Vad är det obehagligaste overnaturliga fenomenet du har upplevt?

Orkan på Nordatlanten

Hänt många sjuka saker som att stolar och även ett bord vält av sig självt vilket är lite läskigt. Flera andra prylar som rasat ner på golvet som tallrikar och liknande när man ligger och sover, då får man nästan hjärtattack. Även kranar som kan skruvas på utan anledning men sånt är bara irriterande mest. Men när det blir iskallt av ingen anledning och man känner som en elak närvaro man inte kan se, det är jävligt obehagligt. Eller att vakna upp av att någon petar på en vilket har hänt några gånger, men sånt kan ju ha förklaringar säkert. En gång när jag satt vid datorn så hörde jag ett ljud i hallen och strax efter kom min cykelpump rullandes 1 meter in där jag satt. Det var ganska otrevligt också.

Även att höra av kompisar att dom sett mig gå förbi fönstret och sen undrat varför jag inte öppnat när dom plingat på..sånt är kul att höra när man är bortrest. Är också ett par personer som inte vill vara här då dom upplevt grejer. Min kära mor blev dragen i håret exempelvis säger hon. Men ska sägas att det lugnat ner sig betydligt med åren. Nästan som att någon gjort allt för att jag ska flytta men sen mer eller mindre gett upp

Råkat ut för lite småsaker som jag inte kan förklara, en tv som startade o visade svart skärm men med bakgrundsbelysningen tänd, detta händer vissa tv apparater pga ngn mjukvaruupdatering har jag läst mig till. Men då ska det vara vid fasta tider, inte som min som kunde göra så lite när som helst... vara helt lugn ngn dag/vecka ibland för att sen hålla på igen. Även råkat ut för att min MP3 spelare( som man hade på den tiden) startat av sig själv med full volym mitt i natten.

Min nuvarande lägenhet har varit lugn fram tills i för ett par månader sen när en släkting dog, då började min tv, som varit lugn i flera år tända bakgrundsbelysningen mitt i natten lite slumpmässigt igen.

hörde även en jävla smäll en kväll, kollade så inget vält men allt verkade som det skulle, ringer även grannen o frågade om välte/tappade nått men icke. låt ästan som om någon slog en näve i väggen.

Inte det obehagligaste, men det mest oförklarliga - ett brev kom fram (till synes) innan det var skickat.

Vad jag minns så var det lite obehagligt när det hände.
Men jag var tonåring då så.
Mina föräldrar var på semester, så jag var ensam hemma i huset.
En kväll gick jag hem med min flickvän, och när vi gick in genom dörren hördes det ett stort oväsen från ovanvåningen och min katt kom springande ner. Stannade vid mina fötter och vände sig mot trappan och morrade och fräste och reste ragg.
Jag blev naturligtvis lite oroad och flickvännen väldigt uppspelt.
Jag trodde det var kanske någon inbrottstjuv som fanns däruppe så jag hämtade en kökskniv från köket och gick upp.
Men där fanns ingen däruppe, och inte heller såg jag något som hade ramlat ner som kunde orsaka ett sådant oväsen.
SÅ jag gick ner igen, men både flickvän och katt var fortfarande väldigt oroliga så de höll sig tätt intill mig.
Jag behövde kissa, men jag fick inte stänga dörren om mig för dem. De var båda som sagt mycket uppspelta.
Men då jag stod där och kissade - med dörren öppen och katten tätt intill mig - så vände sig katten på nytt mot trappan, och reste ragg, fräste och morrade - och samma oväsen började på nytt däruppeifrån.
DÅ blev även jag ganska oroad, så jag lämnade huset meddetsamma (stängde tyvärr in den stackars vettskrämda katten). och fäljde istället med hem till flickvännen för att sova där.
Det fick jag inte för hennes föräldrar.
Så jag fick gå hem igen.
Men jag tände överallt och sov på nedanvåningen. Där katten stannade hos mig hela natten.

Det hände en del underligt i det huset.
Tex snarkades det högt ibland i föräldrarnas rum. Jag tillomed ringde till mamma och undrade om styvfadern var hemma oannonserat kanske - men det var han inte.
Etc.

Jag rörde en gång fingrarna på en död person. Dessa fingrar var hårda och lite kalla. Färgen på fingrarna var grönaktiga.
Efter ett tag, vet inte exakt hur många veckor det handlar om, men jag var hemma en eftermiddag efter jobbet, och plötsligt kändes 2 fingrar på min högra hand mycket konstiga och hårda, jag tittade på dem och de var grönaktiga, och de var kalla! Jag tyckte först att dett var skrämmande, men sedan tänkte jag att detta hände för att den person jag tidigare rört vid, ville kanske höra av sej, när det var de fingrar på dennes högerhand jag rört vid....

Inte varit med om så mycket.
Men efter att jag bott i nuvarande lägenhet i kanske 4-5 dagar så vaknade jag en natt av en smäll.
Undersökte saken och såg att taklampan på toaletten hade trillat ner och gått i småbitar. Grejen var att jag bytt lampa då vi flyttade in, och jag brukat va extremt nogrann med att kolla så lampkupan sitter fast ordentligt. Så på nått vis hade den skruvats loss.

Samma sak hände i föregående lägenhet, men då bodde vi bredvid en järnväg, så gissar att vibrationerna från när tågen åkte förbi hade lossat kupan

Det senaste som hänt är att jag hört min katt äta i köket mitt i natten och jag vaknat av det. Men när jag öppnat ögonen så ligger min katt alltid bredvid mig, men ljudet från köket fortsätter. Så antar att jag har en spökkatt i läggan.
Lr ska jag säga HADE.

Sen jag skaffade en kattkompis till min kisse så har ljudet från köket slutat

Kan du definiera oväsendet?

Det har hänt mig samma sak. Rätt ofta faktiskt, fast mer förut då jag sov i samma rum som min tv. Det är en Philips. Det var ganska obehagligt att vakna upp och se tvn igång. Men som du säger kanske det bara var en uppdatering på gång.

Jo faktiskt.
Det var ett stort oväsen, i stil med väldigt många stora flyttkartonger som faller ner på marken. Dvs ett lite ihållande, dovt, tomt små-ekande BruUuMmMeLlLiBbrRuUmeElli.
Typ =)

Jag tror inte på "övernaturliga" händelser. Har noll tro på taraotkort, religion, spöken och så vidare. Är väldigt kontrollerad och rationell person, men försöker att inte vara dryg mot de som upplever världen annorlunda. Men för mig går allt att förklara på ett naturligt sätt, och kan man inte det vet man ofta bara för lite.

Jag ska nu berätta om en händelse i tonåren som jag fortfarande inte kan förklara, och som var mitt livs största skräckupplevelse.

Jag bodde i Småland med mina föräldrar, det måste varit sent 80-tal. Jag är lite osäker på hur gammal jag var när detta hände, men jag hade ett eget rum på undervåningen i en villa så jag måste varit runt 16. Det var i ett lugnt och städat villaområde i en mellanstor stad.

Det var mitt i natten, helt becksvart ute utan någon måne eller annan belysning för att lysa upp vår stora trädgård. Jag bara förmodar att jag sov, för vad annars skulle jag gjort vid den tiden? Men själva händelsen börjar väldigt plötsligt. Jag skulle kunna skriva att "jag vaknar upp av att" men så kändes inte det som hände. I brist på bättre så skriver jag: helt plötsligt var ett huvud framför mig, ungefär två meter bort. Det var inte i mitt rum, omgivningen var totalt svart och utan… någonting. Likt en totalt svart teaterscen. Huvudet var böjt snett neråt som om det tittade bort, och jag såg att det hade två horn som var böjda bakåt.

Det gick några sekunder kanske, jag vet inte, men den tid det tar från att min totala förvirring väldigt snabbt övergick till obehag. När jag väl kände mig rädd och liksom började tänka så hände det som var förfärligt: jag kunde inte röra mig. Jag försökte dra mig bakåt, men kroppen rörde sig inte en millimeter och när jag fick panik av det och försökte med alla krafter rörde sig huvudet plötsligt, som om det märkte vad vad jag försökte göra. Huvudet rörde sig bakåt, men bara övre delen, som om det gapade genom att hålla kvar underkäken och dra allt annat bakåt. Sedan minns jag bara att huvudet plötsligt var vänt mot mig, fast nu mycket närmare. Jag tror mig minnas ögon och en jättestor mun, men framförallt minns jag hornen.

Där och då vaknade jag i mitt rum. Det var som sagt becksvart och den enda belysningen som fanns var den som kom från min stereoapparat och klockradio, ett svagt elektroniskt sken. Jag var fortfarande panikslagen och kunde inte röra mig, fastän jag var vaken. Jag försökte allt vad jag kunde, men kroppen liksom sov fortfarande – trots att jag var helt vaken. Jag var i detta läge helt panikslagen, något jag redan vid den åldern hade svårt för att bli. Efter några sekunder som kändes som en evighet började jag känna att kroppen reagerade, fast väldigt svagt. Armen började rycka lite, jag kunde röra lite på huvudet. Sen var det som om hela greppet lossnade och jag for upp i sängen, fullständigt genomsvettig.

Nu kanske ni tycker att det jag beskrev enbart var en mardröm, och jag håller helt med er. Det var även så jag tänkte när jag satt i sängen och försökte lugna ner mig: såja, ta det lugnt nu. Du hade bara en mardröm, allt är cool… Saken är bara den att det inte slutade där, utan nästa händelse följde någon halvminut senare. Och det är därför jag berättar om "mardrömmen" först.

Jag hade lugnat ner mig lite. Man kan säga att jag satt upp i sängen och hade en inre monolog för att lugna mig själv, och det hjälpte så sakteliga. Allt var ju bara en ovanligt obehaglig mardröm. Jag kände att pulsen höll på att gå ner och jag började andas normalt igen. Det var då jag hörde lätet.

Det kom utanför fönstret, ungefär lika starkt och tydligt som jag skulle hört vem som helst prata i normal samtalston utanför fönstret. Men det var ingen som pratade, det var något ljud/läte/röst som jag inte hade hört förut. Jag har svårt att beskriva det, men jag kan härma det fortfarande och kan fortfarande idag associera till det när jag hör gräsänder, en brunstig katt, en get, ett trägolv som knakar, någon slags pipa som man kallar på älgar med… någon slags mix av allt det, fast med ett mänskligt tonfall, som om någon försökte prata. Jag hade bara aldrig hört något liknande innan. Eller jo, just då tänkte jag faktiskt att det lät som något ur det gamla spelet Dark Castle som fanns för tidiga Macintoshdatorer (något jag inte hade spelat på flera år).

Jag var fortfarande ängslig efter "drömmen" såklart, men blev först inte så rädd. Bara väldigt förvånad. Jag trodde jag hört "i syne", ljudet kom bara så oväntat och helt random. Sedan hörde jag det en gång till, fast längre bort den här gången. Nu började jag bli rädd på riktigt, och jag har nu svårt att minnas annat än fragment av vad som sedan hände. Lätet återkom, ibland nära mitt fönster, ibland längre bort i trädgården. Det var nu flera som gjorde lätet, det eskalerade faktiskt till en hel kör som väsnades utanför fönstret och i trädgården. Jag tror jag satt helt still och helt enkelt inte kunde tro vad jag hörde, men jag var helt säker på att jag inte drömde. Jag minns faktiskt inte om jag tittade ut genom fönstret, eller hur jag tog mig igenom natten, men lätena tunnade ut efter ett tag. Det var inte som om de rörde sig bort från mitt hus, de bara glesade ut och tystnade. Sen var det slut.

Jag minns inte vad jag gjorde resten av natten faktiskt, det var så länge sen nu. Jag antar att jag till slut somnade om. Jag har ett visst minne av att jag tittade ut över trädgården, men det kan vara en efterkonstruktion. Kanske gick jag upp, tände lampor och satte på musik för att lugna mig. Det jag minns med säkerhet är det som jag skrivit ovan.

http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6mnparalys
Det förklarar nog den första delen av din text, ett vanligt fenomen, händer mig mig ganska ofta också.
Så du var nog bara uppspelt när du hörde lätena efter det, kanske var det bara nåt djur, som du ganska lätt skulle kunna förklara ifall du inte varit paralyserad innan? Kanske var det änder som flög ner och skulle sova över på eran gård