Nu har jag inte hängt med i allt det här men såvitt jag förstår anges följande som skälet till uthängningen:
Citat:
Men att kunna möta sina motståndare ansikte mot ansikte är en förutsättning för ett rimligt samtal. I anonymitetens dunkel uppmuntras människans allra sämsta egenskaper.
Om det är korrekt uppfattat så uppstår frågan varför samtalets kvalitet anses bli bättre av att man känner en författares namn och biografi.
Att ange det som en förutsättning för ett rimligt samtal är förstås en barock tanke. Oavsett hur man väljer att förstå "rimlig".
Rimligheten i ett påstående och kvaliteten på ett resonemang hänger endast samman med de förras sanningshalt och det senares - i någon mening - logiska uppbyggnad. Förutsättningen för ett
rimligt samtal är att allt detta respekteras, inte att man känner till författarens ålder och sjukdomshistoria. Artikeln antyder att Hamrud inte är ute efter något rimligt samtal utan mer är intresserad av "julia ceasars" biografi. Vilket naturligtvis är helt legitimt men inget som utgör en förutsättning för "ett rimligt samtal".
Artikeln blir, när Hamrud nämner att personer skall ställas till svars, helt igenom otäck.
Citat:
lögnerna och de rasistiska konspirationsteorierna har kunnat få en så bred spridning, inte minst eftersom skribenter som vägrar framträda med sina riktiga namn aldrig kan ställas till svars för sina påståenden och angrepp
Om "lögnerna och konspirationsteorierna" skall få en mindre spridning vore det naturliga att påvisa deras oriktighet och - genom sanningsenliga påståenden och hederlig (logisk) argumentation - visa sanningen.
Men det görs inte.
Istället är fokuset helt inriktat på att det är personer som skall hängas ut med hot om (formellt) straff och det samtidigt som uppfattningen om en "åsiktskorridor" förlöjligas. Hamrud nämner tillochmed ordet etik.
Det går inte att få ihop.