Min amfetamin historia - än är den inte slut.

Hatar amfetamin fast älskar det.
Sjukt skönt rus och som du säger om man röker på det. En riktigt tung indica blir seg 5min sen mår man bäst. Slutade då jag gått ett halvår på det och jag å 2polare hade ett skåp vi delade på där låg alltid minst en 5a vi bara tog när vi ville.
Gick in mig på det därför ja slutade för nu var det bara för att orka typ. Älskar ruset men ATn är helvete i 24tim och inget får mig att sova.
Usch ja.

Kan bara uppdatera denna rapport med det faktum att jag två år senare började ta amfetamin dagligen, för att, ja.... jag ville det. Big mistake.

Detta håller jag fortfarande uppenbarligen på med i omgångar, men nu tar jag det främst för att hålla vikten och röja undan hästjobb, det blir kanske 1-2 veckor av tjack var 3e månad, men det märks! För nu är jag inne på tyngre biverkningar av amfetamin-bruk, helt klart.

1. Tjacket från gatan varierar enormt. Ibland får man så dålig skit att man vill dö. Men drar det ändå för man har ju pröjsat för det.

2. Sömnproblem deluxe. Behöver stark benso och sömntabletter även dagar jag inte är påtänd. MÅNADER efter sista linan har jag fortfarande problem med sömnen.

3. Känner inga rysningar längre, om ens någon eufori?

4. Är stel och undvikande i samtal även när jag inte har AT.

5. AT. Fy fan i helvete. Det blir bara värre för varje gång ÄVEN om inte man tagit på typ ett halvår, och det är kortare och kortare tid emellan "nice rus" och "vet inte vart jag ska ta vägen för att jag mår så dåligt".

6. Juste, jag glömde den amfetamin och hasch-utlösta psykosen förra året då jag sa upp mig från mitt välbetalda kontorsjobb, hamnade i en utmattningsdepression och klippte med nästan alla jag känner för att jag var ständigt påtänd och hade psykos.

7. Dåligt minne.

Än är den inte slut, historian, tyvärr. Ingen vet längre om och när min amfetamin-historia kommer att ta slut. Det var väldigt naivt av mig att börja gå på tunga droger dagligen, droger som mixtra med hjärnas signal-substanser. Tänk om jag visste det då.

Den första oskyldiga gången blev till en vidrigt inpräntad vana, eftersom amfetaminet fick mig att fungera så bra i början, jag blev en person jag tidigare inte hade motivation att vara. Jag förstod att så fort något viktigt behöver göras, när jag har mycket arbete eller det händer mycket i liv, då behöver jag en boost för att bl mitt bättre jag och prestera, leverera. Amfetamin.

Nu har det gått lite mer än två år av nästan dagligt bruk. Sommaren efter min jungfru-gång, fick jag av en vänlig vän 5g amfetamin i form av min 28-års dag present. För att jag hade bett honom om det. Sen dess har det blivit en återkommande daglig vana av 1-2 månader på tjack, 1 utan, 1-2 på, 1 utan, etc. Ganska mycket tjack med andra ord. Jag har även dragit på mig ett benso-beroende eftersom man inte kan gå på tjack dagligen utan att ha benso till hands för att klara av det.

Idag är förstås allt mycket värre, främst för tjacket är en så naturlig del av den jag är, i början iaf. Då blir jag den där personen jag vill vara. Men.... det har ett högt pris att tömma hjärnan på all dopamin under en kort, intensiv period. Och det går snabbare och snabbare utför varje gång man börjar igen.

1. Idag är att gå till sängs det värsta jag vet. Sömnen är min största fiende, att gå och lägga sig är en mardröm, för jag vet precis vad som kommer att hända. Jag kommer, även på benso, sova sämre och sämre, och sämre, mindre djupt, mer oroligt, helt omöjligt att somna. Skallen bara ekar av tomhet och utmattning. Många mörka, plågsamma och tysta vakna timmar i sängen i vetskap om att det är omöjligt att somna, man mår piss och ska upp någonstans, det är fruktansvärt. Sömnen påverkas otroligt mycket av återkommande amfetamin-bruk. Man har ju varken lugn och kroppen eller sinnet på tjack.

2. Toleransen på benso skjuter i höjd snabbare än tjack för, därför man behöver mer och mer för att kunna sova några timmar alls. Till slut käkar man 6mg Iktovril (i bästa fall) varje kväll och kan ändå inte sova.

2. Efter uppehåll av ca 3-4 v utan skiten så känns första igen 10 rusen ganska bra. Typ säg att man pallar ta det en vecka, dagligen, för att till slut må piss även PÅ det. Det är det värsta, den stunden när man mår fruktansvärt både på tjack men ännu värre utan. Det går inte att förklara hur vidrigt det är. Allt är bara ren jävla misär. För det finns inget dopamin kvar att ta av. Man utmattar hjärnan med konstanta extrema påslag av olika signalsubstanser via droger.

3. Käkarna, sönderbitna läppar, kinder och tunga ska vi inte ens tala om.

4. Helt oförmögen till att sluta göra saker, idiotisk skit som att fylla i en tavla eller rensa hemma.

5. Jag märker ett extremt sug efter allt som är dopamin-utsöndrande när jag går av tjacket nu. Allt det dåliga, socker, skräpmat, alkohol, nikotin. Bring everything to the table. Man har ju tömt hjärnan på dopamin. Need it.

6. Minnet blir riktigt jävla dåligt av både benso och tjack. Ärligt talat blir man till direkt efterbliven, och kan inte föra simplaste konversationerna. Det är ingen tvekan om saken.

6. AT numer ska vi inte ens prata om. Kan inte andas fullt ut, svag men samtidigt tung i kroppen,vill konstant sätta mig ner, gråta, kroppen är kraftlös, huvudet värker och man fattar ingenting av vad som försiggår omkring en, speciellt om det är det minsta komplicerat. För minnet funkar inte, man kan inte koncentrera sig på ett samtal, säger dumma saker eftersom man inte minns vad man sagt. Man är inte förmögen till att göra någonting, för att allt känns tråkigt att göra, allt i ens liv känns hemskt, fel och tråkigt. Dvs noll motivation till att göra ens roliga saker, plus alla fysiska symtom i form konstant trötthet, och en riktigt dålig kognitiv förmåga. Man är så deprimerad det bara går att bli. Men, det går över efter ungefär en vecka, 2-3 dagar av misär kan man klart förvänta sig. 3-4 v utan amfetamin är jag mer eller mindre mig själv igen.

Och då, då tror man att man är fri. En-två månader utan, man mår bra, man tänker klart, man är glad. Då köper man den där numer 10g påsen, och så börjas cykeln om igen. Sen har det plötsligt gått flera år, och man vet inte hur man ska sluta upp med denna idiotiska vana.

Googla wim Hof method. Läst om flera som kommit ur beroenden tack vare den.

Tråkigt att höra, förstår att det är tufft både att leva med eller utan tjacket. Gillar att läsa vad du skriver, du verkar intelligent (i grunden) även om tjo och framförallt bens gör sitt bästa för att förvandla hjärnan till smet. Hoppas du finner motivationen att göra vad det nu är du vill göra med din framtid. Förstår sitsen du är i.. Ta hand om dig!

Jag är yoga-instruktör och meditationslärare, så Wim Hof's practice av andning har jag gjort många gånger. Den hjälper utmärkt mot avtändningar och alla sorters dåligt mående, däremot så är det absolut inget som gör att man blir av med en beroendepersonlighet. Säkerligen bra för disciplinen och att komma i kontakt med sin kärna, men där är jag redan. Allt annat saknas för att min hjärna är felfuntad från start.


Jag är intelligent (i grunden). Bra negging där.

Jag gör redan det jag vill göra i framtiden, därav det stora behovet av tjacket för att hålla motivationen uppe och klara av enorma arbetsbördor. Benso är värdelöst och agerar bara som en vidrig bi-effekt av att dra amfetamin, men det vet vi ju redan.

Okej då är jag med. Låter mer som du har behov av att hitta kontakt med din motivation i vardagen och inte ta den lätta vägen ut som droger innebär.

Låter också som att du möjligen lider av dålig självkänsla med tanke på hur du svarade på inlägget nedanför mitt - kan det kanske stämma?

Vi är inte det vi gör, vi är människor undertill också. Hoppas du kan känna det och tar den hjälp du behöver.

Var inte meningen att trigga dina försvarsinstinkter. Mitt inlägg var avsett att vara positivt. Och en konsekvens av att skriva publikt om sitt privatliv är ju att man får kommentarer från folk som läst, och skriver det dom tänker på? Vill du inte höra det så kanske du inte ska skriva i tråden. Tråkigt att du verkar uppfattat det som att jag kritiserat eller dömt dig. Var inte min avsikt.

Ja, motivationen styrs av dopamin, därav brist på den när man har diagnoser som add och adhd. Just därför, bl.a. får man CS utskrivet på recept.

Ingen dålig självkänsla här inte, haha, snarare tvärtom. Vi blir till de människor som vi agerar som, tätt ihop-kopplat. Tar man tjack, är man en tjackis. Pundar man inte, är man en nykter individ, osv.

Det hoppas jag!


Inga försvarsinstinkter, bara lite lustigt hur du lyckades med en komplimang som inte lät som en. Jag tar inte illa upp, no worries. Jag vet vem jag är och vad jag går för, oavsett vad som skrivs på anonyma forum.

Låter bra!

Hoppas du löser det och kan leva ett normalt liv till slut.

Träffade en tjej för ett tag sedan som var helt hooked på tjack och hon fick mig att testa för första och sista gången. Ruset var så jäkla nice, proppade i mig strax under grammet, men fan för ATn. Jag såg verkligen hur man kunde bli hooked på tjack, de två dagarna jag tog det.

Får hoppas att hon tar sig ur det annars kommer hon säkert gå samma öde till mötes som dig. Droger leder ingenstans bra i det långa loppet. Men är man fast så är man. Själv är jag en festpoppare och har varit det i många herrans år. Nog dags att lägga det på hyllan snart också och fokusera på det verkliga livet

Kram

Jag har läst igenom allt, och man förstår att du fastnat i en ond spiral olikt något annat, när en drog som amfetamin får greppet om en är det svårt att släppa taget. Och det är där nyckeln kring ditt missbruk ligger tror jag. Jag ser i texten att folk försöker stötta och ge förslag. Allt jag hör ifrån dig som svar är att du testat allt, vet allt, hört allt som går att testa för att få dig att undkomma ditt missbruk.

Det svåraste att komma ifrån när man har en missbrukspersonlighet är Flyktbeteendet.
Enda sättet att komma ifrån ett flyktbeteende som i grunden inte har att göra med drogen i sig, utan att gå tillbaka i roten av vad det är som gör att du har detta flyktbeteendet. Något i barndomen som hänt som du behöver roota upp? Prata om? Redogöra för? Där ligger nyckeln.

Man måste vilja nummer 1. Nummer 2 är acceptans, och nummer 3 är tålamod, och tid.

Du fixar det, ljus och kärlek <3