Info
Substanser: Svamp (toppisar), lustgas, alkohol
Dosering: 109 st
Kön: Man
Kroppsbyggnad: 185+ cm lång, ~73kg
Tidigare droger: Svamp* (detta var fjärde trippen), alkohol, lustgas, kokain
Inledning
Fjärde trippen. Hur kan det vara att testa svamp själv måntro? Det låter mysigt att kunna sitta framför tv:n och koppla av en fredagskväll och stänga av hjärnan till tecknat på tv:n. Jag kör på det.
För att spica upp det lite inhandlar jag 40 patroner till sifonen och förbereder med ett par öl. Jag tar fram den torkade svampen och sköljer ner den med vatten blandat med citronextrakt. Ha en trevlig tripp tänker jag för mig själv.
Trippen blev inte som jag tänkt mig
Jag kryper ned under täcket, laddar sifonen med första patronen och knäpper första ölen. Efter ca 20min börjar de första symptomen komma. Jag börjar suga i mig lustgasen och nu känner jag hur svampvärlden börjar öppna sig för mig. Jag ser att någon slags fe börjar kasta magi runt mina ögon som förvandlar färgerna omkring mig. Nu är det igång!
Jag har det bra till en början. Men nu börjar de bli läskigt. Jag ser några skuggor uppe i taket. Jag får en jobbig känsla inombords för jag vet att de är ute efter mig. Jag lyckas förtränga bort det en stund och tittar vidare på tv:n. Men nej, det går inte. Hur jag än byter videos hittar jag inget som passar mig, får bara tillbaka den äckliga och obehagliga känslan.
Skuggorna kommer tillbaka. Rummets ljus blir mörkare som man ser i filmer när demoner är i närheten. Karaktärerna i tv:n börjar få horn, röda ögon och börjar stirra på mig med mord i blicken. Jag börjar få en klaustrofobisk känsla att jag inte kan fly från det här. Vad FAN har jag gett mig in på?
Jag tänker att det inte är på riktigt och går ut ur rummen och ner för trappan. Jag ser ledsna miner överallt på golvet och väggarna. Börjar bli nervös att jag ska få ett nervsammanbrott, men försöker tänka positivt, att detta bara är hjärnan som spelar mig ett spratt och att det kommer bli bättre om jag går till ett annat rum och kollar på tv där istället. Jag kastar sifonen åt sidan då jag inte vill boosta effekten mer sålänge det är såhär.
Det här går inte
Jag lyckas fly en liten stund men det hemska mörka känslan inombords kommer tillbaka och skuggorna i taket börjar titta på mig igen. Nu vill jag inte mer.. ta mig tillbaka till verkligheten. Jag skulle ha en mysig fredagskväll, inte känna mig hemsökt av mörker och demoner. Jag ringer en av mina polare som jag tidigare tagit svamp med. Jag säger som det är, jag snear och att de betytt mycket för mig om han kunnat komma hit. Förstående som han är så går han med på det men har inte möjligheten o komma förrens om tidigast en timme. Jag känner en gnutta lättnad men en ännu större känsla av oro som växer inom mig, en timme? Jag vill att han kommer hit nu med en gång.
Jag tar på mig jackan och går ut. Jag kan inte stanna inomhus, kanske är det bättre utomhus. Tack o lov så känns det mycket bättre utomhus även om det är mörkt! Nu känns det på gränsen till okej, vilket är en klar förbättring från innan. Jag röker några cigg i väntan på min polare. Bara vetskapen att han kommer hit har lugnat ner mig en aning.
Det går runt 20minuter. Jag inser att jag inte kan vara ute ända tills han kommer, det kanske tar längre än en timme? Vid detta laget har jag samlat mig och bestämmer mig för att bemöta detta mörker. Liksom, vad ska hända? Det är inte på riktigt.. det kan inte göra mig illa. Vad håller jag på med egentligen?
Jag går in även om jag får en jobbig magkänsla. Jag sätter igång Nalle Puh och kramar om min hund. Nu börjar det kännas bra igen. Kanske kan dehär sluta bra ändå? Jag hämtar sifonen och fortsätter kolla på Nalle Puh. Nu är allt bra igen! Jag har övervunnit skuggorna. Ingenting kan hindra mig nu.
Svampen tackar för sig.. eller?
Just när det känns som bäst överger svampen mig. Precis som att nu var det inte kul längre när den inte kan skrämma mig. Jag blir smått irriterad att den ska försvinna just nu men är samtidigt lättad över att det är över. Jag hör av mig till min polare att allt är bra, jag är normal igen och han behöver inte komma. Medan jag skriver detta känner jag trots det som hänt en saknad av svampen och vill ha det tillbaka. Det började bli bra igen ju? Jaja, jag har ju iallafall 2 1/2 paket lustgas jag får underhålla mig på istället, tänker jag och skrattar lite för mig själv.
Under tiden jag skriver med min polare känner jag fortfarande lite eftereffekter av svampen, troligtvis för att det fortfarande ligger i kroppen och att lustgasen förstärker det lite. Jag känner inte igen mobilen och tror för ett litet tag att det inte är min mobil jag håller i längre, men förstår som sagt att det är svampen som spelar mig ett spratt. Känns lite som ett "förlåt att det blev som det blev" spratt från svampen för att trösta mig. Jag skrattar för mig själv och förlåter svampen. Jag ber om ursäkt till den att jag underskattat den och jag tycker om den ändå trots allt jag gått igenom ikväll, och känner att tiden är kommen att släppa Nalle Puh och sätta på lite musik för att ta vara på det sista lilla svampruset jag har.
Talar gud till mig? Sjukaste upplevelsen i mitt liv
Jag går in på en random musikvideo och skruvar upp volymen. Nu är det fest istället. Inget mera gullande, jag behöver tuffa till mig istället. Basen pumpar och jag känner mig stark nu. Skönt att allt är som vanligt igen och att jag kan njuta av afterglowen iallafall!
Då helt plötsligt händer något konstigt. När musikvideon börjar ta slut händer något som jag INTE känner igen från videon. Alla karaktärerna i tv:n börjar göra danser som jag aldrig sett i vanliga videon, samtidigt som rummet de är i är omringat av svarta "ränder". En av dem tittar mot mig o ger mig "blicken" och videon tonar ut. Vad.. i.. helvete hände precis? Jag börjar asgarva då detta något av de sjukaste jag varit med om. Hur kan jag vara i klart tillstånd men ändå få en sån här halllucination? Det kändes konstigt. Speciellt när jag fick den där blicken precis som om karaktären levde på riktigt. En blick som sa till mig "du ville få en upplevelse, här får du".
Nästa video går igång automatiskt, Lean On med Major Lazer. Här vet jag inte riktigt vad som hände med mig, det var precis som om något väsen var inuti min kropp. När jag ser danserna o hör musiken känns det onaturligt att inte dansa med, jag kan inte sitta still. Utan att tänka på vad jag gör dansar jag likadant som de på videon. Stämningen är brutalt bra just nu.
Videon börjar närma sig sitt slut och då känner jag att min hand börjar rycka. Som om en osynlig kraft drar i den för att jag ska titta på den. Jag tittar mot handen där jag har sifonen och den förvandlas mitt framför mina ögon. Den är längre än vanligt o har ett mer förtrollande utseende, som taget ur en sagovärld. En mikrofon med ett "fe-liknande" utseende. Efter ett par sekunder förvandlas den tillbaka till vanligt igen. Jag blir helt ställd och börjar nästan skrika av förbluffan, jag är HELT säker nu på att något osynligt väsen kommunicerar med mig! Psilocinet i svampen har gjort mig mottaglig för moder natur! Hon kommunicerar med mig! Hon vill att jag ska sjunga!
Nästa video sätts igång. See you again med Wiz Khalifa. Jag tittar på tv:n men störs hela tiden av att sifonen tittar på mig. Även om jag vänder bort den så vänds munstycket tillbaka automatiskt. Jag förstår vinken, greppar sifonen som om den vore en mikrofon och börjar sjunga. Det går sjukt segt i början, får knappt fram orden för är nervös. Lite som att man skulle sjunga för en publik. Jag är ju inte ensam så kanske inte så konstigt. Tillslut vågar jag ta i lite i rösten, och jag känner att "det" ger mig extra kraft i stämbanden. Såhär bra har jag aldrig sjungit förr. Vill hon visa mig att jag faktiskt har en dold talang och kan sjunga?
Videon närmar sig slutet. När Vin Diesel och Paul Walker tittar på varandra i slutet av videon känner jag att tv:n är de högre krafternas sätt att visa sig för mig. Genom karaktärerna på tv:n. Jag ser inte Paul Walker, jag ser någon slags ande i skepnad av Paul Walker. Jag ser det på ögonen då de inte ser ut som vanligt. Der blir en känslosam stund eftersom blicken känns som ett "jag/vi finns, även om du normalt sett inte ser oss".
Härifrån känns det som det hålls en show bara just för mig. Exempel är när Want to want me med Jason Derulo börjar och jag ser inte Jason. Jag ser än en gång detta väsendet som visar sig genom Jason. Jag ser det på ögonen, som har något ljus flytande runt i dem. Jag är så överväldigad just nu och mår så jävla bra och njuter av showen.*
Jag får en idé. Det känns som vad som helst kan hända just nu så jag säger högt "undrar lite om det är möjligt att få gräddpatronerna fulla igen? Vi gör såhär, jag tittar bort, sen får du göra vad du vill. .". Jag tittar bort samtidigt som jag hör "Don't believe me? Just watch!" Spelas från tv. Tillfällighet? Kanske inte, om det hade hänt något, för när jag tittar till patronerna är de fortfarande tomma. "Så kul ska vi inte ha det va?" Säger jag o skrattar.
Substanser: Svamp (toppisar), lustgas, alkohol
Dosering: 109 st
Kön: Man
Kroppsbyggnad: 185+ cm lång, ~73kg
Tidigare droger: Svamp* (detta var fjärde trippen), alkohol, lustgas, kokain
Inledning
Fjärde trippen. Hur kan det vara att testa svamp själv måntro? Det låter mysigt att kunna sitta framför tv:n och koppla av en fredagskväll och stänga av hjärnan till tecknat på tv:n. Jag kör på det.
För att spica upp det lite inhandlar jag 40 patroner till sifonen och förbereder med ett par öl. Jag tar fram den torkade svampen och sköljer ner den med vatten blandat med citronextrakt. Ha en trevlig tripp tänker jag för mig själv.
Trippen blev inte som jag tänkt mig
Jag kryper ned under täcket, laddar sifonen med första patronen och knäpper första ölen. Efter ca 20min börjar de första symptomen komma. Jag börjar suga i mig lustgasen och nu känner jag hur svampvärlden börjar öppna sig för mig. Jag ser att någon slags fe börjar kasta magi runt mina ögon som förvandlar färgerna omkring mig. Nu är det igång!
Jag har det bra till en början. Men nu börjar de bli läskigt. Jag ser några skuggor uppe i taket. Jag får en jobbig känsla inombords för jag vet att de är ute efter mig. Jag lyckas förtränga bort det en stund och tittar vidare på tv:n. Men nej, det går inte. Hur jag än byter videos hittar jag inget som passar mig, får bara tillbaka den äckliga och obehagliga känslan.
Skuggorna kommer tillbaka. Rummets ljus blir mörkare som man ser i filmer när demoner är i närheten. Karaktärerna i tv:n börjar få horn, röda ögon och börjar stirra på mig med mord i blicken. Jag börjar få en klaustrofobisk känsla att jag inte kan fly från det här. Vad FAN har jag gett mig in på?
Jag tänker att det inte är på riktigt och går ut ur rummen och ner för trappan. Jag ser ledsna miner överallt på golvet och väggarna. Börjar bli nervös att jag ska få ett nervsammanbrott, men försöker tänka positivt, att detta bara är hjärnan som spelar mig ett spratt och att det kommer bli bättre om jag går till ett annat rum och kollar på tv där istället. Jag kastar sifonen åt sidan då jag inte vill boosta effekten mer sålänge det är såhär.
Det här går inte
Jag lyckas fly en liten stund men det hemska mörka känslan inombords kommer tillbaka och skuggorna i taket börjar titta på mig igen. Nu vill jag inte mer.. ta mig tillbaka till verkligheten. Jag skulle ha en mysig fredagskväll, inte känna mig hemsökt av mörker och demoner. Jag ringer en av mina polare som jag tidigare tagit svamp med. Jag säger som det är, jag snear och att de betytt mycket för mig om han kunnat komma hit. Förstående som han är så går han med på det men har inte möjligheten o komma förrens om tidigast en timme. Jag känner en gnutta lättnad men en ännu större känsla av oro som växer inom mig, en timme? Jag vill att han kommer hit nu med en gång.
Jag tar på mig jackan och går ut. Jag kan inte stanna inomhus, kanske är det bättre utomhus. Tack o lov så känns det mycket bättre utomhus även om det är mörkt! Nu känns det på gränsen till okej, vilket är en klar förbättring från innan. Jag röker några cigg i väntan på min polare. Bara vetskapen att han kommer hit har lugnat ner mig en aning.
Det går runt 20minuter. Jag inser att jag inte kan vara ute ända tills han kommer, det kanske tar längre än en timme? Vid detta laget har jag samlat mig och bestämmer mig för att bemöta detta mörker. Liksom, vad ska hända? Det är inte på riktigt.. det kan inte göra mig illa. Vad håller jag på med egentligen?
Jag går in även om jag får en jobbig magkänsla. Jag sätter igång Nalle Puh och kramar om min hund. Nu börjar det kännas bra igen. Kanske kan dehär sluta bra ändå? Jag hämtar sifonen och fortsätter kolla på Nalle Puh. Nu är allt bra igen! Jag har övervunnit skuggorna. Ingenting kan hindra mig nu.
Svampen tackar för sig.. eller?
Just när det känns som bäst överger svampen mig. Precis som att nu var det inte kul längre när den inte kan skrämma mig. Jag blir smått irriterad att den ska försvinna just nu men är samtidigt lättad över att det är över. Jag hör av mig till min polare att allt är bra, jag är normal igen och han behöver inte komma. Medan jag skriver detta känner jag trots det som hänt en saknad av svampen och vill ha det tillbaka. Det började bli bra igen ju? Jaja, jag har ju iallafall 2 1/2 paket lustgas jag får underhålla mig på istället, tänker jag och skrattar lite för mig själv.
Under tiden jag skriver med min polare känner jag fortfarande lite eftereffekter av svampen, troligtvis för att det fortfarande ligger i kroppen och att lustgasen förstärker det lite. Jag känner inte igen mobilen och tror för ett litet tag att det inte är min mobil jag håller i längre, men förstår som sagt att det är svampen som spelar mig ett spratt. Känns lite som ett "förlåt att det blev som det blev" spratt från svampen för att trösta mig. Jag skrattar för mig själv och förlåter svampen. Jag ber om ursäkt till den att jag underskattat den och jag tycker om den ändå trots allt jag gått igenom ikväll, och känner att tiden är kommen att släppa Nalle Puh och sätta på lite musik för att ta vara på det sista lilla svampruset jag har.
Talar gud till mig? Sjukaste upplevelsen i mitt liv
Jag går in på en random musikvideo och skruvar upp volymen. Nu är det fest istället. Inget mera gullande, jag behöver tuffa till mig istället. Basen pumpar och jag känner mig stark nu. Skönt att allt är som vanligt igen och att jag kan njuta av afterglowen iallafall!
Då helt plötsligt händer något konstigt. När musikvideon börjar ta slut händer något som jag INTE känner igen från videon. Alla karaktärerna i tv:n börjar göra danser som jag aldrig sett i vanliga videon, samtidigt som rummet de är i är omringat av svarta "ränder". En av dem tittar mot mig o ger mig "blicken" och videon tonar ut. Vad.. i.. helvete hände precis? Jag börjar asgarva då detta något av de sjukaste jag varit med om. Hur kan jag vara i klart tillstånd men ändå få en sån här halllucination? Det kändes konstigt. Speciellt när jag fick den där blicken precis som om karaktären levde på riktigt. En blick som sa till mig "du ville få en upplevelse, här får du".
Nästa video går igång automatiskt, Lean On med Major Lazer. Här vet jag inte riktigt vad som hände med mig, det var precis som om något väsen var inuti min kropp. När jag ser danserna o hör musiken känns det onaturligt att inte dansa med, jag kan inte sitta still. Utan att tänka på vad jag gör dansar jag likadant som de på videon. Stämningen är brutalt bra just nu.
Videon börjar närma sig sitt slut och då känner jag att min hand börjar rycka. Som om en osynlig kraft drar i den för att jag ska titta på den. Jag tittar mot handen där jag har sifonen och den förvandlas mitt framför mina ögon. Den är längre än vanligt o har ett mer förtrollande utseende, som taget ur en sagovärld. En mikrofon med ett "fe-liknande" utseende. Efter ett par sekunder förvandlas den tillbaka till vanligt igen. Jag blir helt ställd och börjar nästan skrika av förbluffan, jag är HELT säker nu på att något osynligt väsen kommunicerar med mig! Psilocinet i svampen har gjort mig mottaglig för moder natur! Hon kommunicerar med mig! Hon vill att jag ska sjunga!
Nästa video sätts igång. See you again med Wiz Khalifa. Jag tittar på tv:n men störs hela tiden av att sifonen tittar på mig. Även om jag vänder bort den så vänds munstycket tillbaka automatiskt. Jag förstår vinken, greppar sifonen som om den vore en mikrofon och börjar sjunga. Det går sjukt segt i början, får knappt fram orden för är nervös. Lite som att man skulle sjunga för en publik. Jag är ju inte ensam så kanske inte så konstigt. Tillslut vågar jag ta i lite i rösten, och jag känner att "det" ger mig extra kraft i stämbanden. Såhär bra har jag aldrig sjungit förr. Vill hon visa mig att jag faktiskt har en dold talang och kan sjunga?
Videon närmar sig slutet. När Vin Diesel och Paul Walker tittar på varandra i slutet av videon känner jag att tv:n är de högre krafternas sätt att visa sig för mig. Genom karaktärerna på tv:n. Jag ser inte Paul Walker, jag ser någon slags ande i skepnad av Paul Walker. Jag ser det på ögonen då de inte ser ut som vanligt. Der blir en känslosam stund eftersom blicken känns som ett "jag/vi finns, även om du normalt sett inte ser oss".
Härifrån känns det som det hålls en show bara just för mig. Exempel är när Want to want me med Jason Derulo börjar och jag ser inte Jason. Jag ser än en gång detta väsendet som visar sig genom Jason. Jag ser det på ögonen, som har något ljus flytande runt i dem. Jag är så överväldigad just nu och mår så jävla bra och njuter av showen.*
Jag får en idé. Det känns som vad som helst kan hända just nu så jag säger högt "undrar lite om det är möjligt att få gräddpatronerna fulla igen? Vi gör såhär, jag tittar bort, sen får du göra vad du vill. .". Jag tittar bort samtidigt som jag hör "Don't believe me? Just watch!" Spelas från tv. Tillfällighet? Kanske inte, om det hade hänt något, för när jag tittar till patronerna är de fortfarande tomma. "Så kul ska vi inte ha det va?" Säger jag o skrattar.
4/5
men absolut hade det gått utan det.