Det leder mig till detta inlägg från skribenten ThinkTank111 i min egen tråd:
(FB) Beslutet om mångkultur 1975; hur resonerade man egentligen om framtidens Sverige?
Så här håller de på än. Långa textrader och meningar intellektuellt formulerade och med kompakt moralism och skuldbeläggande invävt på ett skickligt sätt. Man ska helt enkelt känna som läsare och mottagare - och framför allt - som vanlig person - att det finns inget val, världen är så nu och likt en naturlag måste det ske. Motstånd ska inte ens ses som ett alternativ eller ens nödvändigt. Egen undanträngning ska uppfattas som en dygd. Indoktrineringen blir effektiv om pöbeln känner att den inte kan ge fullgod respons av samma intellektuella kvalitet och skrivkunnande. Därför ett högburet och invecklat språkbruk i texterna. Pöbeln ska känna att personerna bakom texterna, som är så bra på att författa, att de därför måste veta vad de talar om och vad som är bäst för utvecklingen. Textmänniskorna vill att pöbeln endast ska känna spänning och glädje (inför en dystopisk framtid med sig själva som den stora förloraren.)
De använder sig också av sublima hot; "gör vi inte x nu så sker konsekvensen som vi har oss själva att skylla för". Invandring är per automatik bra och Invandrare måste positivt särbehandlas för att samhället inte ska gå under, eller för att deras hämnd inte ska komma.
Att bränna bilar är en protest och förövarna är rentav revolutionärer i utopins framkant.
Fast det ska sägas att textmänniskorna fullständigt struntar i invandrarna. Också. De är blott brickor i ett större spel.
(FB) Beslutet om mångkultur 1975; hur resonerade man egentligen om framtidens Sverige?
Citat:
Det var först när juden David Schwarz fann judiska DN som ett effektivt samarbete inleddes. Stridsskrifter, pamfletter, debattinlägg, ledarinlägg och insändare i DN präglades av hur absolut nödvändigt det var med mångkultur. Välformulerade och stringenta artiklar publicerades av DN författade av David med hjälp av språkexperter för att få budskapet så övertygande och indoktrinerande som möjligt.
Så här håller de på än. Långa textrader och meningar intellektuellt formulerade och med kompakt moralism och skuldbeläggande invävt på ett skickligt sätt. Man ska helt enkelt känna som läsare och mottagare - och framför allt - som vanlig person - att det finns inget val, världen är så nu och likt en naturlag måste det ske. Motstånd ska inte ens ses som ett alternativ eller ens nödvändigt. Egen undanträngning ska uppfattas som en dygd. Indoktrineringen blir effektiv om pöbeln känner att den inte kan ge fullgod respons av samma intellektuella kvalitet och skrivkunnande. Därför ett högburet och invecklat språkbruk i texterna. Pöbeln ska känna att personerna bakom texterna, som är så bra på att författa, att de därför måste veta vad de talar om och vad som är bäst för utvecklingen. Textmänniskorna vill att pöbeln endast ska känna spänning och glädje (inför en dystopisk framtid med sig själva som den stora förloraren.)
De använder sig också av sublima hot; "gör vi inte x nu så sker konsekvensen som vi har oss själva att skylla för". Invandring är per automatik bra och Invandrare måste positivt särbehandlas för att samhället inte ska gå under, eller för att deras hämnd inte ska komma.
Att bränna bilar är en protest och förövarna är rentav revolutionärer i utopins framkant.
Fast det ska sägas att textmänniskorna fullständigt struntar i invandrarna. Också. De är blott brickor i ett större spel.
