Citat:
Ursprungligen postat av
Hurrit
Sörmland är ett rätt märkligt landskap och län. Å ena sidan finns det relativt gott om rika, välmående högreståndsfigurer med tillhörande slott, gods och gårdar (fideikommiss, gammal adel med gamla pengar, "nyrika" som köpt slott eller byggt nya herrgårdar inom en timmes radie med bil från Strandvägen i Stockholm), å andra sidan ett av Sveriges fattigaste län och i ett landskap som ständigt ligger i skuggan av Stockholm. Man tänker liksom att utvecklingen i Sörmland gick från ett statarliv vid godsen till att stå under brukspatroner i olika verkstadsindustrier utan att det blivit så mycket mer. Inga stolta egna bönder som i Småland och Dalarna eller någon egenhet som är värd att uppmärksamma mer än att det är gott om miserabla fattiga tätorter och enskilda rika utanför alla tätorterna.
Jag vet inte om det beror på att landskapet och länet saknar ett naturligt eget "centrum" eller centralbygd men samtidigt är väldigt nära och en del av en oerhört dominant sådan (Stockholm). Nyköping är residensstad men inte den största staden (Eskilstuna), den största staden är å andra sidan ointressant för de flesta i landskapet eftersom det är för avlägset liksom Nyköping är det för de som bor i norra delen av länet. Det går tre järnvägar (Mälardalsbanan, stambanan, Nyköpingsbanan) som möjliggör pendling till Stockholm från tre olika håll i landskapet men inga tåg som binder samman sörmlänningarna. Splittringen märks då i att residensstaden ligger vid kusten långt från där de flesta bor, stiftsstaden Strängnäs är en småstad, den största staden är en gammal knegarstad utan vidare rykte eller utbud ihop med de stora "järnvägsknutarna" vid stambanan. Detta gäller även om vi räknar in delen i Stockholms län.
Jämför med hur det ser ut runtom Sörmland: I Uppland är Uppsala ett centrum ihop med Stockholm och dit folk i ffa Uppsala län åker, i Västmanland har du Västerås som också har ett IKEA och dit västmanlänningarna åker. Västerut i Närke har du Örebro stad som ett centrum för en större bygd. Och i Östergötland finns Norrköping/Linköping. Inget sådant finns i Sörmland undantaget Stockholm som ligger i landskapets nordöstra kant. Men Stockholm är Stockholm och de flesta där bryr sig inte om de bor i Sörmland eller Uppland (och Uppsala täcker in norra halvan av Uppland trots att Stockholm även i det landskapet ligger avigt till). Vad det i sin tur leder till är att det sker ingen egen regional sammanhängande utveckling utan istället blir utvecklingen mer i formen av pengainjektioner från huvudstaden eftersom "allt" söker sig dit när det inte finns något eget centrum. Vilket då realiseras i form av stora slott för välbärgade eller statsunderstödda bidrag till miljonprogramsområden i Katrineholm eller villamattor i Gnesta för pendling till Stockholm.
Jag tänker att det är de här förutsättningarna som förklarar alla miserabla tätorter i Sörmland. Initiativen har kommit utifrån (Eskilstunasmedjorna är exv. resultatet av kronans industrispionage på 1600-talet, Katrineholm och Flen statliga stambaneprojektet på 1800-talet, fideikommissen och adeln även det utifrånkommande genom kungliga förordningar, Nynäshamn och Oxelösund skapades av olika aktiebolag under 1900-talet) och i form av svaga motkrafter eller enande centrum som hade kunnat visa annan utveckling eller bjuda på motstånd har alltsammans skapat bruksortsmentalitet och beroendeställning mot omgivningen eftersom Stockholm ligger så nära (och där man kan utveckla sin driftighet, till skillnad från den lokala bruksorten eller godset där ägarna inte vill ha någon konkurrens om arbetskraften och gör det enklare att hålla nere villkoren för de anställda).
Så... att flera av de riktiga "skithålorna" i Sverige finns i Sörmland bör därför inte komma som någon överraskning utan går långt tillbaka i tiden. Jag undrar om det ens är möjligt att vända denna utveckling "på egen hand" eller om det skulle krävas att staten satsade på att skapa en miljonstad av Flen med institutioner som universitet, teatrar m.m. för att skapa ett någotsånär självständigt centrum i Sörmland som även kan stå på egna ben mot Stockholm och omgivande centralorter (vilket i sin tur återigen i så fall vore resultatet av ett utifrånkommande ingripande som så många gånger förr i Sörmlands historia...)
Helt klart många stationssamhällen som inte lyckats med sitt identitetsbyggande. Dessutom många indragna tågstopp. En ort som Valla (känt för Kronfågel) utanför Katrineholm kan inte utvecklas på allvar utan tågtrafik till orten och likväl skulle en utbyggnad innebära mestadels bilpendling längs de underdimensionerade vägarna.
Bristen på "centrum" i Sörmland skulle kunna lösas med en bättre koppling till Södertälje, där både tre vägar och tre järnvägar från "landsorts-Sörmland" strålar samman, men det är långa avstånd. Den staden är i sin tur inte särskilt stor samt påverkad av närheten till Stockholm.
Den kanske till och med förtjänar att nämnas i den här tråden?
Tragiskt i så fall eftersom det är en av landets äldsta städer och med extremt bra kommunikationer, förutom krånglet med de olika stationerna och att de försuttit chanserna att ordna med en flygplats i området.
