Citat:
Ursprungligen postat av
X-pert
Jamen eden på bibeln då?
Irina svor på bibeln gedbevars. Att inte ljuga och inget förtiga. Ändå vägrade hon två gånger att svara på om hon och Nerijus pratat om den stundande rättegången. Det fordrades en tredje fråga om saken från rättens ordförande innan hon kom sig för att leva upp till sin ed. Finns det överhuvud taget någon som tror att endast okontroversiella ting avhandlades vid samtalen. (Intresserade inbjudes härmed att komma med en plausibel lista med samtalsämnen som exkluderar coachning inför vittnesmålet.) Så klart inte. Hennes värde som vittne för försvaret dök som en bly-zeppelinare. Åklagaren ställde inga följdfrågor om saken. Det behövdes inte. Allt som fordrade ett klargörande hade klargjorts. Självklart insåg Rönnbäckskan att loppet var kört med Irina som vittne. Hon kunde inte riskera att försöka reparera skadan med följdfrågor till en Irina som inte coachats om saken.
Irina kunde lika gärna svurit på Jula-katalogen. Hennes konstrande två gånger i följd tyder inte på någon brinnande tro direkt. Sen har vi uppkäftigheten ovanpå det.
Haha, helt riktigt - "Irina kunde lika gärna svurit på Jula-katalogen".
Inga följdfrågor behövdes. Allt var hur tydligt som helst.
Med övertydlighet avslöjade Irina att hon "utsatts" för coachning.
Loppet var kört.
En del av uppkäftigheten kanske kommer av att hon är väldigt frustrerad över att tvingas att ljuga och fabulera och då riktas ilskan mot åklagaren istället för mot Nerijus/Rönnbäck.
Är ju åklagaren som ställt "elaka" frågor.
Men, hon försökte väl att göra sin "plikt" mot sin mördare till man.
Detta utan en tanke på offret och det djävulska dåd hennes man utfört, hon hade ju själv fått se en bild på offret - resultatet av Nerijus verk.
Eller, kanske just det också är en bidragande orsak till varför hon försökte följa ljugar-manuskriptet så noga? Rädslan över att själv hamna intryckt i ett skåp, mördad av NB - om han inte hade dömts och om hon inte ljugit för hans skull.
Vad fick Irina själv ut av detta, fick hon livslång kärlek och en evinnerlig tacksamhet av sin man för att hon ställde upp så?
Hmm, nej just det. Hon åkte istället på att misstänkliggöras av NB i hans PT-ansökan.
Måste vara en livslång skam (om hon har förmågan att skämmas?) att bli ökänd för att ha försökt hjälpa den bestialiske mördaren med ett lögnaktigt vittnesmål.
Vad tycker hennes familj och vänner därhemma?
Och, framförallt - vad kommer hennes son att tycka när han växer upp?
Om lögnerna i rätten och anledningen till varför hon övergav honom för att leva med mördaren i ett annat land.
Tunga frågor.
Undrar förresten när Irina ansöker om skilsmässa? Kanske redan gjort?
Rent krasst så behöver hon en ny försörjare.
Hoppas hon då hon har mer tur än med valet av Nerijus.
Kan i vart fall inte bli sämre.