsändare.
Vette sjutton hur mycket det behövdes innan också.
00 när jag gjorde lumpen på ett stabskompani för artilleriet så hade vi 4 telegrafister i kompaniet, som hade hand om telegrafin och långvågsradion. Första 3 månader av lumpentiden hade de specialutbildning inom telegrafi, medan vi hade strids- och fordonsträning. När sedan kompaniet sattes ihop och vi gjorde övningar så kan det inte ha varit roligt att vara dem. För själva artilleribiten behövdes de inte eftersom alla skjutkommandon skedde digitalt via kortvågsradio och KP/AP/StriL-systemet, de hade ingen förareutbildning, så de hamnade i princip som vaktposter större delen av tiden, eftersom de var mest umbärliga.
Lite kul är det såhär i efterhand eftersom jag vet att ett antal av dem gick vidare till läkarelinjen sen, så det var inte direkt dumma personer. Men de hade inte de relevanta kunskaperna och de blev tex inte ens furirer/korpraler(?) vid muck, till skillnad från resten av kompaniet.