Citat:
Ursprungligen postat av
Europe
För vissa innebar mobiltelefonen ett ökat skydd om man hamnar i trubbel och behöver kalla på hjälp. Däremot är jag osäkrare på om skyddet fortfarande är större än skadan när vi fick smartphones, när jag nu ser alla dessa idioter här i Stockholm som stormar fram under rusningstid på Centralen med ögonen fastklistrade vid skärmen, så att man får kasta sig undan för att inte kollidera, förutom att en del kan t.o.m. gå emot stillastående saker (t.ex. lyktstolpar, pelare m.m.), för att nu inte nämna alla bilister jag har sett köra zickzack över hela vägen och även upp på trottoaren när de flipprar med sina smartphones. I och för sig såg jag nog ett sådant fall redan med mobiltelefonerna (antar att föraren messade).
I grund och botten är det väl en hyggligt användbar manick, åtminstone om man inte är löneslav som vill slippa vara ständigt kontaktbar av chefen/jobbet även på fritiden, men tyvärr skulle den nog ha passat bättre någon annan flocklevande organism med syn och hörsel som dominerande sinnen, istället för ett gäng korkade apor som inte kan hantera dem säkert.
Sedan gillar jag själv inte den märkbara sociala pressen från andra om att ständigt vara kontaktbar. Jag menar, det gick faktiskt att leva en gång i tiden då man inte ständigt var det (speciellt inte jag, som inte nödvändigtvis svarade i telefonen ens när jag var hemma). Det borde verkligen inte vara en skyldighet att aldrig stänga av skiten när man helt enkelt vill få vara i fred. Och då menar jag inte ett par timmar, utan t.ex. dagar. Är det en nödsituation (vilket det ju i stort sett aldrig är), så brukar det gå att få tag på folk även annars.
Är det verkligen ett "ökat skydd"?
Eller är det bara ett självbedrägeri?
Idag är det helt otänkbart att ge sig iväg en längre, knappt ens en kortare, sträcka från hemmet utan att ha sin mobiltelefon med sig.
Tänk bara hur Osäker man omedelbart känner sig om man tex ska gå och handla, utan sin telefon med sig.
Eller hade Du ens vågat tex åka till skogen, utan att ta din telefon med dig?
Visst innebär det en viss säkerhet, att kunna ringa efter hjälp om man nu hade behövt den.
Men vi hade ju aldrig telefoner med oss förr.
För bara 10 år sedan kunde vi åka til l skogs, helt utan en tanke på telefoner.
Och visst vågade vi göra det ändå, eller hur?
Ett problem med mobiltelefonerna och med smart phones, är ju att vi har börjat bli mindre oberoende.
Vår personliga frihet har förminskats ju mer beroende vi blir av instruktioner och assistans från dessa apparater.
Och värre lär det dessutom bli misstänker jag.
Ju större kraft de får, ju snababare de blir och ju mer lättanvända de blir, ju mer kommer vi att använda oss av dem.
Tänk tex hur vanligt det blivit idag att vi jämt o ständigt googlar upp info om något vi tex läser, något vi ser på en film, något vi pratar om, något vi tänker på.
I takt med att det effektiviseras - ju Mer kommer vi att gå till den.
Tänk dig tex när vi kommer att vara "direkt uppkopplade" på nätet, datorn.
Då kommer vi att kunna "googla/kolla upp" tex varje ny person vi ser som ser mysko ut vi möter, varje gata som ser mysko ut, varje butik som ser mysko ut - och beroende på vad det finns för info där, så komemr vi att följa den infon.
Det kanske har ägt rum ett otäckt rån på en viss gata - kommer du då att välja att gå på just den gatan, eller ta nästa?
Etc ...
Vi blir "slavar" under informationen.
Problemet är att information sällan är objektiv.
Någon har redovisat den, som kan ha eget intresse i frågan ...