2006-01-01, 21:33
#1
Tjena och gott nytt år på er
Så här är det (knappt kapabel att skriva nu). Jag var ute och svirade igår som så många andra. Hade vart dålig på att söka så jag hade varken kola, e eller syra (det jag brukar gå loss på).
Inledde festen i tron att champagnen var min tröstevän för kvällen. Väl på plats, ca 2 flaskor skumpa senare, träffar jag på "Leffe". Smyger försiktigt upp till han och checkar lite försiktigt om han hade något. Och yes, yes. Fick en liten påse som skulle innehålla amfetamin. Det var brunt och jag tog det på en liten spatel. En liten spatel (och den var verkligen liten) i vardera näsa.
Har aldrig tagit amfetamin tidigare och min inledning var grymt bekväm. Först kröp lite energi fram. Den var skön men inget särskilt. T+30 min däremot:
-KAABRAAWCCCK!!!
Jag blev supermannen! Jag regerade! Baren, rökrutan, vakterna, loungen. Who could resist me. Röjjde fetast på dansgolvet, hade en attityd som fick fyllebråkare att vika innan jag knappt öppnat käften, i was the perfect man.
T+90-120min:
När påsen flög förbi mig igen var jag inte sen på att tacka ja. Tog ungefär samma dos. Om möjligt så var det snarare mindre denna gång än förra.
Kände att det slog på lite extra, träffade en najs brud, chattra, gick hem
till henne, chattra och så.. Var det ju att knulla. Något jag aldrig haft problem med. E, dyngfyllor, svamp, sjyssta blandningar, you name it. Jag får alltid upp den och kan med glädje dra ett par gånger i raken.
Fick av oss kläderna och allt var i sin rätta ordning. Tills jag upptäckte att min Dr. Alban strulade. Jag har aldrig sett han så här. Först och främst hade den tagit ett ohälsosamt utseénde, där själva "kuken" dragit sig tillbaka men förhuden var på sin plats. Den känndes på ett konstigt sätt hård. Typ som en pinne. Den var den storlek den var, den var hård och vägrade expandera.
Jag är dock inte den som ger mig i första taget. Så efter lite smidigt trugande fick jag in den i henne och trots min slappa doktor fick jag nog till det hyffsat bra.
Nu kom det till sömnen. Klockan måste ha vart nånstans runt 10 på morgonen. Alltså 8.5H sen sista intaget. Hon somnade, resten av lägenheten sov, och jag, respektfull som jag är, låg och kved mig och hoppades på bättre tider. 1H, 2H, 3H och en konstig piggnadskänsla med uppspärrade ögon och känslan att vara kvävd av den atmosfäriska tystnaden. Runt 13.00 vaknade hon äntligen till, vi körde om igen. Den här gången med något bättre utgångsläge. Kuken gick lättare upp, men den stela, slaka känslan infann.
Hon somna, låg och kved till 15.00. Fick en konstig känsla av att jag inte kunde prata. Drog därifrån med ett avslut som känndes halvsletet. Men jag levde ju iallafalll. Frisk luft kändes obehagligt. Likaså, mat, tunnelbana. Allt! Förutom min telefon.
En jobbig känsla av att inte ha den blekaste om vars att ta vägen, hoppade plötsligt på mig och ville påtagligt störa min existens. Åt lite då jag kom hem av en nyttig kompott. Inget kändes ändå aptitligt, så det var lika bra att återställa depåerna.
Ibland har man känslan att allt är meningslöst. Jag hade den men minst tre steg under. Saker var inte bara meningslösa. Dom fanns inte ens. Inget fanns förutom min stirriga meningslösa bild som mina ögon skapade. Och dom äckliga flytande tankarna som var totalt onödiga. Kunde t ex börja höra en låt sjungas av mig själv i huvudet i vanligt tempo. Sedan gick det bara snabbare och snabbare tills låten krakelerade och blev både psykiskt och fysiskt obehagliga. Tankar flöt ihop i ett enda jobbigt crescendo. Min hjärna hade just nu en egen kaotisk psykedelfest som inte var det minsta roligt.
Nåja, nu är jag hemma iallafall. Saker känns fortfarande jobbiga. Slocknade en timme utan att veta om det (min rumskompis berätta). Känner fortfarande av det lite och mina pupiller är utvidgade.
Kan detta verkligen vart amfetamin? Det var brunt och jag tog inte alls mycket. Har tidigare blivit erbjuden och då var det vitt och en ganska stadig lina.
Hoppas ni haft ett gott nytt år!
/Jonas
Så här är det (knappt kapabel att skriva nu). Jag var ute och svirade igår som så många andra. Hade vart dålig på att söka så jag hade varken kola, e eller syra (det jag brukar gå loss på).
Inledde festen i tron att champagnen var min tröstevän för kvällen. Väl på plats, ca 2 flaskor skumpa senare, träffar jag på "Leffe". Smyger försiktigt upp till han och checkar lite försiktigt om han hade något. Och yes, yes. Fick en liten påse som skulle innehålla amfetamin. Det var brunt och jag tog det på en liten spatel. En liten spatel (och den var verkligen liten) i vardera näsa.
Har aldrig tagit amfetamin tidigare och min inledning var grymt bekväm. Först kröp lite energi fram. Den var skön men inget särskilt. T+30 min däremot:
-KAABRAAWCCCK!!!
Jag blev supermannen! Jag regerade! Baren, rökrutan, vakterna, loungen. Who could resist me. Röjjde fetast på dansgolvet, hade en attityd som fick fyllebråkare att vika innan jag knappt öppnat käften, i was the perfect man.
T+90-120min:
När påsen flög förbi mig igen var jag inte sen på att tacka ja. Tog ungefär samma dos. Om möjligt så var det snarare mindre denna gång än förra.
Kände att det slog på lite extra, träffade en najs brud, chattra, gick hem
till henne, chattra och så.. Var det ju att knulla. Något jag aldrig haft problem med. E, dyngfyllor, svamp, sjyssta blandningar, you name it. Jag får alltid upp den och kan med glädje dra ett par gånger i raken.
Fick av oss kläderna och allt var i sin rätta ordning. Tills jag upptäckte att min Dr. Alban strulade. Jag har aldrig sett han så här. Först och främst hade den tagit ett ohälsosamt utseénde, där själva "kuken" dragit sig tillbaka men förhuden var på sin plats. Den känndes på ett konstigt sätt hård. Typ som en pinne. Den var den storlek den var, den var hård och vägrade expandera.
Jag är dock inte den som ger mig i första taget. Så efter lite smidigt trugande fick jag in den i henne och trots min slappa doktor fick jag nog till det hyffsat bra.
Nu kom det till sömnen. Klockan måste ha vart nånstans runt 10 på morgonen. Alltså 8.5H sen sista intaget. Hon somnade, resten av lägenheten sov, och jag, respektfull som jag är, låg och kved mig och hoppades på bättre tider. 1H, 2H, 3H och en konstig piggnadskänsla med uppspärrade ögon och känslan att vara kvävd av den atmosfäriska tystnaden. Runt 13.00 vaknade hon äntligen till, vi körde om igen. Den här gången med något bättre utgångsläge. Kuken gick lättare upp, men den stela, slaka känslan infann.
Hon somna, låg och kved till 15.00. Fick en konstig känsla av att jag inte kunde prata. Drog därifrån med ett avslut som känndes halvsletet. Men jag levde ju iallafalll. Frisk luft kändes obehagligt. Likaså, mat, tunnelbana. Allt! Förutom min telefon.
En jobbig känsla av att inte ha den blekaste om vars att ta vägen, hoppade plötsligt på mig och ville påtagligt störa min existens. Åt lite då jag kom hem av en nyttig kompott. Inget kändes ändå aptitligt, så det var lika bra att återställa depåerna.
Ibland har man känslan att allt är meningslöst. Jag hade den men minst tre steg under. Saker var inte bara meningslösa. Dom fanns inte ens. Inget fanns förutom min stirriga meningslösa bild som mina ögon skapade. Och dom äckliga flytande tankarna som var totalt onödiga. Kunde t ex börja höra en låt sjungas av mig själv i huvudet i vanligt tempo. Sedan gick det bara snabbare och snabbare tills låten krakelerade och blev både psykiskt och fysiskt obehagliga. Tankar flöt ihop i ett enda jobbigt crescendo. Min hjärna hade just nu en egen kaotisk psykedelfest som inte var det minsta roligt.
Nåja, nu är jag hemma iallafall. Saker känns fortfarande jobbiga. Slocknade en timme utan att veta om det (min rumskompis berätta). Känner fortfarande av det lite och mina pupiller är utvidgade.
Kan detta verkligen vart amfetamin? Det var brunt och jag tog inte alls mycket. Har tidigare blivit erbjuden och då var det vitt och en ganska stadig lina.
Hoppas ni haft ett gott nytt år!
/Jonas
