Citat:
Ursprungligen postat av
DickeFix
Jag tycker det som Mattias Karlsson skrev var mycket bra och borde vara självklarheter för båda sidor i denna konflikt. Problemet är att det inte finns några valalternativ längre. Det är "Rösta SD eller DÖ!". Den stora majoriteten finns mittemellan dessa extremer och de känner precis den frustration som Mattias Karlsson uttrycker. Vi behöver brobryggare som vågar vara öppet kritiska till Sveriges I&I politik SAMTIDIGT som de tydligt bekämpar rasism och fördomar. Det sista torde vara okontroversiellt även inom SD. Varje individ ska naturligtvis bara dömas utifrån dennes egna gärningar helt oavsett utseende, kön och etnisk härkomst. Om man är hederlig ska man inte drabbas av fördomar bara för att andra landsmän stjäl.
Vad vi behöver är fler realister istället för fanatiska dogmatiker. Om vi först kommer överens om gemensamma grundvärderingar och därefter vågar se och beskriva verkligheten exakt som den är utan försköningar eller svartmålningar, så kan vi bättre lösa de problem och utmaningar som finns. Det som hindrar oss idag är att det uppkommit fundamentalister på båda sidor som vill förvränga verkligheten så den stämmer med deras ideologi.
Jag är varken förtjust i MK eller SD, men karln har en poäng, vi måste kunna ha en vettig dialog för att hantera såväl integration/invandring som nuvarande flyktingkris. Det är en situation som vi måste hantera. Svenskar har sen urminnes tider hanterat saker kollektivt från vikingatid via bysamhällen till där vi är idag och det är bland annat därför vi är där vi idag som nation, men samtidig därför svenskar är ett inbundet folk, rädda för förändring och konflikter.
Vi är nu en del av ett större kollektiv, världen har blivit global, och jag ser ingen anledning att vika från våra traditioner pga detta, klart vi ska hjälpa de som är i yttersta nöd. Vi kan inte samtidig omfamna globalisering när den innebär H&M, Sandvik, Dice, Saab/Bofors, mfl tjänar pengar på som nation, och samtidigt säga nej till globaliseringens andra sidor som att människor, kapital och jobb rör sig globalt. Allt annat är hyckleri och en återgång till merkantilism.
Det är inte mer än 150 år sedan Sverige var Europas Moldavien, ett fattigt eländigt folk i en gudsförgäten del av Europa som alla ville lämna för USA eller vad som helst som inte innebar svält och misär. Att nu sitta på höga hästar efter att ha fegat sig ur två världskrig och där man i rond två haft magen att sälja malm till nazister och tillåta transittrafik för understödja förtrycken av våra broderfolk i Finland och Norge, och hänvisa till att vi kanske måste prioritera om eller höja skatterna som argument för att låta fler människor dö i Medelhavet är så bottenlöst uselt. Så genant. Så osvenskt.
Visst fan kostar det pengar. Visst fan är jag också förbannad över att min mormors hemtjänst är sporadisk och illa genomförd - dock utförs inte de blygsamma åtgärderna av svenskar för de är för fina för det - men det är inget argument för att inte bita ihop och hjälpa en granne. I en globaliserad värld är en syrier min granne. Som svensk ska man då fan ställa upp. Och vi får ju deras mest produktiv och driftiga medborgare, de som vill och vågar, som har utbildning och jävlaranamma. En läkare kostar ett par miljoner att utbilda. Vi har läkarbrist, och nu köar de vid vår dörr. Vad är problemet?
Visst kommer det in rötägg, islamister, kriminella och andra opportunister, men om vi ser oss omkring, om vi ser på FB tex, försöker vi inte alla ta oss fram i livet så gott vi kan? Varför är en svensk som handlar kit för odla cannabis en hjälte för han står för individens rätt till lycka och självbestämmande, men en somalier i Rinkeby som tar en holk är ännu en jävla sandneger?
Jag lassar in 3-400k i skatt varje år och flyktingar förutan ser jag mina pengar gå till svenskar som - utan att ha simmat en meter över Medelhavet - tar sig till Lyxfällan. Två feta personer har - trots vårt folks påstådda överlägsenhet - lyckats leva på mina skattepengar och köpa på sig chips och hämtmat till en hel kontinent, meningslösa konsumtionsprylar och bli förvånade över att det kostar pengar. De gråter. De får orimligt mycket hjälp och skuldavskrivningar och kan fortsätta förstöra sina Liam/Sonny-barns liv.
Jag ser mina skattepengar gå till finansiera svenska ungdomar leva på bidrag och tacka nej till jobb för de måste köpa nya bröst och terstosteron för komma med i Paradise Hotel. Lucky you. Unfucking lucking Sverige att du råkar vara svensk.
Unfucking lucky me som ska betala för att folk sitter på sina händer och gnäller. Den syriske neurologogen som passerar gränsen i morgon kommer åtminstone köra taxi i Malmö - när han borde få en crash course i svenska och jobba på universitetssjukhus ett halvår senare - paid for by the syrian state.
Men de "Svenskar" som gnäller. De kör inte taxi. De tar inte jobb i hemtjänst, vård eller orkar ta sig igenom en högskoleutbildning.
De sitter på händerna, de skyller på samhället, blattar, för långt att resa till ett jobb eller utbildning.
Ksp-tanten sa det ganska bra; jag vill inte betala för andra, men ser gärna andra betalar för mig.
Det är inte svenskt för mig.