Citat:
Ursprungligen postat av
brottlonarsiginte
Väldigt sent svar. Jag mår som en normal människa upp och ner i perioder. Sen i perioder upplever jag flashbacks speciellt när händerna gör ont och runt 1 november. Jag funderade länge om jag skulle svara men är i en period då jag funderar lite mer och någonstans hoppas att ursäkta mig att de får vad de förtjänar jag vill inte att de ska utsättas för brott eller skadas men jag hoppas de har ett jobbigt liv i övrigt.
Jag har alltid ont i mina händer och blev 14% medicinskt invalidiserad. Men risk att få mkt atros och annat ju äldre jag blir. Men men det är som det är och man får göra det bästa av livet med vad man har. Livet e kort så gäller att leva det till fullo.
Egzon e en farlig människa han ville ha stöd efteråt hur han skulle hjälpa Natalie efter rånet. Jag stöttade Natalie och gav han tips. Att han kunde möta min blick.... Han skulle slå dem som hade gjort det här. Det är mkt sjuka saker i historien som aldrig kom fram ordentligt.
Vad gäller Nathalie är hon nästan värst hon besökte mig på sjukhuset och åkte sen och handlade för rånpengarna.
De två är båda farliga människor utan samvete. Men hon hade ett ansvar den dagen dom chef över oss. Hon placerade mig i diskrummet den dagen och hade bestämt det redan innan passet gick igång.
Om jag e bitter ibland mest e jag nog bitter att efter allt kan de leva utan problem medan jag har mina smärtor. De valde inte jag men någonstans jaja sånt e livet men jag hoppas karma suger en dag
Och sent svar även från mig då jag haft välbehövlig Flashbacksemester. Om man hänger för mycket i fel trådar så blir man närmast deprimerad efter ett tag och nu när jag kom tillbaka och läste ditt svar så visste jag först inte om jag mådde bättre eller sämre av att faktiskt veta hur du mår idag.
Men jo, jag mår definitivt bättre av att veta att du faktiskt finns kvar och har ett liv. Om än präglat av andra människors ondska men du verkar ändå äga din egen tillvaro mer än att någon annan gör det och det måste definitivt vara en win. Jag klandrar dig heller inte för att önska olycka över dem som gjorde dig illa, någonstans vill och kanske borde jag på ett präktigt sätt förmå dig att inte tänka så men det blir ingenting med det. Du vet att sådana grubblerier kostar energi och att de inte leder någon vart. Jag vet att de inte går att undvika och att det inte är min sak att från sidlinjen mästra dig genom att bestämma vad du ska tycka och känna.
Men jag vet också varför du tvingas ha dina funderingar. De fick chansen att skaka av sig det här och gå vidare med sina liv medans du blir lämnad med dina olika skador som ingen heller vet den fulla omfattningen av än. Just detta är inte bara din upplevelse, den delar vi alla, och då kan jag berätta att även vi andra känner oss övergivna och osedda av det samhälle som såg till att följderna för de som gjorde det här mot dig blev kortare och lindrigare än vad de blev för dig.
Det är snart 10 år sedan, andra fall har blivit mer uppmärksammade, andra har slutat ännu värre och andra har inträffat närmare mitt eget liv än ditt. Men ditt har ändå fastnat i mitt minne som få andra. Det beror kanske på kombinationen av den likgiltiga planeringen, det hänsynslösa utförandet och det gränslöst falska agerandet efteråt. Av människor som kände dig. Jag föreställer mig att det sistnämnda är det som kletar mest och då är det ändå det vi runtomkring vet allra minst om. För mig räcker det gott med det som framkommit för att förstå att det handlar om djupt djupt störda människor och det känns riktigt läskigt att de kan röra sig fritt efter att ha visat precis vad de är sorts människor. Men karma tycks ha en förmåga att komma ikapp dem som inte vill eller kan fungera med sina medmänniskor så jag tror att det kommer ikapp även dem någon gång. Förhoppningsvis utan att de drar med sig någon oskyldig när det händer.
Det är inte mycket jag kan säga eller göra för dig annat än att önska dig allt gott i livet. Det låter futtigt (för att det är en futtig sak att säga) men jag kan lova att det är genuint menat och jag kan också lova dig att "alla" i din omgivning gör detsamma. Inte bara de närmaste som familj och vänner utan alla som vet vad som hänt och kanske inte ens känner dig.
Ha det bra. Det förtjänar du.
