Jag fattar inte.. [Separation och Livskris]

Precis så tänker jag med, blir rätt störd över att massa folk lägger massa skuld på TS i början av denna tråd. Det känns rätt uppenbart att detta hållit på bakom ryggen på TS, säkert under ganska lång tid. Är man gift och har barn med någon brukar man också vara ganska fäst vid denna person. Det brukar ta tid att bryta känslorna och fästa sig vid någon ny.

När hon blev gravid blev det lite bråttom för dem.

Hon har dessutom knullat runt vid ett tidigare tillfälle som du vet om efter vad det verkar. I slutändan känns det ju inte som den andre herren i dramat dragit vinstlotten.

Hittar du ingen vän att snacka med på ett tag får du nog betala en psykolog. Annars kan du bli kärv.

Tufft läge, lider med dig!

Hur ser det ut praktiskt(?), är det enbart du som står på kåken? ...eventuella bilar? jobbar hon och du har "försörjt" henne under era år?
Kanske svårt att se så långt fram för dig just nu men jag råder dig att smida medans järnet är varmt och försöka se till att denna kvinna inte dessutom rånar dig på mer än ditt hjärta..

Och eventuell vårdnadstvist, hur har du tänkt dig detta? ..vill du ha delat vårdnad eller vara varannan helg-pappa i framtiden?

Skriver inte detta för att vara jobbig utan för jag har erfarenhet av rena skräckhistorier genom bekanta (karlar) som varit de stora inkomstbringarna i sina respektive hushåll och sen blivit lämnade/dumpade och utöver denna tragedi även blivit av med både hem och tom fått lösa ut sina fd ur sina firmor bara för de stått på någon post i styrelsen (av praktiska skäl) även om det bara varit på pappret...

Okej, snart klarat av första året. Klarat är kanske att ta i. Överlägset det jävligaste jag någonsin varit med om. Och är egentligen långt långt från att leva igen.

Har gjort så sjukt mycket saker i år, och står ändå kvar i exakt samma fotapår, känslor, saknad och ren förtvivlan.
Jag saknar hon som var min hustru, min styrka, min stora kärlek här i livet. Det är hos henne jag är hemma. Verkligheten är annorlunda.

Verkligen gjort allt i min makt för att släppa, slippa bli påmind och gå vidare med mitt liv, utvecklas och komma tillbaks. Men hon är den ända som verkligen berört mig, trots alla hennes brister.
Har bytt ut exakt hela mitt liv. Nytt hus, ny bil, nytt jobb, nya möbler, nya kläder, hade säkert bytt ut våra barn om jag kunnat. Alla kort, lappar, ringar ligger i kassaskåpet, som hånfullt påminner om en tid då vi var en familj, hade kastat allt det med, men de är till ungarna.
Har tränat som ett djur och kroppen är i bättre form än på åratal. Det är inte min själ. Svårt att finna glädje, lever för barnen nu.

Har skaffat, vad fan säger man? Säger man flickvän? Någon som är trasigare än mig, förlorat mer än mig, kanske de ända vi har gemensamt egentligen. Jag utnyttjar henne, och hon mig.
Vi har funnit varandra och med varandra sjunker vi genom botten tillsammas.
Ser min exfru ibland, och det skär i varenda fiber i min kropp, går över lik för att slippa ses.
Jag har egentligen oförskämt bra förutsättningar, men kommer inte upp. Önskar saker och ting gick annorlunda till vid vårt uppbrott, att jag var mjukare, så jag kanske hade fått en riktigt förklaring.

Tänker ofta på barnet som aldrig fick födas, vem vet, i en annan värld kanske jag sitter med min familj och håller om honom/henne...

Ett år till tänker jag, ett år till.

Tänker börja med din trådstart som även knyter ihop resten.
Redan med din exfru så hade du tillitsproblem. Detta samt avsaknad av komunikation är ett bra sett att döda ett förhållande.
Nu har du facit på hand o hade skäl till tillitsproblemen för just henne.
Men, oavsett vad hela eliten i denna forumsdel säger så är de flesta kvinnor att lita på.
Nog för att det finns slampor på samma sett det finns horkarlar så kan man inte oroa sig. För om ens partner är otrogen så beror det oftast inte på att hon är en slampa utan på att förhållandet inte är bra.
Så, släpp alla dessa tankar o vårda det förhållande du har i stället.

Men du ska ha en jävla stor respekt för din inställning till dina barn. Att du faktiskt har kvar minnessaker av värde är riktigt stort av dig o dina barn kommer älska dig för det när de är vuxna.

Men titta på vad du just skrev.
Du har förändrat det mesta i ditt liv o till o med hälsan har du fixat med träning. Inte nog med det så har du skaffat en ny tjej som valde just dig o ingen annan.

Du focuserar på ditt ex o att du inte vill möta henne.
Mitt råd är tvärtom. Du ska möta henne med glädje. Du ska sträcka på dig o visa, DETTA ÄR JAG. I dag är jag stark. I dag är jag lycklig. Inte nog med det så har jag barn jag älskar.
DU lämnade mig o det har gjort MIG lycklig.
För, faktum är att du har ett rikt liv utan en otrogen fru som inte respekterar dig fast du verkar vara just den mannen som de flesta kvinnor söker efter.

För en sak ska du veta o det är att du har vunnit min respekt o den är inte lätt att få.

(Red: Sorry läste inte hela tråden, och lade inte märke till att TS är uråldrig. Nedanstående blir överflödingt.)

Tja, om jag förstod TS rätt så är kvinnan nu tillsammans med den man som du var rädd för att hon skulle lämna dig för.

Jag vet inte om du har haft obefogade tillitsproblem tidigare i relationen, men bevisligen så var de fullständigt befogade i det fall du nämner. Det är inte realistiskt att tänka sig att hon först har haft en helt neutral och platonisk relation till mannen, för att sedan få känslor för honom enbart på grund av dina misstankar.

Orsaken till att hon lämnar dig är alltså en annan:

• Du har haft obefogade tillitsproblem under relationen, som har drabbat henne, och hon tröttnade till sist på det. Sannolikt redan för ett par månader sedan, eller ännu längre tillbaka.
• Ni har haft andra problem i relationen, som har gjort att hennes känslor har försvunnit. Sannolikt långt innan hon började se sig om efter någon annan.
• Hon är allmänt lösaktig, av typen "lätt fånget, lätt förgånget".
• Hon har aldrig haft starka känslor för dig, och bara sett dig som en tillfällig lösning fram tills hon hittade någon bättre.
• Något annat.

Det finns fler möjliga förklaringar som pekar på problem i relationen sedan en lång tid tillbaka, som du inte har uppmärksammat. Även om hon kanske har fortsatt att "spela" kär i dig de senaste månaderna, så har det bara varit en form av separationsprocess. Det är mindre sannolikt att hennes känslor har tvärvänt på samma sätt som hennes agerande. Oavsett om hon kan ses som lösaktig eller inte, så kan man dra slutsatsen att hon inte är särskilt ärlig, om hon har fortsatt att bete sig som om allt var bra, fram tills precis innan hon lämnade dig.

Det kan vara relevant för dig att försöka analysera relationen, och dig själv, för att dra lärdomar inför framtiden. Men i övrigt så är det bara att gå vidare, och försöka återfå hoppet om att det finns bra kvinnor och bra relationer. Lycka till!

Han är inte ny och hon har inte bara slått om. Hon har träffat denne en längre tid. I hennes ögon var hon redan förbi er lååångt innan detta hände.

Hon ville egentligen bara ha en anledning till att lämna dig. Hon bestämde sig långt innan.

De bråken och din paranoja var inte baserad på din svartsjuka utan förmodligen kände din kropp att något inte stod rätt till.

Jag är ledsen att detta hände dig nu men tjejer som bara så kapar plötsligt och hoppar i ett nytt förhållande är de som har träffat en annan bakom ryggen på sin kille och med tiden byggt upp känslor för honom, medans känslor för sin dåvarande partner svalnat.

Jag har inga speciella råd mer än att försöka rida ut stormen. Fokusera mycket på barnen och ditt egna välmående. De behöver dig just nu mer än någonsin.

Sen bör du berätta detta till myndigheterna och förklara hur mamman är helt oansvarig mot sina barn och familj. Försök ta hela vårdnaden. Skaffa bevis på hennes destruktiva beteende för hon är ingen bra mamma iaf om hon kan göra en sån sak utan att tänka på barnen.

Kämpa!