Medvetandets hårda problem - existerar det?

Det är förvisso sant! Men det (så kallade) svåra problemet består likafullt i att förklara hur materiella och fysikaliska processer och strukturer kan ge upphov till subjektiva upplevelser.

Ja, jo. Visst. Jag tänker mest att om en maskin eller en gräshoppa eller ett grässtrå upplever också så kanske det är dumt att begränsa sig till studium av bara mänskliga hjärnor relativt det problemet.

Det har du helt rätt i!

Å andra sidan, om man inte ens kan veta om grannen har upplevelser, än mindre om ett grässtrå har det...

Nå, komplicerat problem! Jag tror det börjar tidigare än vad många tänker sig. ^^

Om vi förklarar hur hjärnan fungerar, då är medvetandets problem (också "det hårda") löst.
"Det hårda problemet" är ett icke-problem när "det enkla" är löst.

Frågan: "Hur kan kroppens fysiska funktioner ge upphov till färgseende?"
Kan liknas vid frågan: "Hur kan en dators funktion ge upphov till muspekare?"

Om man har en fysikteori som predicerar fenomenet "medvetande" kan man genom empiri undersöka om grannens fysiologi överensstämmer med det teorin förutsäger, ungefär som att vi idag kan undersöka andra fysiologiska egenskaper hos materien.
Min gissning är att vi (OM) vi lyckas utveckla en sådan teori kommer den att predicera: "universum är kognitivt".


Kanske bör jag också tillägga att jag inte ser någon större skillnad mellan ditt och mitt perspektiv i frågan,
De är bara negationer av varandra -. något som liksom "kommer på köpet" som du själv brukar tala om.
Du postulerar att "den externa världen är illusion" - jag postulerar att "den interna världen är illusion".

Ja, vi får väl vänta på det då! ^^

Informationsmässig ekvivalens. Alla bits flippade. Ja, det kanske råder i det här läget.

Informationsprocessen fortgår.

Jag postulerar ingen strikt separation däremellan. Så om man gör den uppdelningen så är det bara en analys enligt mig. Alla slutsatser om den ena gäller om den andra.

Instämmer - om man med "den externa världen" menar den extension alla upplever sig existera i.
Jag ser ingen meningsfullhet i dikotomin det vi observerar/det vi upplever, utan ser dem som detsamma.
Ser heller inte någon mening i skepticism mot det du brukar kalla "external world hypothesis" - vad vinner man på det?
Att vara skeptisk till reell existens utanför sina sinnen ser jag som lika meningslöst som att hävda ett "hårt problem".

Jag ser goda skäl att vara skeptisk till alla hypoteser. Till alla antaganden. Till all tro. Om man har sånt. Har man inte sånt så är det sak samma.

Jag tror inte på den externa världen, jag använder hypotesen om den för att den fungerar.

Att utifrån vår ignorans dra några materiella implikationer ser jag som rena argumentationsfel.
Därför är jag inte skeptisk till hypotesen att en reell värld existerar, då den skepticismen är grund- och menings-lös.

Jag tror inte att min upplevelse är allt som existerar. Inte du heller va? Trots att det ibland kan låta så.