Tjyvas egna texter

Jag vill vara ditt allt. Låt mig svälja ditt bajs. Ser du, hur mycket jag tycker om dig. Sätt dig över mig så vi får det gjort. Vad har du ätit idag? Inget starkt hoppas jag. Chili con carne med habanero? Låt mig bara först ta en matsked crème fraiche i munnen först för att dämpa hettan. Har vi tur är det lite fart på avföringen nu när du har varit så oförståndig.

Det är så mysigt när det blåser till där du sitter på huk över mig, jag tar tag om dina höfter för stadga och kontroll, en hornstöt, en riktigt mullrande fis som får näshåren att vissna, och sen öppnar sig krystmuskeln och det bruna härliga väller fram, eller om jag har riktig tur, jag menar riktig riktig tur, en äkta skit-blästring så till och med tapeterna blir prickiga. En kompakt och tung korv som ringlar sig ut och lägger sig makligt på bröstet är också skön på sitt sätt. Det är ju överraskningen som är halva tjusningen med förfarandet. Om det blir en våt omgång, diarré och löst och vattnigt, ja då finns det ju ingen bättre avslutning än att bli rengjord med kroppsvarmt guldvatten direkt från källan. Lekfullt fångar jag upp strålen med munnen och gurglar, och skrattar så det skvimpar över. Efteråt känner jag mig ren och nyfödd.

Mammas anal sprack när jag föddes så det är väl därför jag gillar det bruna guldet så mycket. Jag förstod det inte först, då när jag föddes hade jag ingen aning om hur min framtid skulle arta sig. Det började med att jag köpte sådan där nöt-creme och klämde ut den på överläppen och så gick jag med det hela dagen. Det var snyggt liksom. Kanske jag var 10-12 år. Folk trodde att jag låtsades det var en mustasch, och jag kunde inte säga något. Men, hallå det är ju bajs, ville jag utbrista och rätta dem i deras oförstånd. Det fortsatte så i några år. Jag blandade Nutella och äppeljuice, blandade i lite krossade jordnötter och några majskorn, värmde i micron till kroppstemperatur och åt som lördagsgodis. Ibland var jag kreativ och hade i tomatskal också. Jag hade ännu inte vågat ta klivet över till den äkta varan.

När jag gick på gymnasiet träffade jag min bajs-maestro. Jag studerade på restaurang-linjen och kockläraren var en frejdig liten karl, knappt 160-lång, med mustasch och knyck i stegen. Han kretsade runt elevtoaletterna men ingen förstod varför. Det var besynnerligt tyckte hela skolan och snacket gick om att han var ute efter att få en glimt av tjejernas trosor. Men så var icke fallet skulle jag få lära mig en sen kväll. Vi hade haft skolrestaurangen öppen på kvällen för allmänheten och vi var alla slut efter att ha slitit en hel dag. Disken och städningen var precis avklarad och vi satt runt ett bord och drack upp det vin och öl vi inte hade lyckats sälja. Jag kände i mitt avslappnade tillstånd att även invärtes hur saker och ting började slappna av och det gjordes fri lejd i de nedre regionerna, det började röra på sig så att säga, det välbekanta trycket mot analöppningen blev mer och mer påtagligt. Jag satt där och myste och sa inte så mycket medan de andra diskuterade och en bajskorv upprepade gånger penetrerade mitt anus, jag knep och den åkte in, slappnade av och så åkte den ut, jag knep och så vidare. Men snart var jag tvungen att lämna bordet och besöka porslinstronen. Läraren satt inne i sitt inglasade lärarrum och jag såg hur han följde mig med blicken men jag tänkte inte mer på det.

När jag satt där upphöjd på porslinet och skulle till att offra till den store bajsguden såg jag genom springan som var mellan toalettdörren och golvet skuggan från någon som stod utanför. Jag blev helt tyst. Min uttänjda anal kunde dock inte hålla kvar i korven utan den gled friktionsfritt ur mig och klöv vattenytan med ett *plopp*. På andra sidan dörren hörde jag hur någon stönade av vällust. Jag hade känt med anledning av korvens konsistens att någon torkning var inte nödvändig, jag hade gjort en så kallad "clean cut", vilket innebär att inget bajs skulle överföras på papper om jag drog det mellan mina skinkor. Snabbt ställde jag mig upp, drog upp byxorna och öppnade dörren (som öppnades inåt) och där låg han på golvet, min lärare, med näsan mot springan. "Vad gör du?", frågade jag. Han log skälmskt samtidigt som han ställde sig upp, rättade till sina kläder och tog mitt huvud i sina händer.
"Jag visste det. Jag visste att du var en av oss. Men jag var inte säker förrän ikväll. Men jag såg på ditt ansikte, hur du ansträngde dig hela kvällen för att hålla den inne. Vi är en grupp fekaliebröder som ständigt letar efter nya förmågor. Vår grupp består mest av äldre herrar och damer. Vi är på utdöende men nytt blod är alltid välkommet. Och vilket blod du är av, du är ett fullblod!", svarande han och strök mig på kinderna.

Det var början på en alldeles underbar vänskap. Han lärde mig så mycket. Ja, han lärde mig allt han kunde och jag blev upptagen i deras gemenskap. På invigningsceremonin var vi fem stycken lärjungar. Två unga män och tre kvinnor. Ingen av oss hade ännu hunnit fylla 20. Det blev under de närmsta åren mycket runkabajs och penetration av både anus och urinhål. Att få gå och tänja ut sitt urinrör i flera år är en mödosam prövning men den dagen man kan bli fistad ända in till urinblåsan, ja då känns det mödan värt. Man lär sig en hel del partytrick också. Men, förstås, bara något man kan göra med de redan invigda. Som att ge sig själv ett rejält lavemang med kolsyrat vatten, stoppa in en champagne-kork i anus och låta någon slå av korken samtidigt som man skakar rumpan över deras ansikte. Eller ännu bättre, att få vara den som sabrerar röven och få sig en rejäl dusch serverad rätt i ansiktet. Sen ligger man där och bara njuter, och om man är i goda vänners lag, som vi var i fekaliebrödernas gemenskap, som avslutning på kvällen och de andra vill överraska en väljer de att flockas runt ens härliga stinkande kropp och om vartannat pissar, skiter och runkar de över en. Ja då känner man sig verkligen uppskattad. Givetvis blir det lite samkväm även i duschen efteråt, och kanske någon lägger en kabel inne i bastun som man kan smeta ut, eller ta som snacks.

När anusrosen blommar
Kan alla löften brytas

Americana

Hillary gick runt och hotade folk med hagelgevär när hon hade förlorat valet. Jag låg och slickade min svarta flickvän som var grannarnas "nanny" när valet avgjordes. Det var lite av en skandal. Hennes pappa var i och för sig vit och egenföretagare i en annan stat. Men den låg söderut och jag tror det var en bensinmack han ägde. Vi hade träffats på en fest och hon hade visat brösten. "De är silikon", hade hon sagt när vi satt vid ett bord och drack och jag hade inte trott henne, då lyfte hon på tröjan. Efter det var vi oskiljaktiga.

Efter det där med hagelgeväret vann hon inte heller några andra val som hon ställde upp i.
Jag tyckte om att slicka hennes fitta för den smakade gott, till skillnad från många andra fittor jag hade slickat i mina dagar. Första gången hade jag fått raka henne där nere, sen började jag slicka och hon låg där på sängen, det var hennes första gång, och det gick att läsa i hennes ansikte hur hon utvärderade upplevelsen. I strumplådan i byrån invid sängen på hennes rum i källaren hos mina grannar hade hon en tub med glidmedel som hon klickade ut på sitt anus. Det var hennes favorit. Jag hade väl ingenting emot det, men var inget jag bad om att få göra. Jag smög in genom fönstret som hon lämnade öppet på natten. I rummet intill gick tvättmaskinen. På övervåningarna sov familjen. Mamma, pappa och alla de små barnen. Källaren var välisolerad. Min flickvän var högljudd när hon kom. Det tyckte jag var om. Hon skulle börja på universitet om ett år och då skulle jag förlora henne till Black Lives Matter. Det förstod jag innan det ens hade hänt. Men nu var hon bara min.

Hillarys förfall accelererade. Hon satt i morgonsoffor och lunchsoffor och kvällssoffor och bedyrade att hon inte var sjuk i huvudet. Sen gick hon ut och hotade någon med sitt hagelgevär igen. Bill bara satt på sin "porch" och kluckade och skakade på huvudet. Han var en gammal man nu. En gammal man som insett att han var en gammal man. Hillary hade inte insett att hon var en gammal kvinna. Bill hade laddat geväret med blanka patroner. Men det mordiska i hennes ögon var på riktigt.
Vad gjorde jag? Jag befann mig i limbo mellan "high school" och något annat. Pappa tryckte på att jag borde studera. Snart var det för sent, påstod han. Men jag tyckte det var rätt så trevligt att smita över till flickvännen på kvällen och slicka hennes fitta och ta henne i baken, även om baken inte var min favorit. Och det skulle inte vara för evigt, det visste jag, och det visste hon, men jag vet inte om min far visste det. Jag tror inte han hade slickat fitta eller tagit en svart tjej i baken någonsin. Om han hade gjort det kanske han hade varit mer förstående.

När jag inte slickade min flickväns fitta eller tog henne i baken hängde jag mycket med förlorarna från "high school". De som jag under skoltiden inte ens hade bevärdigat med en blick. Men nu när alla mina riktiga vänner hade navigerat efter sina fäders vilja ut i den enkelriktade karriärströmmen med utbildning på de rätta skolorna, studentföreningarna och missionärssex med oskuldsfulla blonda "girl next doors", ja då hade jag inget annat att välja på än att hänga med "loners" och "stoners". De var väldigt accepterande och öppna och glada att få tillökning till sin krets av utslagna och självmordsbenägna förlorare som på sin höjd skulle få jobb som hamburgervändare och ha problem med att få ihop till hyran resten av livet. Vi satt ofta hemma hos någon i en nersutten fisluktande soffa och tittade på gamla tv-serier och rökte på och beställde pizza fram till dörren efteråt. När jag gick därifrån luktade mina fingrar Doritos, även om jag inte hade haft några att äta. På väg hem genade jag över grannarnas gräsmattor, ibland lyste det upp i ett fönster och jag stannade som ett rådjur i bilens blickfång, och kunde jag få syn på ett par välhängda milf- eller friska tonårsbröst var jag bara så mycket gladare. Ibland undrar jag om de inte stod där i sina fönster och väntade på att jag skulle gå hem, när de såg mig där på gräsmattan, tände de och började klä av sig. Det var inte bara i ett hus detta skedde nämligen. I "supermarketen" kastade de förstulna blickar när vi möttes vid frukostflingorna eller över frysdisken. Särskilt om de handlade med sin man eller far. När han tittade bort putade de med läpparna, sköt fram brösten och vred på rumpan, och när mannen vände sig tillbaka raderade de ut alla de där uttrycken och rätade på sig så de såg ut som vanligt igen. De äkta männen och beskyddande fäderna märkte aldrig något.

Likt ett vilset höstlöv helt i händerna på vindens nyckfulla vilja drev Hillary längre och längre bort från händelsernas centrum driven av sin galenskap, ibland återkom hon som "headline" i något sammanhang men det var bara slumpmässigt. Sen försvann hon igen till tidningarnas bakre delar, skvallerpressen och youtube-klipp där hennes utbrott mixades med någon "techno-beat". Det var vinter och snö hade fallit och det ställde till med problem för mig och flickvännen. Jag kunde inte längre smyga över till henne på kvällarna utan att spåren skulle leda rätt till hennes fönster. Vi låg lågt några veckor, kastade trånande blickar efter varandra då vi sågs över tomtgränsen när hon hade varit ute och lekt med barnen eller handlat mat till familjen. Men framåt jul kom min far och berättade att han skulle resa bort under julhelgen, han hade hyrt en stuga med någon gammal vän som hade förlorat sin fru och barn i 9/11 och var vanligtvis helt ensam under helgerna. Och eftersom jag var så gammal trodde han inte det gjorde något att jag blev själv under julen. Jag tror han försökte markera sitt missnöje med att jag inte hade flyttat ut ännu. Så länge jag hade välsmakande fitta och en bak som behövde smörjas skulle jag ingenstans, även om baken inte var min favorit. Jag klappade honom på axeln och förklarade att det inte gjorde någonting alls, att jag förstod hans väns situation och att det var en fin gest.

När julhelgen nalkades stod jag som en duktig son iförd min finaste flanellpyjamas och vinkade av min far en tidig morgon när han backade ut sin "stationwagon" på vägen, han gav mig en kort hälsning och drog på gasen och gav sig iväg. Jag plockade upp telefonen ur fickan och skickade ett sms till grannens källare. På kvällen låg vi i soffan och myste och såg på tv. Filmen Storytelling från 2001 visades. Filmen är uppdelad i två olika historier. Den ena med John Goodman som spelar en far som måste handskas med sin son som inte vill börja på college utan hellre sitter hos vänner och röker på. Den andra delen handlar om en ung kvinna som börjar en skrivarkurs, läraren är en stor svart man som hon bestämmer träff. De tar in på ett motell och klär av sig och följande replikskifte sker:


Min svarta flickvän rodnade så mycket att det gick att se hur färgen skiftade på hennes kinder fastän tv:n var den enda ljuskällan. Eller var det kanske något jag bara inbillade mig att jag såg, men att jag kände att hon rodnade. Hon blev märkbart upphetsad av scenen men jag lät det bero, jag ville inte göra det väntade och hon lugnade ner sig efter ett tag. När filmen var slut kysste och kramade vi varandra men båda var för trötta så vi gick upp på mitt rum och somnade istället. Jag minns inte hur länge jag hade sovit men jag vaknade av att jag låg på magen och att någon drog av mig kalsongerna, yrvaken som jag var saknade jag all sorts försvarsvilja, sen kände jag hur något kallt och kletigt landade på mitt anus och jag kände en tyngd på min kropp, jag vred så mycket jag kunde på huvudet och där såg jag min svarta flickvän som satt gränsle över mig och smorde in en svart strap-on-dildo med glidmedel. Hon flinade och sade, "Say, Nigger, fuck me."

Reflexmässigt svullnar kuken, precis som näven automatiskt knyter sig när man förbereder sig på slagsmål. Hennes kalla hand letar sig innanför mina byxor. Jag har ryggen mot väggen, hon står bredvid. Jag tar tag i hennes hår och trycker ner henne på köksbordet. Han ställer sig framför mig och knuffar mig mot väggen. Hon särar på skinkorna och exponerar fittan, bjuder in mig. Jag har ytterjackan på och händerna i fickorna och är alldeles för berusad. Vi går hem under månsken på knarrande snö. Kanske det är därför jag handlar instinktivt. Hon gråter samtidigt som hon letar i handväskan efter husnyckeln. Han knuffar mig igen. När vi kommer in lägger hon handen på min mage. Upprört talar han om en oförrätt jag är upphovsman till. Jag drar av henne ytterkläderna. Lyfter nävarna ur jackans fickor, hänger ut dem på tork, de knyter sig automatiskt i den friska luften. Jag tar tag i hennes blus och river sönder den. Hon tar tag i min jacka och försöker få mig att gå därifrån. Hennes bröst hoppar fram och jag fångar dem. Det är inte förrän efteråt värken gör sig påmind. Efteråt när ligger hon och suger på min halvslaka kuk.

Slaven

Han var så glad över att hon skulle komma hem, det var flera månader sedan han fick fitta på kuken, att han inte ens brydde sig om bögarnas tjatter där han satt i baksätet i bilen. Bögarna var arbetskamrater på sommarjobbet, om man nu kan tala om "sommarjobb" när man är snart 25 år gammal. Man borde väl egentligen ha en karriär, eller genomgå högre utbildning, inte kuska runt på jobb i olika landsändar beroende på vilken årstid det var? Det här jobbet var ändå lite speciellt, nej inte jobbet i sig, men anställningen var det och han visste inte om han var riktigt bekväm med det. Han arbetade för sin flickväns föräldrar, på deras "ranch", som de kallade det men det var i själva verket en vanlig djävla bondgård. I egenskap av pojkvän utnyttjades han mer än de andra anställda och han kunde inte säga nej till den skitgöra han blev delegerad. Flickvännen däremot hade varit på semester, som han såg det, men officiellt kallade "ledningen" det för "personlig utvecklingsresa", eller något annat dravel. Ledningen var hennes föräldrar.

Bögarna i framsätet började att flamsa och tafsa på varandra. Han hade haft en dröm den natten. Han hade befunnit sig i en källare och letat efter ett gömställe. På ovanvåningen hade någon, eller några, brutit sig in och torterade flickvännens föräldrar. Han hade försökt gömma sig bakom ett duschdraperi, men det nådde inte ända ner till golvet så fötterna stack fram. På övervåningen startade någon en motorsåg och steg hördes i trappan till källaren. Han pressade sig in under en soffa. Han hade försökt skaka av sig känslan som hade följt med honom när han vaknade. Ett obehag som vägrade släppa greppet. Som om det livnärde sig på honom.

Han såg resignerat ut på samhället de körde genom. Bögarna hade slutat att flamsa och tafsa, istället skvallrade de om något tv-program. Stod det inte dåligt till med bög-tv sedan Fab5 hade lagt ner? Det verkade inte så med tanke på den intensitet och inlevelse de tjattrade där framme. De var på väg till tågstationen inne i stan för att hämta flickvännen. Han hade kunnat köra själv men bilen var trasig och bögarna skulle ändå in och handla sitt djävla rosévin och gå och kolla på kläder, så han hade inget annat val än att åka med. Annars hade han bett om att få låna bilen. Pickupen han körde på arbetstid var alldeles för skitig invändigt för hon skulle tänka sig åka i den. Hon.

Bögarna svängde in på den lokala ICA-butiken. De hade slut på cigaretter och kondomer. För att ta varandra i skitan var de ändå rätt så upptagna med att upprätthålla god hygien. Tydligen var bajs på kuken äckligt, från vad han hade förstått av de gräl han hade hört från andra sidan väggen. De delade drängstuga, sovrummen låg vägg i vägg. Flickvännen sov förstås i sitt gamla flickrum i föräldrahemmet och om han ville ha fitta fick han smyga dit på kvällen. Först fick han hämta stegen bakom ladan och som en tjuv om natten springa från den ena skuggan till den andra, luta stegen mot väggen under fönstret och klättra upp, viska till henne genom nätfönstret och hoppas på att hon inte sov, eller inte sov för djupt.

Medan bögarna var inne i affären stod han lutad mot bilen på parkeringen och spanade på turisterna. Spanade extra noga om någon familj gick förbi vars dotter var lovlig. Vid 17 är de väl ändå lovliga, frågade han sig själv och lät blicken vandra uppför låren på en ung tjej iförd kort-korta shorts, den sorten där skinkorna kan anas sticka ut några centimeter. Han slickade sig nästan om läpparna, torkade sig istället i den svettiga pannan med handryggen, grävde fram telefonen ur fickan och låtsades skriva ett SMS men i själva verket tog han ett snabbt foto.

Föregående kväll hade han suttit i vardagsrummet och sett på Allsång på Skansen när bögarna hade börjat knulla varandra i skitan. Något han hade lärt sig av att dela boende med bögarna var att bögar inte knullar som vanliga människor. Deras knull är ett sorts zombie-knull. Det är inte passionerat, det är rått och mekaniskt och dött, helt renons på känslor. Detta tvåstämmiga och enfaldiga öh-öh-öh-öh-öh-ljud de båda bögarna gav ifrån sig när ollonet gneds mot prostatan genom tarmens tunna vägg, sängens knarrande, samma takt hela tiden, öh-öh-öh-öh-öh. Han såg dem framför sig, munnarna formade som på en guldfisk, tomma blickar, och det gutturala parningslätet. Öh-öh-öh-öh-öh. Han höjde volymen på tv:n och fantiserade om hur han gick in på rummet och satte en kniv i ryggen på den ena bögen, slet ut kniven och stack den under kuken och skar av lemmen när den fortfarande var i röven på den andra bögen. Den första bögen skulle ramla åt sidan och bög nummer två skulle förvånat titta upp, automatiskt säga, "nej sluta inte" innan han ens hunnit förstå vad som hänt, han skulle få kniven i röven, eller kanske få pungen avskuren, och sedan blödande ränna runt i rummet som en vansinnig katt, upp på väggar och möbler, gråta hysteriskt och försöka förhandla sig ur situationen innan kniven välriktat sjönk in i halsen, en stråle blod skulle skjuta ut och träffa väggen - Kristi blods sädesuttömning, kroppen rasa ner på golvet och ligga där och sprattla en stund i sitt eget blod.

Bögarna kom trippande över parkeringen, tafsande på varandra, en av dem fick syn på något krimskrams vid loppisborden som stod på parkeringen. De stannade och han hörde en av bögarna utbrista, "åh vad gulligt, tycker du inte det?", han grimaserade och tittade på klockan och satte sig i bilen och slog demonstrativt igen dörren så det skallrade i plåten. Vilket fick fart på bögarna som kom rusande till bilen och bad om ursäkt för att det tog så lång tid i affären. De skyllde på turisterna som orsakade köer överallt under sommaren.

Han hade träffat henne på en skidanläggning. Hon hade varit där med föräldrarna över julen, han hade jobbat i köket på anläggningens restaurant. Efter jobbet var det kutym att gå ut och supa, hur sent på natten det än var. Han och några arbetskamrater hade följt med några gäster på efterfest, efterfest för gästerna, men för dem var det bara början. De hade stulit några flak öl som de hade med sig. Hon hade suttit i en soffa och inte sagt så mycket under hela kvällen. När hon skulle gå hem hade hon gått fram till honom och frågat om han kunde visa henne vägen hem.

De hade stannat utanför stugan och delat på en cigarett innan de gick in, hon berättade att hennes föräldrar sov där inne så de fick lov att vara tysta, ta av sig stövlarna utomhus så de inte gjorde en massa oväsen. Inne på hennes rum började hon klä av sig, när hon drog av sig tröjan råkade hon slå honom över käken med armbågen. Hon bad om ursäkt och smekte honom över området hon träffat. Det brann till i honom, han tog tag i hennes hand, vred den bakom ryggen på henne, tvingade ner henne på sängen, vek ner byxorna över rumpan och stoppade två fingrar i fittan. Efteråt låg de och såg varandra i ögonen i flera timmar utan att säga ett ord. På morgonen gled hon ner på golvet och ställde sig på alla fyra och bad han komma in. Det hördes att föräldrarna hade vaknat och åt frukost i köket som låg bara några meter från sovrummet och enbart en tunn dörr och lyhörda väggar dämpade ljudet från när deras kroppar möttes. Han såg till och med skuggan från någons passerande fötter i springan mellan golvet och dörren.

Föräldrarna var av den enfaldiga sorten som tyckte att "all inclusive" var lyx höjd över allt annat på denna jord och de strävade ständigt efter att få uppleva denna gudagåva till människa om och om igen. De skötte sin gård, betalade snåla löner, grälade med hantverkare om kostnader och betalningar och levde i allmän gudsfruktan för vad omgivningen kunde tyckas tänka om dem som familj. Deras närvaro på sociala medier var omfattande och deras "sociala nätverk" var stort. Fadern satt i styrelsen för den lokala friidrottsföreningen och modern var en huslig fru som bakade bröd och ställde upp med att skjutsa till träningar. De dyrkade sina kroppar och kämpade mot det oundvikliga förfallet genom ständiga dieter och träningspass. De försökte finna mening med sin äktenskapliga rutin genom att aldrig stanna, tänka eller känna. När den sexuella attraktionen började falna hade det dykt upp självhjälpsböcker om tantrasex och med "finn din partner igen"-tema som smusslades undan och gömdes på "hemliga" ställen i bokhyllan. Det var nästan sorgligt att beskåda om det inte vore för att han hade fullt upp med att borra mellan benen på deras dotter. '

Det fanns en spänning i huset som gick att ta på. En vapenvila, eller en bräcklig överenskommelse om att hålla fasaden uppe, kanske mest av välvilja från modern medan fadern var passiv och den som erhöll detta i bistånd för lång och trogen tjänst. Men det kunde inte vara för evigt, någon gång skulle fadern oundvikligen rasera alla möjligheter till att återgå till ett läge som kunde ses som avspänt, avväpnat, i samförstånd och jämlikt. Det var modern som satt på kärnvapenkoderna och dessa skulle hon aldrig släppa ifrån sig. Hon var enväldig härskare i äktenskapet och han levde på hennes nåder. Han hade inget annat att välja på än att försöka leva upp till hennes högt ställda förväntningar, han skulle hålla sig i fysisk trim, vara en social utåtriktad person och ge henne allt önskvärt utrymme att förverkliga sig själv. Hon tyckte nog att hon gjorde honom en tjänst som ställde dessa krav, att hon gjorde honom till en bra människa. Att han borde vara tacksam. Men hur länge skulle han orka spela detta spel? Det var som en tidsinställd bomb.

Bögarna hade fått sitt rosévin och stod och jämförde innehållet i sina påsar från klädaffärer. Tåget hade precis rullat in på stationen och snart öppnades dörrarna och människor rann ut på perrongen. Han sökte efter hennes bekanta utseende, lät blicken svepa över folkmassan och där fick han syn på henne. Han gick bort till henne för att hjälpa med resväskan. Hon log när hon fick syn på honom och kom fram och gav honom en gav och en tung kyss full av längtan. Bilen befann sig snart på landsvägen och bögarna var upptagna med det sedvanliga tjattret, de bråkade om vilken radiostation de skulle lyssna på. I baksätet kunde de inte sluta titta på varandra, men med en viss blyghet och ingen vågade säga något. Hon hade en blommig sommarklänning på sig som slutade strax ovanför knäna. Han hade lagt sin hand på hennes, hon tittade ut genom rutan på omgivningarna de passerade i hög fart. Han lät handen glida upp mot axeln, över ryggen, ned för ryggen mot baken, hon lyfte lite på rumpan så han kom in under och fingrarna letade sig in innanför trosorna och gled över fittskåran några gånger innan den var välsmord och fingrarna gled in friktionsfritt och ett hemligt leende spred sig över hennes läppar, och bögarna hade ingen aning.

Toalettpapper
Bregott
Kattmat
Kvarg
Kung Markatta Solrosbröd
Mineralvatten
Ost (cheddar?)
Champinjoner
Högrev
Grädde
Selleri
Tomater

Systembolaget: billigt vin

Konkret poesi, I like it. Särskilt detaljen med "Kung Markatta Solrosbröd", det piggar upp, en hel värld finns förborgad i detta, nämnt en passant i en handlingslista-vorden-dikt.

Jag har läst samtliga av dina texter nu. De blir bättre och bättre. Det jag gillar är att de är oförutsägbara: En del har en tvist, andra inte. I vissa "planar" det bara ut, som så mycket i livet. Det känns som om du har en berättarådra i dig, något som vill säga något. Vad det nu kan vara. Kanske lite väl fokuserad på fekalier och kön, men det är en smaksak.

Jag fortsätter gärna att läsa, hur som!

Ögonen svider av trötthet
jag sov på soffan i natt

Det känns som att ryggen
ska gå av på mitten
när jag böjer mig fram
för att knyta kängorna
brogue-kängorna handgjorda
de har hängt med i tio år
nu snart men det är en annan
historia

Det var kallt i natt där på
soffan katten väckte mig
klockan halv sex då regnade
det jag ställde ner henne
på trappan
hennes nos arbetade med
alla utedofter som serverades
jag lämnade henne där
och gick tillbaka till soffan

Jag hade en dröm
vi var på skolresa
det uppstod ett problem
vem skulle sova vart
hon satte sig och
han satte sig bredvid
jag trodde inte det var sant
det här måste vara en
dröm tänkte jag i
drömmen

Hon hade bytt kollektiv
många gånger
hon påbörjade andra varvet
nu till de som inte redan var
trötta på henne jag lämnade
förväntansfullt dörren öppen
på vid gavel

Det blev torka så vi gick
till affären efter flaskvatten
när kranarna hemma strejkade
på kvällarna satt vi runt brasan
och svor vi skulle ha anslutit
till militären stod det klart
för oss

Sen helt plötsligt började
kurserna igen jag missade bussen
såg henne på ett säte när den
försvann bort längs med vägen
hon hade tittat på mig
jag ville att hon skulle rycka
i nödbromsen men när ingenting
hände sprang jag till nästa
hållplats och nästa igen
men hon bara fortsatte att
stirra och försvinna
jag kom till en by
med en brant uppförsbacke
och pensionärer som
kämpade sig uppför med sina
kryckor och gåstolar

Jag kom fram till skolan
hon satt bredvid honom
deras händer attraherade
varandra som en onaturlig
dragningskraft hade tagit
dem i besittning
plötsligt min telefon ringde
hennes släkting
en präst hade dött
det var min murbräcka
snart låg hon i mitt knä
och grät jag var nöjd och
slöt ögonen då något drog
i mig något som var fel
något som ville dra mig
djupare än sömn det var inte
det fordonet jag ville resa med
jag tvingade ögonen att kämpa
mot de tunga vikterna i
ögonlocken då jag hörde
fotsteg på huvudkudden hennes
öra var min kompass

Jag upplevde en våldsam arrogans
reste mig upp och deklarerade
att demokrati är konsensustyranni
jag drog undan mattan för fötterna
på posörerna de som förnekar
livets tomhet och omedvetet konsumerar
och de som pekar ut människans
konsumtionsberoende och enträget
försöker fylla livet med mening
och de som insett att livet inte
erbjuder något och att konsumtion
är den enda glädjen

I drömmen i drömmen
fanns dessa onanibås
med gott om utrymme nedtill
så man kunde sticka in huvudet
för att titta på sina grannar vad
de höll på med men också kameror
och skärmar i varje bås
så man kunde se och bli sedd
en del gjorde varandra sällskap
bröt barriärer och testade nytt
det var ohämmat och modigt
och vidsynt
alla tog på alla det var kladd
och smisk och gulligull
det var en nöjespark
och så fanns det ytterligare ett rum
rum nummer två
där erbjöds lek med skarpa vapen
men det var inte så roligt
när man kunde dö på riktigt Dö!
en stackare iklädd ironisk tröja
gul var färgen på tröjan
sjuttiotalsbrungul
han hade roligt och sköt
massor av folk jag prickade honom
mitt i bröstet och han föll bakåt
och omkull och förnekade verkligheten
det här är inte jag det här händer inte
sade han om och om igen
drömmen upphörde strax därefter

Jag låg på soffan igen och mindes
hon ville gifta sig med mig
jag tvekade
men föll på knä och höll fram
handen hon blev extatisk och tjejigt
lycklig jag gav henne en ringklocka
till cykeln
jag arbetade hos hennes mor
modern hade en nyanländ anställd
det var politik
han var värdelös
jag fick ständigt korrigera hans
misstag och dela ut ett par
omgångar smörj så han förstod
så han inte blev stöddig
men det gick inte att slå det
sinnessvaga ur honom
han bodde på vindsvåningen
i ett litet rum ett ogästvänligt
gästrum småflickor var rädda för
honom han var ett äckel om
sanningen ska fram ibland träffades
vi män i byn under midnattssolen
och diskuterade vad som borde
göras

En kväll var det dans
han fick åka ensam alla avböjde
sade att det var fullt i bilen
ledsen liksom sorry sorry
så han fick stanna hemma när
alla andra åkte kanske det var
lika bra lika barn leka bäst
men så dök han upp i alla fall
där vid dansbanan
då bestämde vi oss för att göra
slut på den djäveln
han fick ett hugg i nacken föll
ihop där på fläcken skjortan fylldes
med blod och ögonen ville
inte sluta blinka som de inte trodde
det var sant jag tror han sket ner
sig också vi stod i ring och
tittade på någon harklade sig
och spottade i gräset
sen tog vi fram spadarna ur bagageluckorna
naturligtvis började myndigheterna att ställa
frågor de är också bra på att gräva
vi hade svårt att komma på en
bra förklaring så vi höll upp samma
story
ja ni vet hur dom där är han saknade
väl sina egna och åkte söderut
igen

Hon viftade med fittan
röksignaler fittsignaler
och jag läste dem men så är det
när man är världsvan och vet
hur man begagnar sig av
internationellt gångbara begrepp
som bowlinggreppet
two in the pink
one in the stink
jag sköt DNA i hennes blödande
taco
jag hade släpat täcket till soffan
nytt duntäcke
det var tungt som fan
och dyrt men reades ut billigt
som att ligga under en omkullvält
bokhylla det var så tungt
att jag inte kunde få erektion
kyskhetstäcket kallade vi det
så inte ens favoritfantasierna kunde
baxa bokhyllan kuken vägrade helt
sonika att blomstra
under det kvävande täcket tungt
och varmt kuken som en förlamad
domkraft

Jag kände ett obehag i mungipan
men det kunde inte vara herpes
aldrig hade jag kysst någon med
herpes förutom den där
spermaslynan för tjugo år sedan
som höll det hemligt
men annars var hon trevlig och mysig
och tittade underdånigt i mina ögon
när hon svalde satsen

Nu gjorde katten ljud ifrån sig
på trappan så jag gjorde
bäst i att öppna för det stackars
livet amputera alla ben efter
en olycka fick hon
spenderar nästan all tid i kattlådan
men jag får ta upp henne ibland
och kelar
bära henne till matskålen och så
när katten åter är inne hasar jag
bort till soffan igen min improviserade
säng det finns inget som är mer
tillfredsställande än känslan av oändlighet
när jag drar skinnet fram och tillbaka

Polly

Jag stod i den sista kvarvarande skivbutiken som fanns att finna i staden. Eftersom folk inte längre köpte skivor hade de skivbutiker som mirakulöst överlevt "mp3-döden" tagit på sig den nobla uppgiften att sälja sådant som inte längre efterfrågades av den breda allmänheten. Inte bara skivor utan en uppsjö av föremål som till exempel dvd:er, vhs-band, böcker, papper och pennor och godis. I andra städer var det videobutiken eller bokhandeln, den sista överlevande, som hade samlat upp resterna av sina konkurrenter och införlivat det i sin verksamhet. Men i just den här staden var det en skivbutik.

Förmodligen var det grundat i en missriktad känsla av stolthet som butiken hade tagit på sig rollen som härförare i kampen för det "kontantlösa samhället". Ett kall för att kompensera sin egen tynande existens i det modernare samhället. Denna hårdnackade policy mot kontanter fick jag en förstahandsupplevelse av när jag höll fram hundralappen och kassörskan studerade papperslappen med en sorts arkeologisk förundran, men utan den kompletterande nyfikenheten, som om jag påtvingade henne en urtida barbarisk sed, en hädisk ritual, och genom att jag hade blandat in henne i denna transaktion riskerade även hon att av inkvisitoriska blickar stämplas som kättare.

"Jaha, en sedel.", sade hon högt och demonstrativt för att rentvå sig själv och påkalla uppmärksamhet från alla som befann sig i butiken och kunde tänkas se vad som pågick. "Det var länge sen man såg en sådan!", sade hon lätt sarkastiskt och med ett leende som misslyckades. Föraktet, eller äcklet, eller både och sken igenom hennes transparenta försök till att vara genuint tillmötesgående och serviceinriktad. Jag kände blickarna från den övriga butikspersonalen, och de få kunder som fanns i affären, bränna hål i min ryggtavla.

"Ja, jag vill bara ha den här boken av Ian McEwan. Den kostar väl 89 kronor fortfarande?", sade jag och pekade på den röda prislappen på bokens omslag. Jag stoppade ner handen i jackfickan och fiskade upp en pralin ur den prasslande Polly-påsen, och förde pralinen till munnen. En butiksanställd kom fram till mig och frågade, "Vad har du där?" "Polly.", svarade jag och gungade lite malligt på skorna. "Skulle du vilja byta den påsen mot vårt lösgodis? Det är exakt som Polly, men bara en annan tillverkare." Jag sög av chokladöverdraget på pralinen, och gjorde en min som att jag noga övervägde erbjudandet. "Jag skulle nog allra helst bara betala för boken och gå.", svarade jag. Kvinnan i kassan gav ifrån sig en uppgiven suck och sträckte sig efter sedeln. Hon tog fram ett schema tryckt på ett A3-ark. När hon såg min undrande blick lyfte hon på ena ögonbrynet, som om hon hade blivit avkrävd att förklara något extremt grundläggande för den mänskliga tillvaron för en ociviliserad vilde som kom in i en butik och viftade med papperslappar och inbillade sig att det var ett gångbart betalningssätt. "Jag måste gå och se så att sedeln inte är förfalskad. Det tar bara någon minut.", förklarade hon och försvann in bakom ett skynke i bortre delen av butiken.

Personalen som hade intresserat sig för min rygg återgick till att genomföra sina arbetsuppgifter som vaktmästare på denna kommersens kyrkogård. Jag stoppade en ny Polly i munnen, utan att göra några ljud från påsen. Det var mina Polly och jag tänkte inte dela dem med någon! Tiden gick och jag kunde konstatera att butikens klocka hade identisk tid med mitt armbandsur från Seiko, så när på tre sekunder. Men å andra sidan tappade min klocka några sekunder varje vecka, så förmodligen var det bara en slump att de just nu höll samma tid, nästan.

Kassörskan hade varit borta i mer än tjugo minuter och jag började tappa tålamodet. Jag vände mig om och frågade rätt ut i butiken, "Vad är det som dröjer så?", och jag fick tillbaka ett svar, som ett eko, från någon bakom en hylla, "Hon måste ringa till banken och du vet ju hur det är med deras telefonköer." Jag orkade inte vänta längre, dessutom så väntade mina farföräldrar på mig. Jag skulle bara springa in här och köpa en bok "lite snabbt" innan vi fortsatte på semestern med husbilen. Inte för att jag var särdeles förtjust i tanken på att semestra med "farmor och farfar", men det var just därför som jag ville ha, behövde, ha en bok. Så jag slapp prata med dem. Jag skulle kunna stänga in mig i mitt rum i bilen och bara läsa hela dagarna, med AC:n påslagen och undvika sol och insekter och tjatiga gamlingar som med knapp styrfart stävade över campingplatsen från den ena grannen vid sitt campingbord till den andra grannen vid ett likadant campingbord. Men nu ångrade jag lika mycket beslutet att gå in i affären som att jag gick med på att följa med dem på semester.

Detta tvivel på mitt humörs horisont som hade börjat som en liten smal rand, knappt synbar, växte snabbt i omfång och förflyttade sig likt ilskna åskmoln snabbt och beslutsamt mot ett givet mål där det skulle få utlopp för sin inneboende, ackumulerade energi. Mina händer hade börjat svettas, det var svårt att behålla greppet om Ian McEwans nyaste bok, den gled mig ur händerna både bokstavligt och bildligt talat.

Jag slängde en diskret blick över axeln för att förvissa mig om jag var bevakad eller ej, men kusten föreföll vara klar. Jag stoppade en Polly i munnen, torkade händerna på byxorna, tog ett rejält grepp om boken och flydde mot ytterdörren som jag slängde upp och befann mig utomhus innan jag nåddes av personalens missnöjesyttringar. De stod i dörren när jag befann mig ett tjugotal meter från butiken, precis vid ett hörn där jag stannade upp och gav dem fingret och hällde demonstrativt ut innehållet i Polly-påsen på marken och gjorde en liten segerdans innan jag försvann runt hörnet och in i folkvimlet.

Fastän jag hade växt upp i staden var det 10 år sedan jag var här senast. Det och de senaste årens explosionsartade ekonomiska expansion på grund av befolkningstillväxten hade mycket förändrats så oundvikligen gick jag vilse. De gamla husen och de gamla kvarteren, ja till och med gatorna hade rivits upp, gjorts om och lagts i nya mönster. Det var som om stadens beslutsfattare hade bestämt sig för att göra bokslut med det förgångna, förvisso var detta en trend i hela landet, och det enda sättet att gå vidare var att riva allt det gamla och bygga nytt. Lite som när ett kärleksförhållande har tagit slut. Man gör sig av med allt det gamla och nostalgi är bara av ondo. Det bästa är om det inte finns några trådar som går bakåt man kan följa. Men även om jag till viss del kunde sympatisera i det rationella att göra så, ville jag inte rent principiellt hålla med om den mentaliteten just nu i den situation där jag befann mig, vilsen och ensam i min barndomsstad.

Bostäderna skulle "fylla nya behov för en ny befolkning" sades det. Men jag såg inte någon ny befolkning, bara samma gamla människor och främmande människor. Kvarteren var konstruerade för att motverka "antisocialt beteende" och i sann socialistisk anda "bryta barriärerna" mellan klasserna. Gamla namn på gator, torg och kvarter hade bytts ut mot nyare, modernare och mer relevanta och gångbara för vår tid. Kvarteret Äppelgården hette nu Apple-kvarteret, stadens gamla torg fick heta "Samvaron" och vägen där jag växte upp hette nu Ericson-vägen. Kommunhuset hade också fått en internationell prägel, sponsrat av något storföretag.

Till slut fann jag mig ner till hamnen, som tack och lov låg på samma plats som förut. Ja, nästintill orörd. Jag stannade upp där, lyssnade på måsarnas klagan och vattnets kluckande samspråk med en småbåtsbrygga. Jag satte mig på kajen och bläddrade i mitt byte, min Ian McEwan-bok.

Ian McEwan var min favoritförfattare. Jag hade alla hans böcker, även de som publicerats efter hans död. När han dog hade förlaget samlat alla hans texter och böcker och kopierat in dem i ett datorprogram som lärde sig författarens stil och kunde därefter skapa nya böcker i samma stilistiska anda. Det var en finurlig uppfinning. Utan den hade vi aldrig fått en uppföljare till Anna Karenina. Spoiler alert! Hon bara drömde att hon slängde sig framför tåget.

När jag satt där vid kajen och bläddrade i boken försjunken i mina egna tankar bröt skränande röster igenom, som om en flock med stöddiga kråkor hade landat i ett träd. Jag lyfte blicken och såg ett gäng tonårskillar iförda Stone Island-jackor och Adidas-skor som hade satt ut en tydlig kurs i min riktning. Man kunde ju ha trott att denna subkultur skulle ha försvunnit i samband med att fotboll var förbjudet. Men subkulturerna kring fotbollen verkade seglivade och pubarna drog fortfarande mängder av besökare till sina storbildsskärmar fastän det bara visades gamla matcher. Jag tog fram telefonen och ringde till farfar och berättade var i hamnen jag befann mig och att de gärna kunde få komma och hämta mig nu.

"Tja, står du här. Vad är det där för bok?", sade den finniga ledaren som stod i spetsen av gänget. De var sex stycken, irriterade, sexsvultna och ensamma grabbar som ständigt letade efter svaga personer de kunde puckla på. De hade utvecklat ett gott öga för att finna svaga punkter, brister i försvaret och blottade öppningar hos sina offer. Någon garvade, "Han har en bok!" Jag stoppade ner boken i samma ficka som tidigare hade härbärgerat Polly-påsen, värmde upp handlederna genom att vrida på dem, stretchade nackmusklerna och ställde ena foten snett framför den andra och slappnade av i knävecken som för att finna en låg tyngdpunkt. "Det har inte du med att göra, din finniga lilla gris.", svarade jag.

Efteråt låg fem av dem i backen, den sjätte flydde. Jag spottade ut en munfull blod över den kullerstensbelagda marken och kände med tungan över tandraderna. Jag kunde skymta husbilen, sade hej då till mina nya bekanta och gick och mötte farmor och farfar.

Valnatten

-Sveriges Radio P1 sänder nu live från utanför TV-huset i Stockholm. Vi inväntar valets odiskutabla vinnare. Med 73% av rösterna gick Sverigedemokraterna mot en jordskredsseger. Partiledarna för de andra partierna hade innan valet hotat med att inte dyka upp i kväll om Sverigedemokraterna fick över 50% av rösterna. Vi får se om de håller sina löften.

-Nu ser jag en bil svänga in på parkeringen. Men, vänta! Vad i helvete? Jimmie Åkesson anländer till TV-huset i en Kübelwagen utsmyckad med hakkorsflaggor på motorhuven. Det här var oväntat. Det kommer att höja många ögonbryn. Jag ser nu att han inte är ensam i fordonet. Han är flankerad av Mattias Karlsson, Richard Jomshof och Björn Söder. Jag undrar var Ekeroth håller hus i kväll. Kanske är han på krogen.

-Jimmie och de andra stiger nu ur bilen. De har genomgått en synnerligen radikal förändring i klädseln. Alla fyra har nyrakade hjässor, bomberjackor och kängor med stålhätta. Nu kommer Jimmie här, jag ska försöka få en intervju.

-Hej Jimmie. Har du tid en minut att säga några ord till P1:s lyssnare. Hur känns det att vinna valet? Det verkar som om ni enhälligt har krönts av det svenska folket.
-Jo det känns jättebra. Det är ju det här jag har drömt om sen jag först blev politiskt intresserad och aktiv i SDU.
-Jag förstår. Men vad är det med kläderna ni har på er. Är det någon form av provokation mot alla de som har kallat er nazister och fascister? Jag ser också att du har tatuerat fingrarna. Kan du berätta för lyssnarna vad det står?
-Sieg Heil.
-Oj då. Du tycker inte det är lite extremt?
-Nej. Det är en gammal tatuering som jag gjorde när jag var ung. Men jag har haft den översminkad sedan jag blev partiledare för Sverigedemokraterna.
-Jaså, jaha. Men var har ni Ekeroth ikväll?
-Vi tyckte han luktade så illa, så vi låste in honom i duschen på partikansliet.
-Är det något mer du vill säga till våra lyssnare innan jag släpper dig?
-Nej inte till lyssnarna. De står bakom oss. Däremot vill jag säga till dina chefer att från och med i morgon så är Sveriges nya nationalsång Sturmführer med Landser. Sveriges Radio har ett av världens största grammofonarkiv. Jag hoppas, för allas bästa, att den finns representerad i arkivet.
-Tack så mycket Jimmie, och lycka till.
-Tack.

-Vänta här nu, jag ser en bil till som kommer in på parkeringen. Jag undrar vem det kan vara. Det är, tro det eller ej, Jan Björklund. Låt oss gå och möta honom för en intervju innan han också försvinner in i TV-huset.
-Hej Jan.
-God kväll!
-Jag trodde du hade svurit att inte komma till tv-sändningen efter valresultatet hade tillkännagivits om SD fick över 50%.
-Folk... eh, Liberalerna är redo att ta ansvar för Sverige och jag tror vi kan samarbeta med Sverigedemokraterna, för vi vill också ta ansvar.
-Vad säger dina kollegor i Alliansen och Sjuklövern om det? Är det inte ett svek. Kommer det bli en svekdebatt nu efter valet?
-Nej. Vi är redo att ta ansvar för Sverige. Om man inte är redo på att ta ansvar ska man inte ta ansvar. Liberalerna tar ansvar!
-Tack så mycket för det klargörandet och lycka till.
-Tack och god kväll.

Samtidigt i ett kontrollrum i TV-huset.

-Fan fan fan helvetes djävla horfittor och pattluder. Var är Jimmie nu för någonstans?
-I sminket. De måste göra något åt den där glansiga skalpen annars kommer den att blända TV-tittarna.
- OK, bra. Fördröj honom så länge som möjligt. Se till att smyga ut Pascalidou och Arnstad bakvägen. Försök sen att få tag på nån från Motgift. Helst någon som ser respektabel ut och som kan föra ett intelligent samtal.
-Du menar Jonas de Geer?
-Ja vem fan annars tror du jag syftar på? Tänk representation. Vi behöver en expertpanel med trovärdighet. Om han befinner sig på den där djävla ön så ta vem som helst från Motpol, även den där Jünger-experten går bra vad-han-nu-heter.
-Representation?
-Ja! Det är bra att du tänker själv och tar egna initiativ. Jag förstår vad du menar. Nordiska Motståndsrörelsen behöver vi någon från. Ring Jonas Inde. Och vi behöver ha något familjärt också, lite myspys. Ernst Kirchsteigers farsa var soldat i Wehrmacht. Köp loss honom från TV4 på stört. Men dubbelkolla först allt med Mattias Karlsson så vi inte är ideologiskt avvikande.