Ursprungligen postat av
Shurikan
Okej flashback. Mitt liv kan hänga på den här tråden, all hjälp är välkommen.
Jag behöver desperat hjälp, jag måste på något sätt börja om.
Jag vet inte vart jag ska börja, det här kan bli väldigt osammanhängande, men jag kör och hoppas att någon förstår.
Jag är en helt känslokall människa, jag bryr mig inte om någon eller något. Jag kan titta en person i ögonen när personen tar sitt sista andetag utan att min puls stiger en enda bit, utan att jag bryr mig alls, För jag bryr mig bara om mig själv. Jag ser inte meningen med livet. Livet är enligt mig en lejonkula där bara de starka överlever.
Jag har gjort hemska saker. Manipulerat, brutit ner folk, misshandlat.. ja.. jag skulle kunna fortsätta tills tangentbordet föll samman.
Det hela började i hemmet när jag var väldigt ung. Jag hjälpte ingen i familjen någonsin, jag var inte som andra barn. Jag var redan då en parasit. Det enda jag gjorde när jag var i 10 - 16års åldern var att tänka på hur jag skulle göra det bäst för mig själv. Jag satt på mitt rum och trodde att min familj var korrupt, rullade knivar mellan fingrarna och förstörde saker, det är svårt att förklara.. jag har bara svaga minnen.
Min skoltid bestod av maktspel. Jag var alltid bäst i klassen, jag gick aldrig från ett prov utan att ha alla rätt, allt var för enkelt, jag var uttråkad för att allt var så logiskt för mig, ingenting var svårt i skolan, det var utanför klassrummet som jag såg något jag kunde vinna på.
Jag var även populär bland mina klasskamrater och utnyttjade dem allihop. Jag har nämligen flera identiteter som jag kan byta mellan när jag vill. Jag har mitt vanliga jag, och så har jag hundratals påhittade identiteter som jag spelade/spelar mot olika personer för att få det jag vill/ville ha.
Allt med mig är fejk och dom enda som vet hur jag är vågar inte säga det till någon, och det är ett faktum.
Jag manipulerade alla omkring mig för pengar, makt och inflytande, allt som spelar roll för mig, det är allt man behöver på den här planeten.
Allt har bara gått nedför sen dess och nu sitter jag här framför datorn i min lägenhet i stockholm som är betalad på andras bekostnad.
Nu för tiden sitter jag bara och väntar på att "karman" ska komma och sticka mig i ryggen. Jag litar inte på någon eller något, mitt liv har ingen mening.
Jag lider även av extrem paranoia. Jag har 5 dödliga vapen i varje rum, gömda men lättillgängliga, för jag vet att någon kommer att komma för mig, efter allt jag har gjort i mitt vidriga liv. Jag har dubbla dörrar med 10 säkerhetskedjor, det tar mig över 2 minuter att komma utanför dörren.
För något år sedan hittade jag flashback forum och såg alla trådar, trådar om vanliga människor. För en tid sedan började jag ljuga om mitt liv på flashback, med olika identiteter varje gång, jag har låtsats vara normal, skriva om vardagliga saker, DET FUNKAR INTE!
Jag har gjort det som vanliga människor gör, varit på krogen, kollat på film, läst tidningen INGENTING FUNKAR INGENTING HAR EN MENING ALLT ÄR MENINGSLÖST
Det enda hoppet jag har är min självinsikt. Jag vet alltid vad jag gör och har alltid vetat, men jag bryr mig inte, jag vet att jag är sjuk, men jag bryr mig inte, jag bryr mig inte om något.
Jag vet inte ens vad jag frågar efter men om någon kan komma med några ord, några tips någonting... Jag vill inte vara ett monster
