Citat:
Ursprungligen postat av
XeniaOnatopp
Advokat Hurtig har inte skrivit någon resningsansökan, inte ens överklagan. Rekonstruktion hör inte hemma i PT-ansökan.Provade du att utföra mordet också, så vi vet hur lång tid det tog, inklusive tejpning, avklädning, nedtagning etc? Mätte du hur lång tid NB och Adriana hade gemensam väg före kopplingsstationen, alltså den tid NB hade på sig att få syn på Adriana, planera och iscensätta sin plan? Jag har i fåtöljen uppmätt det till 18 sekunder.Det hade svarat på frågan, fanns det tid för brottet under den tid som fanns till förfogande?
Jag har tidigare hänvisat till fyra utmärkta guider från Royal Statistical Society. Nu är ju dessa på engelska men det borde gå att förstå. Jag vill ta upp två viktiga lärdomar därifrån. Den ena är det som omnämns som “the prosecutor’s fallacy”. Eller ”illegitimately transposing the conditional”. Det låter sig enklast beskrivas med ett exempel.
Du är på aphuset på Skansen sträcker upp din mobilkamera och tar en bild på måfå. Givet att bilden föreställer en schimpans hur stor är den (betingade) sannolikheten att den har 2 armar och 2 ben? Den är nog 1 eller väldigt nära 1 om nu inte där finns någon amputerad schimpans. Vill du kortfattat skriva ner detta som en formel får du P(2a + 2b|schimp) = 1.
Nu omformulerar du frågan: Givet att varelsen på bilden har 2 armar och 2 ben hur stor är den (betingade) sannolikheten att det är en schimpans? Formellt P(schimp|2a + 2b). Denna sannolikhet är långt ifrån 1. Dels finns det andra apor men också människor som kan fastna på bilden.
Vad har nu detta med Lisa-fallet att göra? Det kommer här:
Kalla den delmängd av bevisningen som framgår av FUP för B. Kalla åklagarens beskrivning av händelsen för Å och Xenias beskrivning för X. Givet att åklagarens beskrivning är korrekt hur stor är sannolikheten att den efterlämnar den bevisning som benämns B? Formellt P(B|Å). På samma sätt med Xenias beskrivning. Givet att Xenias beskrivning är korrekt hur stor är sannolikheten att den efterlämnar den bevisning som benämns B? Formellt P(B|X). Det kan faktiskt mycket väl gälla att P(B|Å) = P(B|X). Men av detta kan man
inte hur som helst dra slutsatsen att P(Å|B) = P(X|B).
Verkligen inte.
Nästa lärdom är att man inte hur som helst kan postulera eller anta att händelser är oberoende. Oberoende måste bevisas då man beräknar sannolikheter. ”As a general rule of thumb, independence should be verified and demonstrated and not merely
assumed by default.” (PRACTITIONER GUIDE NO 1, sid 52) Det är detta som Leif G W Person så elegant sammanfattar till “hata slumpen”.
Exempel på oberoende är då man kastar först en blå sedan en röd tärning och betraktar utfallet. Den blåa tärningen påverkar inte den röda och vi har ”by design” oberoende.
För att förklara vådan av att förutsätta oberoende tar vi ett lite krigiskt exempel. Du är flygbasjägare och har tillsammans med din enhet satts att bevaka ett krigsflygfält. Ni har akut kallats till en orientering om läget och fått höra att en grupp fientliga soldater luftlandsatts med fallskärm 2 km söderut. Bedömningen är att det är ett elitförband specialiserat på infiltration, sabotage, målutpekning och likvidationer. Du återgår till din post och hör snart hur det knakar i skogen 400 m söderut. Men eftersom du antar att det är en älg så slår du inte larm och vapenförrådet och två piloter stryker med. Du har alltså gjort det fatala misstaget att anta att de två händelserna är oberoende.
Nu kommer Lisa-anknytningen.
Kalla den
isolerade informationsbiten att Lisa dog genom hängning för H. Kalla självmord S och mord M. Då gäller troligen som du säger P(S|H) = 0,999 och P(M|H) = 0,001.
Men hur får man tag på den isolerade biten information? Jag har som du minns skissartat beräknat sannolikheten för ditt scenario under antagande om oberoende och det var inte särdeles sannolikt.
Du kan inte postulera oberoende av resten av bevisningen och sedan inte förhålla dig till den alls. Du måste först bevisa oberoende och sedan om du lyckas med det foga in det i dina beräkningar. Fast sanningen är naturligtvis att det inte går att beräkna. Man får tro eller tvivla utan att försöka kvantifiera.
Så till din fåtöljlösning av tiderna vid kopplingsstationen. Om Nerijus kommer från Källby så kan han få syn på Adriana på ”Hamnvägen” från då han befinner sig ungefär där Stenhagsvägen kommer ut på rv2714 och framåt. Beroende på exakt var han befinner sig och hur långt Adriana har kvar till rv7214 får Nerijus olika lång tid vid kopplingsstationen att gömma bilen och förbereda sig med kniven bak i byxlinningen (
hantverkarkniv enligt Rönnbäckskan, går att köpa i set om tre
köksknivar på ÖoB). Det tidsintervall jag fick fram är mellan 1 minut 10 sekunder och 1 minut 40 sekunder. (Om jag minns rätt.) Om Nerijus stiger fram ur sitt gömsle lite tidigare kan tiderna kortas. Välkommen upp ur fåtöljen.