Hur kan planeterna ligga kvar i sina banor?

Ursäkta men jag förstår inte alls vad det är du vill säga med dina uträkningar. För mig känns det mest som en lek med siffror och begrepp.

Det är en lek med siffror. Enda sättet att hitta matematiska samband är genom att leka med siffror, och när det finns ett samband så får man fundera på hur det hänger ihop, och om det är en rimlig koppling.

Det är dock inte så oseriöst som du verkar antyda genom att kalla det "lek". All energi i planetens system är känd, vi vet hur mycket som tas emot från solen och hur mycket jorden genererar själv. Att titta på förhållandet mellan de olika fenomen som existerar här, och mängden solstrålning samt vilken karaktär vakum har, bör kunna ge all nödvändig information.

T.ex. vid jordytan har vi ett medelvärde på flux som är ca 390W/m^2, vi vet också att jorden endast bidrar med ca 90mW till det värdet genom interna kärnreaktioner. Det betyder att jordytan är nära nog perfekt jämvikt med solstrålning och har funktionen av att vara en nollpunkt mellan två krafter, ingående och utgående energi. En perfekt position för att analysera resten av systemet. Härifrån kan vi se exakt vilken mängd energi som går in och vad som går ut. Att utgå från dessa värden istället för att utgå ifrån att det finns några "gömda" mystiska krafter som gravitation, som vi inte kan se eller mäta på annat än indirekt sätt i dess påverkan på massa, är det enda logiska att göra.

Som du själv ser så behövde jag bara omvandla gravitationens kraft från enheten m/s till m^2/s, för att det skulle bli helt uppenbart att den är enhetlig med jordens utgående strålning. Om gravitationens acceleration är likställd med jordytans fluxdensitet när man omvandlar den till att verka på en kvadratmeter, så är det ju den mest rimliga förklaringen. Eller tycker du att det är bättre med en osynlig kraft som vi har haft uppenbara problem med att förklara?

När jag har tittat på den fysik som gav upphov till framstegen som einstein&co levererade, så är det i mina ögon uppenbart att allting finns där redan. Termodynamiken innehåller allt, kvantfysiken lurade många att tro på "ny" fysik med fantasilösningar som innehåller 11 dimensioner och multiversum. Första gången jag såg formeln för att omvandla temperatur till Watt, genom T^4, så frågade jag mig varför man letar efter "grand unification", den är ju där, mitt framför ögonen. Det är signalen som vecklas ut i 3 dimensioner till massa. All information finns i temperatur, eftersom allt har sitt ursprung i värmestrålning. Att plocka ut informationen kräver dock lite jobb med formler.

Till att börja med så är det gynnsamt att acceptera formeln E=m*c^2, och sluta påstå att energin är något som en partikel "har", och att det bara gäller för vilomassa. Formeln säger inte vilomassa, den säger att (all) energi är massa, och den den befinner sig i ett tillstånd som är likställt med att färdas i ljusets hastighet i kvadrat. Om all energi innefattas av formeln, så vet vi vilken energi som finns och var någonstans. Gravitation måste vara en del av den energi vi observerar och mäter. Det är ingen mystisk spökkraft. Och det faktum att alla kroppar i universum har sfärisk geometri eller åtminstone sfäriskt ursprung, så är pi en fundamental faktor som definierar all massa och energi. Vilket är ganska uppenbart i kosmologin.

Det är viktigt att använda begreppet total energi i sammanhanget, eftersom mc^2 inte gör skillnad på massa och strålning. Jag förstår inte heller varför det är så svårt för många att acceptera verkligheten i mc^2, vi vet ju att massa bildades efter big bang redan hade accelererat universum till ljusets hastighet. Det är inget problem för massa att ha ljusets hastighet i kvadrat, när den bildades i ljusets hastighet. Om den efter att den bildades möter en motkraft a´la Newton, så kommer ju den utvunna rörelseenergin att vara c^2. Om man står på jordytan så har man inkommande energi *c och utgående energi *c, samt att massan vi står på måste innehålla minst c^2 för att flödet ska vara konstant. Befintlig energi i systemet är då c^4, och massan har c^2.

Om man har svårt att greppa hur något kan ha ljusets hastighet i kvadrat, när ljusets hastighet är den maximala hastigheten, så finns det en väldigt enkel lösning:
Om något färdas i maxfart och man vill öka dess energi ytterligare så finns det bara en utväg, sätt skiten i spinn. En sfär som färdas i ljusets hastighet och samtidigt roterar kring sin axel, samt ligger i omloppsbana i 30000m/s, i ett solsystem som flyttar sig som en enhet i en galax som även den roterar, har inte direkt några begränsningar i sin kinetiska energi.

När man tittar närmare på det så inser man att big bang inte är något som har hänt, det händer nu. Kolla bara på alla galaxer, visst ser det ut som ett enormt fyrverkeri?
Om vi lever i en pågående explosion som har accelererat oss till ljusets hastighet, så skulle tiden gå jävligt långsamt. Alla miljoner och miljarder år i universums historia kan för en utomstående observatör vara någon enstaka sekund. Med tanke på hur det ser ut, så var det nog också mer än en explosion. Och om man undrar var positionen för smällarna var någonstans, så kan man ju fundera på hur den positionen borde se ut. Det borde vara de enda platserna i universum där det helt svart.

När man håller sig till vad den gamla fysiken sade, ungefär fram till einstein, och ignorerar alla hypoteser byggda på fantasier, så är det ju inte ens svårt att få ihop skiten. Att massan har ljusets hastighet och att termisk strålning är den enda kraft som finns, samt att allt endast är energi, är den minst krångliga lösningen. Problemen börjar när man försöker förklara bort de sanningarna, för att man inte förstår dem.

Här är lite bilder på hur det ser ut när stjärnor färdas i ljusets hastighet och möter motstånd:

http://www.holoscience.com/wp/wp-con...05/M87-jet.jpg
https://upload.wikimedia.org/wikiped...px-M87_jet.jpg

Så jävla fint

Här är en modell av jordens magnetfält, om man undrar hur det ser ut när vi åker fort som fan:
https://www.nasa.gov/sites/default/f...erkhimage2.jpg