Cancer i levern igen!

Tack Robert för en väldigt lärorik tråd, vilken kämpe du är. Tyvärr är spridd cancer väldigt svårt att bli av med och det har en tendens att gå rätt snabbt från att man blir dålig till man blir väldigt dålig. Stor eloge till alla som engagerat sig i tråden med information och stöttning och till Robets familj och framför allt flickvän som varit en stöttepelare i allt.

Jag tror denna tråd kan fortsätta hjälpa både anhöriga och folk som får svåra cancerbesked, det gäller att få en balans i både med och motgångar tror jag för att bli förbered på vad som väntas. Ska komma ihåg denna tråd och tipsa folk som är i liknande situation.

Man kan kanske säga att Robert var ett föredöme. Men man kan inte ställa kravet att andra skall ta efter. Robert var exceptionell i sin framåtanda.
Kanske han gav oss trådföljare en insikt, att i en deppig stund i livet lyfta oss i kragen. Man glömmer inte Robert. Jag tänker på honom och hans närstående varje dag. Önskar att de läser här och får veta att vi tänker på dem. På flickvännen och vovve. Jag hoppas hon finner lite tröst i honom.
Jag är inte säker på att någon med nyupptäckt cancer i levern borde läsa denna tråd. Robert hade framåtgnista, men det slutade inte bra.
Tack Robert, Du fattas oss.

Jag har spenderat natten med att läsa igenom tråden.. Och shit, den gick rakt in i hjärtat! Vilken fighter, och vilken flickvän! Men framför allt måste jag berömma er flashbackare, vilket stöd ni har givit. En stor eloge till er som följt med genom dess två år och hejat på!

Vila i frid Robert. Följt från start och lider verkligen med flickvännen och familjen.

Det beror lite på vilken typ av cancer det är men det kan gott ge en nyanserad bild. Robert kämpade på bra vilket andra med liknande personer kommer behöva göra om de ska ha en chans att överleva. Sen om du kollar genom statistik för olika typer av cancer så ser du att även om du kämpar hårt så är det dålig överlevnadschans på flera. Man kan välja att kämpa, försöka ta sig in i studier som Robert eller acceptera ödet i ett tidigare stadium. Han skrev om medgångar men även många motgångar vilket är vanligt, kan vara bra att få en liten förberedelse på sådant också.

Jag vill nog säga att det beror på vilken typ av människa man är. Om man orkar ta till sig och förbereda sig på motgångar. Robban var så ung. Viljestark och jävla anamma att han skulle få ett liv. Ett liv som han inte ens hunnit påbörja.
Kanske man då orkar kämpa mer än om man är i vuxen ålder. Jag har själv erfarenhet av cancer, men jag hade en betydligt bättre form och jag var medelålders. Jag läste ingenting om det och gick absolut inte med i förening som finns. Jag ville inte bli påmind om att man kunde dö i denna sjuka.
Så kan man också resonera om man jobbat med det i 35 år och är mycket insatt i det hela.
Därför vill jag inte rekommendera någon med leverca att läsa denna tråd. Däremot om du är bortskämd och gnällig i livet, då skall du läsa Robert Beck. Han väcker nyttiga tankar hos alla.
Underbare Robban.

Om du är ung och frisk kan det vara bra att kämpa på, om man är äldre kanske det är bättre att rikta in sig på livskvalitet, det är mycket resor undersökningar m.m. om man inte bor nära ett sjukhus som kan utföra all undersökning. Verkar som vi har lite blandad inställning till detta. Man behöver inte läsa allt om man känner att det inte är för en själv.

För alltid i minnet. R, du gick för tidigt. Gläds åt att du fanns här. Nu är du nån annan stans men ditt avtryck på Flashback är stort.

Må väl var än du är. <3

Har läst hela tråden nu och den är gripande. Man kan känna Roberts förtvivlan i de dåliga stunderna och hans känsla i de bra och hoppgivande stunderna. Fantastiskt att han ville dela med sig av sin sjukdom på detta sättet, väldigt starkt gjort.

Man kunde under läsandet förstå att hans aggressiva cancer var något läkare och kirurger hade svårt med och att de dröjde med att säga att det enda som var kvar var en palliativ vård. Tror att de försökte med alla deras medel som var tillgängliga att bota honom men de skulle kanske varit mer öppna för Robert ändå och talat om att chansen för tillfrisknande var väldigt låg.

Vila i frid Robert och nu är du befriad från all smärta och oro du haft.
Denna tråden kommer att finnas kvar i minnet under lång tid.

För högt intag av oxalater, lektiner + dåligt dricksvatten som troligtvis orsakat cancern, tyvärr

Tack för att du skrev i tråden. Jag hade aldrig vetat om den annars.


Även om Robert gått bort så finns hans kamp för att få leva bevarad. Här.
Det känns fint.