Är han värd en till chans? (the mother of all text-walls)

Hittade den här tråden och läste under stigande förfäran. Det var ju bra att du skrev det här sista inlägget så att jag slapp skriva och fråga hur det låg till.

Du har ju redan fått några råd här och jag har också några enkla reflektioner. Man blir ofta nedstämd när man varit med om sådant här, och ibland kan man hamna i riktiga depressioner. En viktig sak är att hålla kroppen igång. Nu kan du ju vara tränad för att vara med i Gladiatorerna för vad jag vet, men om du inte tränar regelbundet är det bra att ta en rejäl promenad eller cykeltur varje dag. Då får du inte bara motion, utan kommer också ut ur huset, vilket också kan vara ett problem.

Just att verkligen jobba på att aktivera sig är viktigt om det inte fungerar naturligt. Vad som helst är egentligen bättre än att isolera sig för mycket hemma. Det är svårt för en gammal gubbe att veta vad en ung tjej ska hitta på, men gärna något där du träffar folk och kanske kan göra någon ny bekantskap. Andra här kanske har några idéer.

Hoppas det ordnar sig.

Halloj! Långt senare.
Ville bara säga stort tack till flashback och alla er främlingar som hjälpte mig att se klarare.
Detta var en av de värsta perioderna i mitt liv, och jag ser idag att mycket kan kopplas till mina barndomstrauman. (Hjärntvättad till att tro att kärlek innebär att acceptera smärta från de man älskar, man förlåter och offrar)

Denna tråd hjälpte inte bara mig, utan även en tjej han var tillsammans med efter mig att slita oss loss från hans manipulativa grepp.

Short story:
Jag fick ett amfetamin-missbruk några år efter detta, och fick sen psykos när jag slutade cold turkey. Under denna psykos dök han upp i mitt liv igen, minns inte riktigt hur, men han har varit lite som en whack-a-mole genom åren.
I min psykos fick jag panik över hans närvaro igen, och fick för mig att han skickat massa demoner till mig. (don't do drugs) I desperation vädjade jag då till hans flickvän att snälla få honom att sluta.
Jag skickade då samtidigt denna tråd för att på något sätt styrka att han inte är den hon tror. Även om jag var helt craycray då så läste hon ju tråden tillslut.
- Och det hjälpte henne! Hon tackade mig ett halvår senare och ville ses och fika.

Det visade sig sen också att han har diagnostiserad antisocial personlighetsstörning, så psykopat var alltså inte helt off.

Idag är jag ren sen 4 år, lycklig, och med världens snällaste kille sen 6 år.
Tack snälla för all hjälp!

Kramar

Alltid roligt med uppdateringar även i trådar man själv inte har varit delaktig i.

Gott att du idag mår bra och har ett bra och lyckligt liv.

// CC