Min amfetamin historia - än är den inte slut.

Ålder: 27
Kön: Kvinna
Tidigare erfarenhet: Allt

Jag vet inte varför.

Så länge jag kan minnas, har mitt drogintresse varit påtagligt. Säkert sen jag äntrade tonåren. Svårt att minnas nu.

Det startade de facto ganska oskyldigt med att testa hasch när jag var nyss fyllda 19. Det gick sådär, men avskräckte inte mig direkt.

Jag har alltid velat att testa det mesta, och så blev det till slut. Ett antal år av konstant rökande, dag ut och dag in, var ett faktum. Jag fortsatte in på det hallucinogena spåret kort efter min debut, med allt vad det innebar. Tyvärr inget alltför trevligt för min personliga del. Hallucinogena fuckade upp mig på sitt sätt, men gav samtidigt en del nyttiga erfarenheter. Ytterligare ett par år efter kom centralstimulantia och opiater, benso, och vad fan som helst egentligen.

Idag har jag testat det mesta. Jag har trots det (för att undvika pundar-kritiker) tagit examen, köpt fastigheter, gjort karriär, och är i grund och botten en trygg människa med icke-pundar kompisar, välbetalt jobb, boende i centrala Sthlm, etc. Ett vettigt liv helt enkelt. Ja, så kan det tydligen gå också för någon som gillar droger.

Min dröm, sedan starten av min drogkarriär, har alltid varit amfetamin. Jag vet faktiskt inte riktigt varför just amfetamin. Jag hade inte ens läst så mycket om det, eller träffat på någon som brukade det. Flera år efter min drogdebut började jag läsa om amfetamin på allvar, och inget avskräckte mig. Inte avtändningen, inte hur lätt att det var att falla dit, inte hur jobbiga tjackisar är, inte hur smutsigt det är. Min längtan tog aldrig slut.

Jag utbildade mig, avklarade ett par förhållanden, tog examen, flyttade runt och bytte ett par jobb. Livet flöt på, samtidigt som jag brukade olika typer av droger i omgångar, men aldrig utan att sluta helt. Kanske i någon vecka, men inte längre än så.

Lustigt nog har jag under mina 8 år i drogvärlden aldrig stött på just amfetamin. Jag har stött på allt, utan att överdriva. Men inte amfetamin, märkligt nog.

Och så kom den dagen. En dag för inte alls längesedan, en dag i tidiga maj detta året, då en av mina väldigt goda vänner som jag träffat sporadiskt senaste 10 åren, pillemariskt berättade varför han var så taggad i en konversation vi hade. Jag märkte nämligen att något ovanligt hade hänt, eftersom han betedde sig märkligt. Han sa glatt "amfetamin, BÄSTA!".

Jag var så exalterad att jag inte visste vad jag skulle göra, "kan du fixa till mig????", frågade jag en torsdag eftermiddag. "Det ska vi nog kunna ordna", svarade han. Och mycket riktigt stod han i min lägenhet den eftermiddagen med en 1 g tjack. Jag var helt lyrisk, äntligen, äntligen, äntligen skulle detta hända. Jag skulle få testa amfetamin!!!!

Vid det laget hade jag använt kokain fler än ett par gånger och mitt hat mot den värdelösa substansen var på topp. Jag visste, och hoppades på att detta skulle blir annorlunda.

Han radade upp ett par linor och en solig dag i tidiga maj 2016, gjorde jag min tjack-debut. 8 år efter att ha tänkt tanken. Det kändes ingenting först. Jag drog en till lina, blev något piggare och stissigare, men inte WOW. Inte alls så där fantastiskt som jag hade tänkt mig. Vi satte oss ute på min lilla balkong som badade i sol just den dagen. Han drog fram en fet och erbjöd mig. Jag tog två bloss cirka. Och då.... då kände jag det. Jag kunde inte sluta le. Solen sken rakt på oss, jag var med en av mina bästa vänner, vi drack cola och rökte cigaretter. Min mun gick i ett och min käke gick nästan ur led, så mycket höll jag på.

Vi gick in och han behövde dra vidare, och lämnade mig å mitt öde med påsen som jag fick. Väl ensam satte jag i ett par hörlurar och började greja med ett överdrag till mina lådor (jag vet, vad fan?). DÅ JÄVLAR. Den musiken var det bästa som jag hade hört, varje basgång gick som en rysning från nacken ner ut i fingerspetsarna. Jag var paff, ÄR DET SÅ HÄR DET KÄNNS. DET HÄR ÄR DET BÄSTA JAG VARIT MED OM.

(tagit E flera gånger innan det).

Jag fixade maniskt med tyget, kröp runt på golvet, låg och suckade, dansade och kände att jag är i en bokstavlig Nirvana. Jag, 26 år gammal, efter många års av brukande av gräs, kokain, svamp, opiater, MDMA, E, DMT, och ett flertal RC-droger, visste att det här var det bästa jag varit med om.

Någonsin.

Ruset gick inte riktigt ur den kvällen,och jag la mig lite over the top, men somnade trots det.

Det tog mig nästan en vecka att bli av med det första grammet jag fick. Jag gnuggade lite på tänderna innan jobbet, jag drog en lina på lunchen, och jag tog lite när jag kom hem. Varför? För att varför inte. Jag gjorde ett gäng grymma presentationer på jobbet, gick ner 2,5 kg och hade en grym helg med brunt och tjack. DET VAR AMAZING.

Det enda problemet var att jag inte kunde slita mig loss från att i timtals scrolla instagram på telefonen och att jag fick solklara tjackkäkar omgående, som var svåra att dölja från min omgivning. Jag gnisslar redan tänder som det är, helt omedvetet, och det förvärrades definitivt av tjacket. Jag fick tvinga mig själv att slappna av i käkarna på ständig basis, och inte göra märklig ryck, samt prata betydligt långsammare än annars.

Kommande veckorna var jag på tjack ständigt. Jag hade några dagars uppehåll, hade ingen AT och levde rövare på amfetamin, alkohol och brunt. Paradiset. Av någon anledning var inte ruset alls så intensivt utan att ha tagit ett par bloss på en fet. Då blev det precis som det skulle kände jag.

Jag satt hemma i timtals och gjorde absolut ingenting av värde, jag vaknade dagen efter med värkande mun och jag började få svårt att klara av fler än en trappavsats. Jag var inte det minsta produktiv, utan spenderade timmar med att läsa på forum och skriva meningslösa ord.

Jag tog ett uppehåll.

Fram till semestern ungefär. I mitten på juli köpte jag tyvärr mitt sista gram. Jag var så uttråkad en lördag att jag trodde att jag skulle trilla av pinn. Sent på kvällen tog jag mig till en plats där amfetaminet fanns. Jag kom hem till midnatt.

"Äh, det är alldeles för sent att börja", tänkte jag. "Men jag vill ju smaka" var nästa tanke, "jag har ju semester, vad spelar det för roll".

Jag la mig aldrig den natten.

Det var fösta gången jag fick i mig ett helt gram amfetamin på ett par ynka timmar. Och det jag fick stå dyrt för kan jag säga. Utan att ha sovit någoting alls, gick jag till min mamma på brunch och satt och drack vin med ett förnöjt leende och gnisslande tänder. Jag var i delirium i ungefär tre dagar efter den natten. Jag kunde inte sova, jag kunde inte tänka, jag var ganska säker på att jag hade drabbats av depersonalisation eftersom jag kunde få moments där jag inte kände igen gator som jag alltid går på, eller mitt liv och mig själv i övrigt. Det var absurt. Min hjärna gjorde ont, alla tankar som dök upp (otroligt bisarra grejer vid vissa stunder, bl.a hade jag en återkommande tanke om en jätte vars fot var det sista jag såg), gjorde ont, jag visste egentligen inte vart jag skulle ta vägen. Jag plågades rätt rejält, men jag visste att det var tjacket, så jag red ut det. Och jag hade ju semester trots allt.

Sen dess har jag inte dragit alls, inte för att jag inte vill, men för att det har blivit så. Jag har startat ett nytt jobb som kräver min uppmärksamhet, min kran försvann, etc. Jag fick tag på koks som var precis så värdelöst som jag mindes det.

Amfetamin var kärlek vid första dragningen. Vilken jävla drog! Det sjukaste med det här är att jag kan få tjack-rysningar som jag aldrig tidigare upplevt i mitt liv, när jag gör helt nyktra grejer. Ett exempel är när jag tränar riktigt hårt och får hög puls, så får jag samma nack-rysningar som jag får på tjack. Ett annat är när jag råkar ta SSRI, det ger efter ett tag samma rysningar som amfetamin gav mig. En helt ny upplevelse. För säga vad man vill om rysningar, så finns det inga bättre än när man är påtänd på amfetamin.

Jag hade inte fel, det är den bästa drogen jag testat.

Det är bara min version, och en del kommer säkert komma med alla nackdelar. Jag har upplevt dem, jag vet hur det är.

Men tjusningen, den lägger sig inte.

Fint skrivet!

varför just tjack? för att det är underbart

det är begripligt att du undviker det om du vill vara till någon "nytta" haha, själv har jag svårt att se mig själv göra någon nytta överhuvudtaget pågrund av mina mentala blockeringar, så jag skulle aldrig tacka nej till att sitta och pilla med vad som helst som är fullständigt onödigt i flera dagar hög på amfetamin.

hur som helst, bra rapport.


håller med 100%, jag kände likadant för kokain som du gjorde för amfetamin tror jag fast resultatet blev annorlunda.

jag läste på om det och hörde folk som kör beskriva hur grymt det var osv, jag hade så extremt höga förhoppningar att jag inte kunde tro det var sant när jag väl provade, tänkte att "det kan fan inte stämma, det här kan inte vara kokain?" provade olika satser och insåg att jag blivit helt grundlurad, efter det blev jag hiskligt deprimerad, mycket mer än jag vanligtvis är, till den graden att jag kände att livet var helt meningslöst både med och utan droger, inte för att jag kände mig lurad utan för att drogen sög sån stor kuk.

känns som jag blir schizofren i 15 minuter och sen normal igen när jag tar det, det kanske är det som meningen vad vet jag, en sak jag vet dock är att jag inte betalar 1000 spänn för att få migrän en kväll när det finns gott om fantastiska droger att pula i sig.

jag menar inte att alla ska tycka som mig, jag förstår om det fungerar annorlunda för andra människor som faktiskt tycker om drogen.

Det känns som jag hade kunnat skriva detta. Fast kille och några år yngre. Vi har typ exakt samma tankesätt vad gäller droger, men samtidigt ett någorlunda välfungerande liv. Tjack är en väldigt komplicerad drog enligt mig. Den kan ge så mycket, men den kan också ta så mycket. Jag tackar självklart aldrig nej när det bjuds, men jag ångrar mig nästan alltid när jag ligger i min säng klockan 10 på morgonen, solen lyser in och jag är inte det minsta trött och AT:n börjar komma.

När det gäller rysningarna i efterhand så är det ju placebo såklart, men jag kan också känna liknande placebo-känslor när jag är nykter. T.ex. när det är kallt i rummet och man kryper ner i en varm säng så kan jag nästan få lite "flashbacks" till opiat-känslor. Och ibland när jag är ute och festar och hör bra musik, kan jag nästan få lite MDMA-känslor.

Jag har redan växt upp. Jag har också redan gjort ganska mycket vettigt av mitt liv. Med risk för att upprepa mig, men... har tagit körkort, har högskoleutbildning, skrivit C och D-uppsats, driver eget företag, jobbar heltid utöver det (mycket av mitt jobb går ut på att hantera stora summer av pengar så helt efterbliven kan jag inte vara), höginkomsttagare, köpte nyss en lägenhet i city, har hund... massvis med vänner, tränar, mediterar.

Är det tillräckligt för att ni ska känna att jag har gjort något med mitt liv eller har ni fler förslag på vad jag bör göra?

Kanske ska skriva en bok.


Det gäller att inte köra i ett, det är jag har förstått.

Det är inte placebo Det är inte flashbacks, jag känner det precis som på tjack, men inte så intensivt och inte när jag inte gör något alls. Det händer framför allt när jag får hög puls i samband med träning, vilket ju frigör samma ämnen i kroppen som tjack gör. Det som har hänt är att amfetamin har visat min kropp exakt hur det känns när mängder av serotonin och dopamin frigörs, och detta upplever jag igen när jag gör aktiviteter som utlöser detsamma.

Ganska grymt.

Tack för input i övrigt, det värmer mitt hjärta att ni vill läsa mina historier.

OT raderat, varningar utdelade. Håll er till ämnet.
//mod

Bra rapport. Oftast när amfetamin är inblandat så är rapporterna bra. (:

Jag kände absolut tvärtom när jag testade kokain många år efter första gången jag testade amfetamin. Vilken skitdrog amfetamin var i jämförelse med kokain på alla sätt och vis. Men uppenbarligen så gillar ju folk olika rus.

Intressant läsning. Det är kanske lite naivt att tro att man sett alla negativa sidor av ett amfetaminmissbruk efter att ha dragit i sig två gram. Du har känt de akuta biverkningarna som tjack kan ge, men de långsiktiga konsekvenserna märker du långt efter att du blivit hooked.

Är ofrivilligt bekant med en man i 50-årsåldern som gått amfetamin i stort sett dagligen de senaste 30 åren. Han är ganska normal utåt sett - jobbar heltid inom transportbranschen och har två barn. På kvällarna varvar han ner med röka och sprit. Få anar att han knarkar, även om han är känd som en "fylltratt" då han gillar att sitta och gaffla på lokala puben.

Att han sedan kränker och slår sin flickvän framför barnen och drar från ifrån familjen närhelst han känner för det är en annan femma. Han fru står och undrar om han ska komma en timme eller om två dagar. Han kan komma hem full och påtänd mitt i natten och kräva sex från frugan. Får han inte det blir det fight. Men som sagt - utåt sett är han fullt normal.

Jag känner igen ruset när du beskriver det och det är fantastisk även fast det gått åtta år sedan jag tog sist. Jag höll på med tjack o annat i cirka 10 år men skötte mig alltid bra med jobb, boende och så. Hade också alltid kompisar som inte höll på med droger, det var rätt skönt när jag ville lägga ner..
Sista tiden sköt jag alltid amfetaminen och tanken man får på det ruset saknar jag väldigt mycket.. För snortade jag det bara i slutet eller tog det ute så blev jag bara nykter, stel och tråkig..
Samt hade jag rökt för länge så det slutade också ha en positiv inverkan på mig...

Så jag förstår ditt sug, men för att inte fastna så är ett råd att enbart ta det Max 2 dagar i veckan.

Jag har lagt ner och är en ung chef i ett bra säljbolag idag med två fina barn och fru, så det går att använda utan att bli hooked, men ta det då inte för ofta bara...

Bra skrivet!
Har själv velat testa amfetamin, vilken dos började du med?

Usch.. tragisk berättelse men tyvär är detta ganska vanligt i den världen.

Jag har varit en blandbrukare i många år nu men har börjat lägga av mer och mer då jag känner att det inte är riktigt lika kul längre och att kroppen tar mer stryk en vad man har trott!

Börjat träffat en tjej för någon vecka sedan och de visade sig att hon höll på med tjack naturligtvis! Den drogen som jag har föraktat mest..

Har hållt på med det innan så vet vad som kmr från den drogen.. Svårt å låta bli så nu sitter jag här med ångest efter två tjackrace.

Som tur var är denna tjej helt underbar så hon stoppade mig många gånger då ja var nära på att spåra ut på ett sätt som bara jag kan göra!!

Jag är en hård typ. Dessa AT man får från droger är inget jag gråter av eller bryr mig så mycket om. Problemet för mig när det handlar om t ex tjack så är det vad man kan göra under själva ruset... På 2:dagen under ett race det är då hallisarna kommer och det är då jag börjar se saker och bli paranoid.

Flippa ut och råka döda någon under dessa omständigheter är iaf inte något jag vill göra.

Såhär tänker iaf jag. Alla reagerar och tänker olika runt droger. Finns så många olika typer av missbrukare och brukare.

Jag håller med dig ts att kola är värdelöst här i sverige. Testa ta kola i ett känd land så kommer du gilla kolan mycket mera kan ja säga dig.

oj ta det lugnt ok...