Jag VILL så fruktansvärt mycket. Men jag kommer ingenvart?

Hejsan. Jag är en kille i 20 års-åldern som inte alls är nöjd med hur jag mår eller ser ut. Jag är inte alls ful till det yttre, men på grund av att jag är och känner mig så liten jämfört med de allra flesta i min ålder gör att jag inte ens har energin till att klä mig prydligt, och då blir jag ju per automatik oattraktiv.



Jag skäms inte ens längre att gå lasig i mjukisbyxor och en halvsliten t-shirt.

Jag äter bara skitmat. Panpizza, färdigmat, annan skit..

Jag väger 68 kilo och är 180 lång. Mitt BMI säger att jag inte är underviktig och det är ett faktum. Men jag känner mig fortfarande smal och när jag har på mig kläder i medium känns det som att det sitter hängigt. Jag vill så fruktansvärt gärna återgå till när jag mådde som bäst. Jag kom upp till 76 kilo, kände mig som en kung. Dopaminet flödade och jag kände mig grymt snygg. Tjejerna tittade åt mig och jag var ett rovdjur. Men jag har glömt hur det är att ta sig dit.

Hur är en bra början?

Macho.

Att träna för brudarnas skull kommer aldrig att ta dig någonstans. Än så länge söker du efter lycka i andras respons istället för att vända dig efter invärtes svar. Du kommer aldrig "hitta dit" med den här inställningen. En bra kropp med lågt bf % är inte speciellt svårt att åstadkomma.

En bra början är att inse att ditt värde är densamma hur mycket du än väger. Du verkar ha ett mått på VEM du vill vara. Du är 20 år, en perfekt ålder för att påbörja vilken förändring du vill. Om du nu anser att din vikt är låg och att detta är anledningen till att du inte mår bra så ta tag i det. det finns olika sätt att nå det målet, alla sätt går ut på att du måste äta mer. Äta nyttigare, äta mer proteiner. Hur ser din kost ut? Här på FB finns ju massor med trådar för de som vill gå upp i vikt. Hitta någon inspiration, någon som har gått igenom en liknande förvandling eller kanske någon som är beredd att träna med dig och peppa. det kommer kosta en del att äta mer och det kommer ta mer på psyket att kämpa hårt i början, men så fort du känner skillnaden så kommer du redan att bli piggare och sträva efter mer resultat.

sen att du skiter i kläderna osv, gör inte det om du inte mår bra. Jag har ett bra citat "you have to dress as the person you want to be" samma gäller frisyrer osv! Jag tror att du har mkt att jobba med du är lång och det brukar vara det många killar kämpar med, du har en sak mindre att oroa dig för så fokusera på sånt du KAN ändra. Och glöm inte att man kan vara attraktiv som en slankare man Hoppas att du fått lite inspiration !

Men brudarna är bara ett +.

Ursäkta om jag beskrev allting otydligt. Jag har ingen lyckoglädje med hur jag ser ut nu. Och saknaden av att sticka ut bland brudarna följer ju med om allting det andra lyckas.

Tack för dina varma ord min vän

Sen av att bara skumma igenom tidigare trådar och nyligen startade kan man enkelt påstå att du just nu befinner dig i en lustig tid i livet. Du verkar onekligen inte ha den bästa självkänslan men det är vanligt och det passerar.

Sluta ät skräpmat till att börja med.

Att du inte skäms för att gå runt i vad som kan ses som oattraktiva kläder är dock en bra egenskap. Såvida det går över gränsen givetvis, alltså att du ser ut som en uteliggare.

skärp till dig. Ta på dig träningsklädena och kör igång. bara göra de och inte sitta här och deppa. man up!

Du kan ju med fördel börja med att gå på gymmet och förbättra kosten. Sen utanför gymmet spendera timmar på att läsa på och kolla videos om ämnet.

Det här kanske låter märkligt och möjligen provocerande men ta en titt på den här videon och ta dig en funderare: https://www.youtube.com/watch?v=wSF82AwSDiU

Är själv inte en deltagare i den där rörelsen men funderar ofta på det där och som du beskriver dina besvär tror jag det skulle vara klockrent för dig.

Känner igen mig själv i din berättelse.

Mådde så jävla dåligt som ungdom. Var deprimerad, dåligt självförtroende och smal som ett riktigt jävla benrangel. Var missnöjd med mig själv och utvecklade ett självdestruktivt beteende då jag började dricka alkohol och ta droger. Blev en riktigt otrevlig pessimistisk jävel som inte kunde unna andra lycka och glädje.

Kom till en punkt där jag nått botten och insåg vad fan jag håller på med. Slutade kröka och ta droger och började arbeta med mig själv istället. Så jag började förändra allt jag var missnöjd med mig själv och det kändes naturligt att börja träna.

Idag är jag en helt annan människa. Lugn, harmonisk, lycklig med bra självförtroende. Nu är det plötsligt trevligt att vara i min omgivning.

Det jag har insett är att man måste lära sig att älska sig själv innan man kan älska andra. Jag kunde inte älska mig själv i mitt ursprungliga skick utan var tvungen att förändra mig till något jag kunde repektera. Det kan du också göra. Lycka till.

Snyt dig och dra till gymmet. Sluta gnäll. Kör en månad, träning varje dag. Utvärdera. Var det bra? Kör vidare. Var det inget för dig? Värm en Billys och släng gymkortet.