Citat:
Ursprungligen postat av
Pingubengt
Kvinnliga polisatrapper har aldrig gjort något annat än att trigga upp diverse situationer. Deras egen rädsla för situationer som de bara "råkar" in i (ofta pga ologiskt beteende och kaxighet på FEL sätt) är ett pinsamt faktum. Jag har personligen sett kvinnliga poliser stå och grina och hulka när en situation glider dem ur händerna. Samt att stå och kaxa mot fel människor bla en demenssjuk åldrande man som inte ens fattade var han ens var.. Och sedan vägra att hjälpa till för att de inte vill erkänna sitt misstag. Typiskt kärringbeteende. Nä, personligen vill jag inte se kvinnor varken som väktare, poliser eller brandmän. Men bevisa mig gärna fel.
Jag har inga belägg som vetenskapliga studier eller empiriska rön, bara uppfattningen att kvinnlig närvaro kan mjuka upp atmosfären, få folk att slappna av. T ex upplevs det nog mindre hotfullt, och avväpnande, med exempelvis en poliskvartett som består av tre män och en kvinna än fyra män? Sen kan man naturligtvis diskutera vad som är bra med "mjuka upp atmosfären".
Om man ska ingripa mot beväpnade bankrånare, taggade till tusen, redo att beskjuta en med AK och kasta granater, eller slå till mot terroristers tillhåll, då är det inte "mjuka upp atmosfären" som gäller, då är det hårda bud och tillslag. Men om det handlar om patrullerande poliser, som ska visa närvaro inför allmänheten, då kan det vara av värde. Det blir mjukare med kvinnors närvaro. Då slappnar folk av och män beter sig annorlunda. Det är biologiska mekanismer som sker helt automatiskt. Denna mjukhet får dock inte inbjuda till respektlösas tjafs med risk för eskalering eller en tvehågsen inställning från ordningsmakten hur de ska ingripa. En alltför hård första kontakt kan också leda till eskalering eller avsky bland allmänheten, om den inte är korrekt kanaliserad och adekvat doserad. Det finns inte en vinnande formel för alla situationer. Kompetensen avslöjar sig i hur man med minsta nödvändiga våld förhindrar och begränsar skador på person och egendom; sin egen, kontrahentens och tredje persons.
