Flashback i Medievärlden - "en begynnande maktkamp mellan två maktsfärer"

Det är ju en ganska ärlig artikel som direkt beskriver orsaken till medias häxjakt på FB-medlemmar. Vad media använder sig av är att granska personer som de inte tycker har rätt åsikter och i stort sett alla människor har skelett i garderoben hur triviala de än är (en liten Toblerone räcker). De kör ett drev mot dessa personer så de blir marginaliserade, ofta är detta att de blir av med jobbet. Göra så här är ett maktmedel i sig som media har åtnjutit i decennier och Flashback sätter detta ur spel.

Plötsligt med Flashback så funkar inte denna metod eftersom medlemmarna är anonyma. Vad som också tydligt är att media vill inte bemöta personens åsikter utan få bort personen mha metoden som jag precis beskrev, annars finns alltid möjligheten att besvara de åsikter personer har på Flashback.

Sedan alla dessa våldssamma vänsteranhängare som inte är bättre än dem på högerkanten. De är bara verktyg som är bra för stunden. Upplägget är samma som maffiafamiljer har, dvs det är inte familjmedlemmarna som åker omkring och gör smutsarbetet utan några kriminella low lives.

Dt mest roliga är att de flesta på FB känner nog sig inte som opinionsbildare utan är en titel som är tilldelad av media.

Exempelvis påstås det att Aftonbladet "hänger ut" folk när tidningens journalister ringer upp eller intervjuar personer som sedan anonymiseras. Det skulle i så fall innebära en rejäl vidgning av begreppet uthängning. För faktum är att så jobbar media ofta, för att beskriva olika ämnen, att journalister söker upp personer som anonymt får berätta om något. De enda som blivit uthängda, i klassisk mening, i denna granskning är personer med förtroendeuppdrag.

Visst, om de höll dem anonyma, men det gjorde de ju inte.....
Och även de med förtroendeuppdrag har en rätt till yttrandefrihet.
Och yttrandefrihet innebär att man ska kunna yppa sina åsikter utan att bli bestraffad för det.
Vad media missar är att det är ett skäl till att de kallas för den tredje statsmakten. Skamstraff är nämligen ett straff, ett väldigt hårt och effektivt sådant, och blotta existensen av det får folk att inte våga säga vad de tycker.

Men sedan kan man fråga sig vad för förtroendeuppdrag en pensionerad docent i kemi egentligen hade....
(Fast det var ju Robert Aschberg och inte Aftonbladet? Jo, men uppgifterna här kommer från Researchgruppen och Piscatus, som har starka kopplingar till just Aschberg.)

Den som torgför sina åsikter på ett forum har sökt offentlighet för sina åsikter, oavsett om den gjort det anonymt. Anonymiteten är ensidigt vald och media har inget ansvar att skydda den. Medieföretag är inte myndigheter. Medias uppgift är att samla in information och sedan publicera det som är sant och relevant och där allmänintresset uppväger den eventuella publicitetsskadan.

Fast uppgifterna ifråga är skyddade av Flashback, och har kommits över genom brottsliga metoder.
Med den sortens resonemang så är inga uppgifter skyddade någonsin.
Allt som krävs är bara att man bryter sig in på rätt ställe, eller kanske sätter en pistol mot huvudet på rätt person och tvingar denne att logga in så man kan komma åt de uppgifterna.

Media sluter inte vara medskyldig bara för att det var någon annan som gjorde brottet. Särskilt inte om det var media som uppmuntrade dem till det (och man gjorde knappast det här bara för att man var nyfiken).

För att en publicitetsskada ska uppstå måste personen av uppgifterna i publiceringen bli utpekad i en vidare krets. Att någon kan kartlägga en person på Flashback och sedan koppla ihop det med Aftonbladets publicering är inte Aftonbladets ansvar.

Nej, Media slår så glatt ifrån sig allt ansvar för deras egna handlingar.
Andra ska däremot stå till svars för sina handlingar, men inte Media.
Sedan gnäller de på när folk säger "jag hoppas du får påhälsning av någon med ett basebollträ". Vilket i mångt och mycket är vad media säger, fast med lite finare ord. Och caveatet att "det är inte vårt fel om någon hälsar på dig med ett basebollträ, vi gav dem ju bara uppgifterna de behövde men de fick göra lite av jobbet själva".

1) Någon har fått Flashbackanvändarna att tro att de är anonyma bara för att de skriver på Flashback och att resten av samhället av någon anledning också skulle acceptera forumets regler. Vill du ha en hemlig klubb med hemliga åsikter så får du se till att göra den hemlig. Vilket leder till:

Flashback har fått dem att tro det, genom att de inte lämnar ut uppgifterna.
Att någon sedan kommit över dessa uppgifter genom brott, "någon" som samarbetar med media i så stor grad att de lika gärna kan likställas med media själva.
Vill man ha en hemlig klubb med hemliga åsikter så får man göra dem hemliga. Vilket Flashback gjort.
Men man kan få reda på hemligheter genom brott, vilket inte får uppgifterna att sluta vara hemliga.

2) Någon har bestämt att Flashbacktrådarna ska vara öppna för vem som helst och dessutom indexeras av Google. Det innebär att de som förtalas och beljugs släpas i smutsen inför övriga samhället, men också att yttrandena i högre utsträckning blir en del av offentligheten än de blivit på ett stängt eller i alla fall oindexerat forum, och att det alltså blir mer motiverat och pressetiskt ok att exponera avsändarna på detta forum.

Jag nöjer mig med att svara ett citat genom att citera en tidigare bit av samma text.
För att en publicitetsskada ska uppstå måste personen av uppgifterna i publiceringen bli utpekad i en vidare krets. Att någon kan kartlägga en person på Flashback och sedan koppla ihop det med Aftonbladets publicering är inte Aftonbladets ansvar.
Är verkligen Flashback att klassa som en "vidare krets"? Och varför gäller då inte samma regler för massmedia?
Det är också en stor skillnad på privatperson och offentlig person, något som media i allra högsta grad borde vara medvetna om.
Och Flashback är faktiskt rätt bra i att inte tillåta sådant om privata personer.
Har media något mer att säga om saken så vill jag gärna att man gör det i en intervju med Persbrandt eller någon annan kändis som media har lynchat.

Aftonbladet granskar just nu personer som skadar andra människor och driver samhället i en farlig riktning. Det går att diskutera enskilda publiceringar, så klart. Men den som ifrågasätter Aftonbladets granskning av Flashback får gärna svara på frågan: Hur tycker du själv att näthatarna ska granskas?

Först vill jag ha ett svar på precis hur anonyma kommentarer på flashback driver samhället i en farlig riktning.

Anonymitet kan vara viktigt för integritetskänsliga uppgifter, men vill vi ha en anonymiserad offentlighet? Där anonyma konton kan bli opinionsbildare och makthavare som inte får granskas av media.

Makthavare? Opinionsbildare? Det senare kanske, möjligen, men knappast särskilt troligt.
Att däremot kalla anonyma konton på flashback för "Makthavare" är enbart löjeväckande.
Fast då kommer vi till det som är massmedias viktigaste roll, det som är orsaken till att de kallas för tredje statsmakten och skälet till att en fungerande massmedia är en grundplåt för en fungerande demokrati.
Nämligen att man granskar makthavarna.
Och att man skriver anonymt på ett forum gör en knappast till en makthavare .....

Frågan är om det är aktörerna Aftonbladet / Flashback som väcker så starka känslor. Hade det blivit samma proteststorm om exempelvis Uppdrag Granskning hade granskat kommentatorer på Familjelivs forum som ägnar sig åt olagligheter där?

Vilka olagligheter är det som man har granskat? Kommer denna granskning att leda till några polisanmälningar? Annat än de som riktas mot media?
Det man har granskat och hängt ut är politiska åsikter och kommentarer om politik och grupper som inte är populära i dagens samhälle (och då syftar jag på att åsikterna och kommentarerna inte är populära).
De enda olagligheter som har kommit fram är de som begåtts av media och dess hantlangare.

1) Många verkar mer bekväma med att Flashbacks administratörer (och hur är det med annonsörer, samarbetspartners?) har tillgång till dessa data än att Aftonbladet har det, och anse att integriteten är kränkt bara för att Aftonbladet har tillgång till uppgifter. Det kan ha att göra med en förändrad syn på media och journalister. Som Eva Elmsäter från SVT sade på hearingen i riksdagen i går: Tidigare upplevdes journalister som professionella yrkesutövare. Nu upplevs de som en del av fiendesidan.

Som sagt ovan, massmedia är en extremt viktig del av demokratin, och den ska granska makten och makthavarna och den verkan på allmänheten och samhället som deras beslut resulterar i.
Men svensk massmedia är idag betydligt mer intresserad av att granska allmänheten och allmänhetens politiska åsikter och alldeles särskilt när dessa inte stämmer överens med vad massmedia anser är rätt och fel.
Man anser att integriteten är kränkt eftersom massmedia sedan tidigare visat att de inte har några som helst problem med att åka hem till icke-offentliga personer med kameror och mikrofoner i högsta hugg för att de skrivit något på nätet som knappast skulle tas upp i någon domstol som ett brott.
Journalister upplevs som en del av fiendesidan eftersom de är faktiskt är just det.
Media ska vara folkets representant mot statsmakten och kritiskt granska de som innehar denna makt. Men istället så är media allierade med statsmakten och kritiskt granskar alla de vars åsikter inte stämmer överens med vad statsmakten tycker och tänker.

Dessutom är många obekväma med att uppgifterna kommer från Researchgruppen, som består av personer med flera domar för politiskt motiverat våld mot meningsmotståndare och har starka kopplingar till organisationer vars huvudsakliga syfte är just att nyttja våld mot politiska meningsmotståndare för att tyska och skrämma dessa.

2) Det som sker kan ses som en begynnande maktkamp mellan två maktsfärer, en ny, byggd på decentralisering, anonymitet (för de som ingår) och snabbrörlighet, en gammal och centraliserad som vilar på traditioner och ett historiskt informationsmonopol. Båda med många besökare och stor makt över andra människors liv genom sina publiceringar och uthängningar.

Det handlar snarare om en kamp mellan medias traditionella roll som en granskare av makthavare gentemot medias roll som ett propagandaorgan och underrättelsetjänst åt makthavarna.
En kamp som förs genom tillgång till nya sätt att kommunicera. Förr så hade nämligen media informationsmonopol, så allmänheten visste bara det media valde att informera dem om. Vilket gjorde att propaganda och medvetet vilseledande nyheter inte kunde skiljas från den verkliga sanningen.
Enda chansen att få ut sin åsikt var genom en insändare i tidningen. Och återigen så var det media som kontrollerade vilka insändare och vilka åsikter som folk skulle få läsa.
Internet har däremot gjort så att denna begränsning har försvunnit. Detta har i sin tur gjort att folk får upp ögonen för vad media gör och det genom andra källor än media själva.
Misstron mot media är därför stor, och ökar hela tiden i takt med att allt fler lögner avslöjas.



Som en slutkläm så kan jag tillägga att om massmedia verkligen bryr sig om näthat och hot om våld så borde man först granska sin egen samarbetspartner Researchgruppen och de grupper och organisationer som de är involverade med.
För där hittar man ett verkligt hot mot demokratin.
Men det är inte media intresserade av, då de står på samma sida politiskt.
Vilket är skälet till att allmänheten i allt större grad vänder ryggen åt traditionella massmedier.
Det går för övrigt också alldeles ypperligt att granska näthatet på Flashback utan att för den sakens skull gå in på enskilda personer och exakt vem som skrivit vad.
Såvida inte ens syfte är att skrämma andra till tystnad.....


Media gnäller på att de blir allt marginaliserade och att allt fler journalister blir utan jobb.
Fast stämmer det egentligen? Eller är det i själva verket så att det är traditionell massmedia som minskar till förmån för nya tidningar och kanaler som fria tider, avpixlat, Dispatch International och diverse andra som traditionell massmedia vägrar se som just media och att de som jobbar på dessa nya former av mediahus inte är journalister trots att deras jobb är att skriva om nyheter och sådant som är av allmänintresse.
Eller för den delen Russia Today och andra internationella media, som kan anses vara mer opartiska. Eller i alla fall har en annan infallsvinkel så att man får höra även den andra sidan.
Är traditionell massmedias största problem kanske så att de minskar eftersom allmänhetens förtroende för dem sjunker.
Samt att de blir allt mer lika varandra, så att det blir allt mindre intressant att ha flera större dagstidningar när de ändå alla säger samma sak.....