Konservatismens naturliga lag

När jag nämner vetenskap och vetenskapliga metoder så är det ju implicit att jag pratar om kategori 1. Men sanningen har inget att göra med kategori 1 och 2, vilket var en del av min poäng med inlägget, men den kanske blev dåligt formulerad…


Jag kan förtydliga mitt resonemang:

1. Världen innehåller ”kunskaper” både av kategori 1 och 2. Exempelvis: ”En sten faller om jag släpper den” och ”Gud finns”.

2. Världen är objektiv och det finns endast en sanning. Sanningen existerar oberoende av människorna.

3. Människorna formulerar påståenden som försöker säga något om denna verklighet.

4. Vissa typer av påståenden kan stödjas med vetenskapliga experiment, vissa kan det inte.

5. Givet dessa fyra punkter är den logiska slutsatsen att påståenden av kategori 2 kan vara objektivt sanna, dvs förmedla en sanning om världen sådan den ser ut.


Jag kan ta ett exempel för att ytterligare förtydliga detta:
Här är två påståenden som båda tillhör kategori 2 och där ett av dem nödvändigtvis måste vara sant.
(1) Det finns ett parallellt universum där gravitationskonstanten är en tiopotens starkare.
(2) Det finns inget sådant universum.

Edit: Men bara för att ett påstående är sant betyder det inte att den som yttrar påståendet själv nödvändigtvis vet om det är sant eller inte.

Som sagt...du blandar ihop saker...
1.) Världen innehåller inga kunskaper...människor gör det däremot...
2.) Det finns lika många sanningar som det finns påståenden, eftersom sanningen endast är en egenskap hos ett påstående...
3.) Stämmer.
4.) Stämmer.
5.) Det finns inga objektiva sanningar, endast subjektiva eftersom sanningen endast är en egenskap hos ett påstående... påståendet kan vara mer eller mindre i enlighet med hur verkligheten är beskaffad, förvisso, men endast kategori 1-påståenden kan bevisas vara i överensstämmelse med sagda verklighet...

Båda de slutliga exemplen kan vara sanna, eftersom utifall de som yttrar dem tror att de är sanna, så är de sanna för dem...således kan de båda utgöra varsina subjektivt upplevda sanningar, men såframt de tillhör kategori 2 så är de endast subjektiva och lika sanna, men om de räknas till kategori 1 så kan de också testas mot verkligheten och kan på så sätt bevisas vara antingen sanna eller inte...

Nu har jag till slut förstått vad du menar (tror jag…) men jag måste säga att jag håller med dig mindre än nånsin Vi har totalt skilda uppfattningar om vad sanning är för något. Sanning är en egenskap hos objektet och har inte någonting med subjektets tyckande att göra. Detta är ett nödvändigt villkor för att man ens ska kunna tala om en sanning. Stämmer subjektets påstående med verkligheten är påståendet sant.

Men enligt din definition så är sanningen alltså helt beroende av människan. Vilket ju naturligtvis blir helt absurt. Att jorden snurrar runt solen var naturligtvis lika sant för 100 miljoner år sedan som idag. Det har inget som helst att göra med mänskligt tyckande eller mänsklig vetenskap, det är en objektiv sanning. Lika lite har mitt exempel i föregående något med mänskligt tyckande att göra. Du måste skilja på tro, tyckande och sanning.

Och självklart kan inte två motsägelsefulla påståenden båda vara sanna, det säger ju sig själv. Med din logik (angående nr 2 i min lista) så har vi här två sanna påståenden, eftersom alla påståenden är sanna... 1+1=2 och 1+1=42.
Påstår jag dessutom att du är en produkt av min fantasi är det också sant. Dessutom kan jag varken bekräfta detta vetenskapligt eller logiskt...

Ja, vi har nog diametralt olika uppfattningar om sanningens inre natur, ja... wikipedia är ju inget orakel i detta sammanhang (heller), men den skriver ju i alla fall som en slags "tredje part" som inte är religiös att, citat;"Sanning ses som betecknande en egenskap hos ett påstående, som kan sägas vara sant eller osant, det vill säga antingen sant eller inte sant", slut citat.

Ditt exempel med jordens snurrande runt solen som en "objektiv sanning" förhindrade ju inte att andra uppfattningar av sanningen fanns parallellt, och därför talar man om en geocentrisk eller heliocentrisk världsbild, där en världsuppfattning kan upplevas vara lika "sann" som en annan, och så länge påståendena inom respektive världsbild endast hänförs till kategori 2 finns ingen möjlighet att avgöra vilken världsbild som är korrekt...

Att stödja sig på historien för att bevisa riktigheten hos sin egen världsuppfattning ger ju t.ex. den egna världsuppfattningen ett visst generaliserat mått av trovärdighet, men det blir ju svårare när det kommer till aktuella frågeställningar... är det t.ex. sant att fluor är bra för hälsan genom att stärka tandemaljen, och att därför stora delar av USA, Stor-Britannien och Australien gör rätt när de tillsätter fluor till det allmänna dricksvattnet? Är det sant att Sture Bergwall/Thomas Quick är en mördare och att Sven Å. Christiansson har rätt? Är det sant att diagnosen "schizofreni" egentligen inte finns? Är det sant att universum är format som en torus eller expanderar det bara i all oändlighet?

Om dessutom sanningen för diskussionens skull antas vara en egenskap hos ett objekt som du påstår, t.ex. en vanlig blomma kallad "slåttergubbe", latinskt namn "Arnica Montana", eller varför inte "Belladonna" eller giftet från ödlan "Heloderma", vad händer då med sanningshalten hos dessa ingridienser när deras aktiva beståndsdelar späds ut enligt den homeopatiska utspädningsprincipen till en koncentration av t.ex. 400X/200C? Sanningen kan ju t.ex. vara att den homeopatiska utspädningen av det verksamma ämnet potentierat medicinen ifråga, vilket homeopaterna anser...eller? ...sanningen är ju att det verksamma ämnet finns/fanns i medicinen från början när utspädningen begynde, och sanningen kan väl inte bara upplösas i tomma intet? Så vart har den "objektiva sanningen" hos ingridiensernas verksamma ämnen tagit vägen i den homeopatiska utspädningen vars matematiska logiska konsekvenser överskrider antalet atomer i hela det kända universum?


Dessutom...att 1+1=2 kan vara sant i en "vanlig" omgivning, men 1+1=42 kan vara sant i ett kryptografiskt sammanhang där ett speciellt chiffersystem använder sig av denna speciella 1+1-omskrivning för att beteckna talet 42 t.ex.... talet 43 kan då också kanske tänkas beskrivas som 1+1+1, 44 som 1+1+1+1 eller 1+1+2 o.s.v... beroende på hur chiffret ifråga är uppbyggt...

Är det enligt din uppfattning om sanning möjligt för en person att formulera ett osant påstående? Förutsatt att personen som yttrar det tror det är sant vill säga.

Naturligtvis...varje mental villfarelse upplevs ju som sanning av den som uttrycker den i god tro?
...ett enkelt exempel kan ju vara att man försöker att verbalt formulera t.ex. hallucinationer...

När man talar om tolkningsföreträde ska man väl inte glömma bort tiden som en faktor?