Vad är det obehagligaste overnaturliga fenomenet du har upplevt?

Ja jag har levt i snart 40 år..
Det finns inte ett skit allt går runt på repeat fast i olika ritualer och energier.
Ni kommer inte hitta gud så är det.
Kyrkan kan inte ta bort en enda entitet.

Men vi kommer aldrig ha den religionen som jag aldrig blev av med..
Så skumt är allt.

Verkar som att AI kommer vara den slutgiltiga religionen här.
Rädda hjärnan typ..

Varför skall man ta bort en entitet bara för man ber om hjälp?

Du vet inte vad du talar om. Jag har fått massvis av hjälp genom livet. Dock krävs det en del kapacitet av dig som individ. Det kallas att ge och att ta. Ett ego kommer aldrig långt. Även om du levt i 40 år.

Mitt ego?
Aldrig kunnat utbilda mig pga någon förstörde alltid min motorik och hjärnans signaler blev alltid distraherade.
Kommer aldrig kunna jobba.
Har småbarn kommer aldrig kunna ha de livet ut som jag vill.

De är besatta av att forcera energi som man får migrän eller öronvärk av och orkar inte med dagen.

Fel nervsystem med flit...
Skickar alltid en as arg gubbe på bild när jag har ett problem.


Vad är deras problem varje dag 😂
De har inge det som är problemet.
De låtsas ha problem för att de har inget eget liv ens.
Alltså förstörde allt med flit.

Du kan få vara med på mitt ritualschema från 06-06 året runt för att bevisa ditt stora ego själv men det vill ni aldrig...

Då går man och knäpper en öl istället..

Ett tips. Sluta med alkoholen, droger och nikotin. Ät och sov bra, så kommer alla dina demoner att försvinna.

Gjorde de absolut inte !
Räkna 1 minut per minut istället.

De försöker få varje minut att se ok ut framför rätt personer.
Men de kan göra vad som helst mot de med de har absolut INTE en själ som du och jag eller känslor, ens gränser.

Får man Jesus att se ut som den tråkigaste mest drivna sadist i universum så kommer man få som man vill tillslut.

Synd att vi är för många miljoner för att orka bry sig..

Vet fortfarande att man måste städa upp efter de där själv och gud kommer inte göra det.

Ja alla har sitt ansvar. Gäller även andra.

Sköt er hälsa och psyke, så kommer demonerna försvinna.

Inte ens demoner.
Det är inte alls någon religion ens allt detta.

Det här är lite som kulhålen från filmen Pulp Fiction, kulhålen var redan där, sen vill dom skylla på något! Allt har en resonable förklaring!

Jag tror inte på "övernaturliga" händelser. Har noll tro på taraotkort, religion, spöken och så vidare. Är väldigt kontrollerad och rationell person, men försöker att inte vara dryg mot de som upplever världen annorlunda. Men för mig går allt att förklara på ett naturligt sätt, och kan man inte det vet man ofta bara för lite.

Jag ska nu berätta om en händelse i tonåren som jag fortfarande inte kan förklara, och som var mitt livs största skräckupplevelse.

Jag bodde i Småland med mina föräldrar, det måste varit sent 80-tal. Jag är lite osäker på hur gammal jag var när detta hände, men jag hade ett eget rum på undervåningen i en villa så jag måste varit runt 16. Det var i ett lugnt och städat villaområde i en mellanstor stad.

Det var mitt i natten, helt becksvart ute utan någon måne eller annan belysning för att lysa upp vår stora trädgård. Jag bara förmodar att jag sov, för vad annars skulle jag gjort vid den tiden? Men själva händelsen börjar väldigt plötsligt. Jag skulle kunna skriva att "jag vaknar upp av att" men så kändes inte det som hände. I brist på bättre så skriver jag: helt plötsligt var ett huvud framför mig, ungefär två meter bort. Det var inte i mitt rum, omgivningen var totalt svart och utan… någonting. Likt en totalt svart teaterscen. Huvudet var böjt snett neråt som om det tittade bort, och jag såg att det hade två horn som var böjda bakåt.

Det gick några sekunder kanske, jag vet inte, men den tid det tar från att min totala förvirring väldigt snabbt övergick till obehag. När jag väl kände mig rädd och liksom började tänka så hände det som var förfärligt: jag kunde inte röra mig. Jag försökte dra mig bakåt, men kroppen rörde sig inte en millimeter och när jag fick panik av det och försökte med alla krafter rörde sig huvudet plötsligt, som om det märkte vad vad jag försökte göra. Huvudet rörde sig bakåt, men bara övre delen, som om det gapade genom att hålla kvar underkäken och dra allt annat bakåt. Sedan minns jag bara att huvudet plötsligt var vänt mot mig, fast nu mycket närmare. Jag tror mig minnas ögon och en jättestor mun, men framförallt minns jag hornen.

Där och då vaknade jag i mitt rum. Det var som sagt becksvart och den enda belysningen som fanns var den som kom från min stereoapparat och klockradio, ett svagt elektroniskt sken. Jag var fortfarande panikslagen och kunde inte röra mig, fastän jag var vaken. Jag försökte allt vad jag kunde, men kroppen liksom sov fortfarande – trots att jag var helt vaken. Jag var i detta läge helt panikslagen, något jag redan vid den åldern hade svårt för att bli. Efter några sekunder som kändes som en evighet började jag känna att kroppen reagerade, fast väldigt svagt. Armen började rycka lite, jag kunde röra lite på huvudet. Sen var det som om hela greppet lossnade och jag for upp i sängen, fullständigt genomsvettig.

Nu kanske ni tycker att det jag beskrev enbart var en mardröm, och jag håller helt med er. Det var även så jag tänkte när jag satt i sängen och försökte lugna ner mig: såja, ta det lugnt nu. Du hade bara en mardröm, allt är cool… Saken är bara den att det inte slutade där, utan nästa händelse följde någon halvminut senare. Och det är därför jag berättar om "mardrömmen" först.

Jag hade lugnat ner mig lite. Man kan säga att jag satt upp i sängen och hade en inre monolog för att lugna mig själv, och det hjälpte så sakteliga. Allt var ju bara en ovanligt obehaglig mardröm. Jag kände att pulsen höll på att gå ner och jag började andas normalt igen. Det var då jag hörde lätet.

Det kom utanför fönstret, ungefär lika starkt och tydligt som jag skulle hört vem som helst prata i normal samtalston utanför fönstret. Men det var ingen som pratade, det var något ljud/läte/röst som jag inte hade hört förut. Jag har svårt att beskriva det, men jag kan härma det fortfarande och kan fortfarande idag associera till det när jag hör gräsänder, en brunstig katt, en get, ett trägolv som knakar, någon slags pipa som man kallar på älgar med… någon slags mix av allt det, fast med ett mänskligt tonfall, som om någon försökte prata. Jag hade bara aldrig hört något liknande innan. Eller jo, just då tänkte jag faktiskt att det lät som något ur det gamla spelet Dark Castle som fanns för tidiga Macintoshdatorer (något jag inte hade spelat på flera år).

Jag var fortfarande ängslig efter "drömmen" såklart, men blev först inte så rädd. Bara väldigt förvånad. Jag trodde jag hört "i syne", ljudet kom bara så oväntat och helt random. Sedan hörde jag det en gång till, fast längre bort den här gången. Nu började jag bli rädd på riktigt, och jag har nu svårt att minnas annat än fragment av vad som sedan hände. Lätet återkom, ibland nära mitt fönster, ibland längre bort i trädgården. Det var nu flera som gjorde lätet, det eskalerade faktiskt till en hel kör som väsnades utanför fönstret och i trädgården. Jag tror jag satt helt still och helt enkelt inte kunde tro vad jag hörde, men jag var helt säker på att jag inte drömde. Jag minns faktiskt inte om jag tittade ut genom fönstret, eller hur jag tog mig igenom natten, men lätena tunnade ut efter ett tag. Det var inte som om de rörde sig bort från mitt hus, de bara glesade ut och tystnade. Sen var det slut.

Jag minns inte vad jag gjorde resten av natten faktiskt, det var så länge sen nu. Jag antar att jag till slut somnade om. Jag har ett visst minne av att jag tittade ut över trädgården, men det kan vara en efterkonstruktion. Kanske gick jag upp, tände lampor och satte på musik för att lugna mig. Det jag minns med säkerhet är det som jag skrivit ovan.