Bad min pojkvän gå hem idag

För lite mer än två månader sedan kom min pojkvän hem till mig och hade med sin dator för vi skulle spela tillsammans. Sedan gick han aldrig hem igen. Under de här månaderna han bott hos mig har han behandlat sig själv som en gäst och inte städat eller diskat. Två gånger har han dammsugit och två gånger har han diskat - när jag bett honom. Då har han gjort det slarvigt och halvdant. Jag har handlat och lagat den mesta av maten, till och med när vi sagt att vi ska göra det tillsammans har jag gjort 80%. Han har lagt sina kläder, rena som smutsiga, precis överallt och alla hans grejer har varit överallt. Han är vaken på nätterna för han har inget jobb och sköter inte sin skola. När han är vaken är han inte precis tyst så att även jag är vaken och när jag flera gånger sagt detta till honom är hans svar: men jag var inte trött och kunde inte sova. På grund av att han inte har något jobb har han även väldigt lite pengar så jag har i princip försörjt honom ekonomiskt. Hans egna, och vänners, pengar går åt till cigg och alkohol. Jag har dessa månader känt mig som en av de där tjejerna man kan höra en viss typ av killar prata om, ni vet den typen av brud som tjatar om smågrejer. För det är så han har fått mig att bli, en himla "petig och tjatig brud": "kan du sätta dina skor på skohyllan för annars måste jag göra det när jag dammsuger", "kan du lägga dina cigg nån annanstans än på bokhyllan för jag vill ha det fint", "kan du lägga din smustiga kläder nån annanstans än på matbordet", "kan du ta bort dina grejer från överallt!". Hans svar på allt det har varit att det ser fint ut ändå, det är ok, han bryr sig inte om att det är stökigt och har inte förstått när jag sagt att jag bryr mig om det. Den typiska bruden han har fått mig att bli vill jag inte vara. Jag har börjat tvivla på mitt eget värde under denna tid. Är jag inte värd mer respekt och mer... jämlik behandling? Idag var han ledig från sin skola medan jag jobbade till sent och jag bad honom handla mat när han ändå skulle dit för att köpa cigg. Han sa nej med anledning att det är jobbigt att handla när han inte är hungrig och att vi får göra det tillsammans när jag kommer hem, för det är ändå då vi (jag) ska laga mat. Inte ens den simpla tjänsten kunde han göra mig. Det var droppen för mig, något inom mig sa att nu är det nog, så när jag väl kom hem efter att jag handlat själv bad jag honom gå hem till sig. När jag förklarade varför verkade han inte alls förstå, men packade sin dator och gick. Jag behöver hjälp och råd, vad fan ska jag göra? Ska jag skita i den här killen eller ska jag ge honom en chans? Vad ska jag säga till honom?

För lite mer än två månader sedan kom min pojkvän hem till mig och hade med sin dator för vi skulle spela tillsammans. Sedan gick han aldrig hem igen. Under de här månaderna han bott hos mig har han behandlat sig själv som en gäst och inte städat eller diskat. Två gånger har han dammsugit och två gånger har han diskat - när jag bett honom. Då har han gjort det slarvigt och halvdant. Jag har handlat och lagat den mesta av maten, till och med när vi sagt att vi ska göra det tillsammans har jag gjort 80%. Han har lagt sina kläder, rena som smutsiga, precis överallt och alla hans grejer har varit överallt. Han är vaken på nätterna för han har inget jobb och sköter inte sin skola. När han är vaken är han inte precis tyst så att även jag är vaken och när jag flera gånger sagt detta till honom är hans svar: men jag var inte trött och kunde inte sova. På grund av att han inte har något jobb har han även väldigt lite pengar så jag har i princip försörjt honom ekonomiskt. Hans egna, och vänners, pengar går åt till cigg och alkohol. Jag har dessa månader känt mig som en av de där tjejerna man kan höra en viss typ av killar prata om, ni vet den typen av brud som tjatar om smågrejer. För det är så han har fått mig att bli, en himla "petig och tjatig brud": "kan du sätta dina skor på skohyllan för annars måste jag göra det när jag dammsuger", "kan du lägga dina cigg nån annanstans än på bokhyllan för jag vill ha det fint", "kan du lägga din smustiga kläder nån annanstans än på matbordet", "kan du ta bort dina grejer från överallt!". Hans svar på allt det har varit att det ser fint ut ändå, det är ok, han bryr sig inte om att det är stökigt och har inte förstått när jag sagt att jag bryr mig om det. Den typiska bruden han har fått mig att bli vill jag inte vara. Jag har börjat tvivla på mitt eget värde under denna tid. Är jag inte värd mer respekt och mer... jämlik behandling? Idag var han ledig från sin skola medan jag jobbade till sent och jag bad honom handla mat när han ändå skulle dit för att köpa cigg. Han sa nej med anledning att det är jobbigt att handla när han inte är hungrig och att vi får göra det tillsammans när jag kommer hem, för det är ändå då vi (jag) ska laga mat. Inte ens den simpla tjänsten kunde han göra mig. Det var droppen för mig, något inom mig sa att nu är det nog, så när jag väl kom hem efter att jag handlat själv bad jag honom gå hem till sig. När jag förklarade varför verkade han inte alls förstå, men packade sin dator och gick. Jag behöver hjälp och råd, vad fan ska jag göra? Ska jag skita i den här killen eller ska jag ge honom en chans? Vad ska jag säga till honom?

Du kan ju välja att vara både flickvän mamma och bondestödjare, du kan berätta vad du tänker till han om han inte förstår tycker jag du ska skaffa en kille som kan tvätta sig själv,

Tror kanske det löst sig åt endera hållet, det var ju över ett år sen

För lite mer än två månader sedan kom min pojkvän hem till mig och hade med sin dator för vi skulle spela tillsammans. Sedan gick han aldrig hem igen.