Finansinspektionen skrotar amorteringskravet

Om huset har ökat i pris från 1 miljon till 1,1 miljon SEK samtidigt som inflationen varit 15% för SEK och din lön har följt med inflationen, då kan du köpa huset för färre arbetstimmars lön än tidigare. Dvs. i förhållande till din lön har huset blivit billigare men i förhållande till SEK har det blivit dyrare.

Ok, då förstår jag. Dock har vi även en dold inflation p.g.a. att KPI inte mäter verkligheten. KPI tar inte hänsyn till lån och enligt KPI så både äger och hyr idealpersonen sitt boende vilket är helt orimligt. Även om vi har ett inflationsmål på 2% så är den verkliga inflationen långt högre.

Sen har vi inflation som är direkt knuten till importen av varor.

Om nu amorteringskrav är borta. För en tid iaf, så kan man fundera på vad som finns att göra.

Ett första steg är att bli klar över vad man vill åtgärda. Några tydliga alternativ framkommer:

A) Att folk inte ska göra för stora rea-förluster vid en eventuell nedgång på bomarknaden. Dvs kategori förmyndarskap.

B) Att inte bankerna ska göra för stora kreditförluster vid en eventuell nedgång på bomarknaden. Dvs man vill säkerställa de samhällsfunktioner som bankerna utför.

Både A och B har det gemensamt att samhällsekonomin påverkas negativt, om det befarade inträffar.

Notera att ett alternativ INTE är aktuellt.
* Att begränsa kreditgivningen.

Riksbanken släpper ned ränta just för att det ska lånas mer. Tanken är att om det lånas mer så ska det också omsättas mer penningmängd och då ska en del näringsidkare dra upp priserna, och andra ska anställa fler människor. Syftet är alltså att motverka fackets löneökningar.


Ifall det nu är B) man är orolig över så är ett sätt att säga att man inför en extra kontracyklisk buffer som är proportionell mot bankens tillgångar med bostäder som pant. Dvs bostadslån. Då tvingar man bankerna att ha högre kapitaltäckning desto mer bostadslån de har. Buffertkravet kan man då relaxa om/när kreditförlusterna ökar.