Ökad lönespridning ger ju sämre tillväxt för helvete!

Aktieägarna tar en medveten risk när de investerar i företaget. De får följdaktligen avkastning och tjänar därmed pengar om det går bra för företaget. Utan aktiekapital kan företaget inte heller finansiera en eventuell utvidgning av verksamheten.

Du ljuger. Varför kan jag konstatera det? Jo, för att vi inte har företag där golvarbetaren - dvs. den snusande raggaren med bristande matematiska och språkliga förmågor - är chefen. Vissa har vad som krävs för nyskapande/nytänkande, produktutveckling och ledarskap, andra inte. Lär dig leva med det och lämna din pseudo-marxistiska smörja där den hör hemma - i avgrunden.

De som utvecklar produkter har oftast mycket bra lön och kan inte klassas som "arbetare". Utan chefer kan dessa halvautister dessutom oftast inte effektivt kommunicera med varandra och kunder, vilket leder till sämre produktivitet. Utan aktieägare (finansierare) kan flera arbetare inte anställas p.g.a. resursbrist. Med hjälp av aktieägare kan kanske en ny fabrik byggas, där massvis av underleverantörer tjänar en hacka, vilket gynnar ekonomin när arbetarna i dessa företag konsumerar varor. Några nyanställningar för det expanderande företaget förekommer säkerligen också efter att affärsverksamheten har utvidgats med de nya lokalerna.

Ingen chef utan arbetare. Ingen arbetare utan chef. Inga av de tidigare nämnda utan aktieägare. Alla i den slutna kedjan är i större eller mindre grad beroende av deras omgivning. Du kan inte ta bort en bit av pusslet och förvänta dig att verksamheten skall tuffa på i samma takt som förut eller kanske t.o.m. bättre.

Mycket hög ojämlikhet är alldeles säkert dåligt för den ekonomiska tillväxten, eftersom ojämlikheten leder till hög fertilitet (tillväxten äts upp av befolkningsökning) och underinvestering i humankapital. Men Sverige är förstås inte i närheten av den nivån. Det är dock intressant att notera att inget rikt land har högre Ginikoefficient för inkomster än 0,45 (USA:s nuvarande nivå), alla länder som är mer ojämlika är u-länder.

Det är ju inte så intressant, det intressanta vore då att veta vilken ginikofficient de började med (vart vi nu sätter "början", men det kan göras ganska godtyckligt; vad de har för ginikofficient idag säger ju inte så mycket).

Vara chef har sina nackdelar och det vill de ha betalt för. Det instämmer jag i att de ska ha. Det är inte ovanligt att folk efter att ha varit chef några år, fått nog (av stress och av konflikter). Det är däremot inte OK att de går tillbaka till sina tidigare positioner men med bibehållen chefslön. Så är det i Sverige.

Först å främst så är det vad jag vet inte förbjudet att starta ett företag som saknar chefsstrukturer och istället bygger på socialistiskt "lika för alla"-tänk. Det borde väl vara ytterst konkurrenskraftiga företag eftersom man helt slipper "parasiterande chefer och aktieägare"?

Sen är det tyvärr allt för vanligt att orsakssambanden förväxlas gällande välståndet i världen. Det skall väl egentligen inte behöva påpekas, men uppenbarligen missas det allt för ofta att det inte är konsumtion som är den drivande kraften bakom tillväxt och välståndsökningar, utan investeringar, sparande och välriktat arbete som står för det. Konsumtionsmått som BNP kan på sin höjd användas för att ge en indikation på välståndsökningar som skett (mest mäter det dock nog ändå inflation, men det är en annan diskussion), men att därifrån dra slutsatsen att konsumtion är bra och leder till välstånd är att vända på orsakssambanden. Korrelation implicerar inte kausalitet brukar det ju heta, vilket är ack så sant, men när både massmedia och politiker basunerar ut masskonsumtion som det nya botemedlet mot alla de ekonomiska sjukdomar de skapat så är det lätt att glömma denna enkla sanning.

Det är inte konsumtion utan långsiktigt sparande och investeringar som leder till framtida välstånd och en bättre morgondag. Det borde vara självklart, men uppenbarligen är det inte det. Man kan aldrig äta det äpple som inte har odlats och man kan inte konsumera det som inte har producerats. Försök själv konsumera dig ur en ekonomisk knipa och se hur långt det håller. Det gäller såväl privatekonomiskt som på större skala rent nationalekonomiskt.

När man diskuterar Gini har jag en förkärlek för OECD, eftersom att de justerar för tillgång till offentligt subventionerad vård, utbildning med mera. Det kan självklart slå snett även det, och så vitt jag vet är de inte öppna med exakt metodologi. Men deras tidsserie för USA börjar på 31,6 % 1974, och slutar på 38,9 % 2012 (vilket även är det högsta talet), lägst var 30,7 % 1980. Stigande trend sedan dess.

Att jämföra med Sverige som gått från 21,2 % 1975 till 27,3 % 2011 (vilket är högst notering, lägst var 19,8 % 1983).

Med det sagt: personligen tycker jag att det är mer intressant att titta på absoluta mått än relativa. Ett samhälle med låg inkomstspridning behöver inte nödvändigtvis vara ett land med starka institutioner och ett ordentligt socialt skyddsnät, och vice versa. Case in point: Kina. Deras Gini har stigit sedan 80-talet, från svensk nivå då till amerikansk nivå i dag. Knappast ett land som plågats av dålig tillväxt eller försämrade förhållanden i övrigt för befolkningen.

Stora inkomstskillnaders noterade samband med dålig samhällsekonomi visar inte vilket som orsakar det andra eller om orsaken är helt annan. - T ex stora intelligensskillnader och kompetensskillnader mellan olika grupper.