Samlingstråd om Kremls historietolkning & angrepp på påstådd "historieförfalskning"

Det är Tysklands agerande de i första hand syftar på. Dessutom begriper jag, till skillnad från dig, varför ryssar blir irriterade och upprörda när anglosaxisk media ständigt beskriver det som om 95% av de krigsinsatser som betydde något mot Hitler gjordes av USA, UK och det brittiska imperiet, medan den sovjetiska insatsen för att mala ner Wehrmacht minimeras och beskrivs som okunnig kanonmat utrustad med amerikanska vapen och amerikanskt krut i väntan på att den *riktiga* offensiven, den i väster, skulle komma igång.

Under nästan tre år, från juni 1941 till våren 1944, var Sovjetunionen det *enda* landet som ställde upp reguljära marktrupper direkt mot Hitler i Europa, som förde ett verkligt och oavlåtligt markkrig mot Wehrmacht längs en tydlig front, i betydande skala, och därmed band upp och bröt ner större delen av tyskarnas militära resurser (operationerna i Syditalien var en baggis jämfört med östfronten, dessutom berörde de fram till typ februari-mars 1944 främst italienska trupper, inte tyska).

T o m Churchill erkände ett par gånger offentligt att utan den sovjetiska insatsen hade D-Day inte ens varit tänkbart. Men numera beskrivs östfronten helt ogenerat som en bisak i förhållande till operationerna i Frankrike.

Kriget mot Sovjet var det krig Hitler egentligen ville föra, det var det han från början syftade till. Kriget mot Storbritannien och Frankrike var i det långa loppet mer en bisak för honom. Mycket riktigt var det också i öst Hitler långsiktigt förlorade kriget.

Jisses, Katten. Jag kunde svara med en spydig undran om du alls hajat vad den här tråden handlar om. Du har ändå alltid framstått som en både kunnig och klarsynt skribent. Vad i höga hälsingland får dig att plötsligt anlägga ett sådant där tonfall? Tror du att jag är någon jävla fjortis som inhämtat allt sitt världskrigsvetande i amerikansk tappning?

Självklart vet jag att Sovjet under kriget offrade mångdubbelt fler människoliv än de västallierade, och att det var på östfronten som Hitlertysklands armé förblödde. Jag vet att denna sida av kriget ägnats minimal uppmärksamhet av Hollywood och andra centra för global upplysning, och att den följaktligen är superdåligt känd av publiken i "västvärlden", inte minst det genomamerikaniserade Sverige. Obalansen är säkert också en källa till förtrytelse bland folk från det forna sovjetimperiet,

Tema för denna tråd är dock hur dagens Ryssland på olika vis skriver om historien, förtiger eller förskönar mindre uppbyggliga inslag, och dessutom producerar rena lögner - allt i syfte att stärka "patriotismen" och stödet för den nuvarande regimen.

Att Hitlertyskland bedrev folkmord på ryssar är säkert sant, men att Ryssland efter snart 80 år just i dagens läge börjar orera därom, och uppmärksamma "bödlar" från Estland, Norge, Belgien med flera storspelare, ska inte tolkas som något annat än ännu ett led i Putinregimens politisering av krigshistorien.

Men inget hindrar att vi startar en diskussion om hur den angloamerikanska populärkulturens bild av WWII avviker från verkligheten. Borde det inte redan finnas någon sådan? Forumet har ju trots allt funnits i över 20 år.

En artikel om hur Kreml politiserar historien, förföljer dem som ger "felaktiga" tolkningar av historiska händelser och förlopp, värmer upp gamla lögner och fabricerar nya. Läs hela texten.

The Competition for Memory in Putin’s Russia
https://carnegieeurope.eu/strategiceurope/86358

The more the Kremlin’s legitimacy wanes publicly, the more Russia’s leadership justifies its authoritarian grip on power through appeals to the country’s imperial past and the eternal fight against enemies. The government views “righteous” interpretations of history as an essential element of national security in an ideological warfare with the West.

Russia’s threats against Ukraine play into that script. As Putin wrote in July 2021, “Russians and Ukrainians were one people—a single whole.”

Top Russian state officials go as far as to whitewash the Soviet repressive apparatus, including those responsible for the mass terror.
/---/
Along with the Baltic states and Czechia, Poland has become a major target of the Kremlin’s historical propaganda. It is portrayed as an aggressive and inherently Russophobic state that falsifies history.

Moscow draws on long-debunked Soviet lies regarding the Molotov-Ribbentrop Pact, the Katyń massacre, and the post-war occupation—or, in the eyes of many Russians, liberation—of Polish territory. It leads to bilateral memory wars that add to a fundamental conflict of the two states’ strategic interests.

Hundratusentals polacker deporterades till Sibirien med även till Kazakstan där de flesta dog av hunger och sjukdomar.
Tiotusentals polacker mördades och dömdes till döden av kommunistiska domare efter 1945 när Sovjet införde kommunistdiktaturen i Polen.

Cześć panie! (Och hej alla andra, också.) Jag antar att du som polack vet det mesta som är värt att veta om relationerna mellan Ryssland och Polen. Det är ett ämne som tydligen spökar i bakgrunden till det som nu sker längs Ukrainas gränser.

Jussi Jalonen heter en yngre finsk historiker, som bland mycket annat studerat och jämfört Finlands och Polens ställning då de tillhörde ryska kejsarriket. Han har gett ut ett arbete om de tappra finska soldaternas insatser när det gällde att banka vett i de upproriska polackerna 1830-31. (Ja, jag ber jävligt mycket om ursäkt för vad de gjorde! Tiderna var lite andra då, och det fanns inget Flashback där finska knektaslasar kunde söka efter sanning ...)

https://fi.linkedin.com/in/jussi-jalonen-b5961814b
https://networks.h-net.org/node/2844...h-officers-and

Jalonen skriver då och då riktigt bra essäer och kolumner på sin blogg, och på webbplatsen Uusi Suomi. Tyvärr är texterna bara på finska. Hans nyaste alster vill jag dock verkligen rekommendera - jag skulle tro att Gugel-Tränslejt inte vanställer budskapet mer än nödvändigt. Dess rubrik är Kanonerna i februari, som anspelar på The Guns of August av Barbara W. Tuchman, ett av de klassiska verken om första världskrigets utbrott.

https://jojalonen.wordpress.com/2022...lmikuun-tykit/
https://puheenvuoro.uusisuomi.fi/joj...ikuun-tykit-2/
https://en.wikipedia.org/wiki/The_Guns_of_August

Jalonen ser det som ytterst sannolikt att spänningarna mellan Ryssland och Ukraina kommer att eskalera till krig. Så nu vet ni det.

Sen går Jalonen in på de rysk-polska relationerna. Enligt honom får Ukrainakrisen inte bara ses mot bakgrund av spänningarna mellan Moskva och Kiev, eller ens motsättningarna mellan Ryssland och västländerna eller Ryssland och Nato. I Vladimir Putins ögon är det ett land framför andra som står i vägen för Rysslands ambitioner, som är Rysslands allra farligaste motståndare. Det landet är Polen.

Jalonen hänvisar till den essä om ryssarnas och ukrainarnas historiska gemenskap som Rysslands president publicerade i juli 2021.

http://en.kremlin.ru/events/president/news/66181
https://www.atlanticcouncil.org/blog...ial-ambitions/

Essän har citerats ofta, där får man veta mycket om Putins historieuppfattning. Men få läsare lade märke till att Putin nästan varje gång han behandlar en historisk vändpunkt utser Polen till Rysslands centrala motståndare i Ukraina. Han ser också Polen som en ännu värre förtryckare av ukrainarna än Ryssland.

Putins essä berättar att historien - enligt hans tolkning - tog en ödesdiger vändning redan då Ukraina, som en följd av den polsk-litauska unionen, kom i den katolska kristenhetens inflytelsesfär. Det krossade "de östslaviska folkens gemenskap", menar han.

Så följde hetmanen Bogdan Chmelnytskyjs uppror - en frihetskamp, där Ukrainas folk sökte hjälp från sin trosfrände Rysslands tsar i kampen mot Polen. Polens delningar innebär för Putin att "gamla ryska områden" återbördades till sin riktiga statsgemenskap. På 1800-talet utvecklades ukrainarnas kulturella identitet naturligt som den "lillryska" delen av imperiet. Censuringreppen under tsarväldet var bara en reaktion på de polska nationalisternas strävanden i Ukraina, förkunnar den ryske ledaren.

Efter tsardömets fall använde Polen Symon Petljuras "ukrainska folkrepublik" som verktyg i kampen mot bolsjevikerna. Under tiden mellan världskrigen rådde ett rent förtryck i västra Ukraina, som Polen behärskade. Putin ser rentav dagens närmade mellan Ukraina och EU-länderna som "ett gammalt polskt och österrikiskt projekt" - en anspelning på samarbetet mellan polska självständighetsaktivister och Habsburgs dubbelmonarki under WW1. Målet skulle vara att göra Ukraina till ett konstgjort "mot-Ryssland".

Jalonen noterar att att Putins utfall mot Polen bara ökat efter att Krim annekterades. I december 2019 beskyllde Putin mellankrigs-Polen för "konspiration" med nazisterna, och kallade Polen "medskyldigt" till andra världskrigets utbrott. En månad senare blev en minneshögtid över Förintelsen i Jerusalem en del av den rysk-polska historiekampen genom det tal Putin höll. I juni 2020 sa Kreml-härskaren att Polens lidanden under kriget var den polska regeringens "eget fel".

Enligt Jalonen är det "solklart" att man i Kreml ser kampen om herraväldet i östra Europa i första hand som en kamp mot Polen. Polen står i en särklass bland de ex-kommunistiska nya EU- och NATO-länderna. Polens ekonomiska tillväxt har i tio år slagit alla förväntningar. Polen har snabbt återhämtat sig från coronakrisen. Polens väpnade styrkor är de femte största i EU. Polen har sedan början bedrivit en aktiv politik i sina närområden, framför allt i Ukraina. Det är en politik med långa traditioner - Polens "östra gränsländer", Kresy Wschodnie, var (och är kanske än? ) en viktig del av den nationalistiska nostalgin.

Det polska intresset för närområdena är för ryssarna ytterligare ett av de många "geopolitiska" orosmomenten. Putin ser Polens uppstigande till regional maktfaktor i ljuset av 500 års historia. Enligt en sådan tolkning håller Polens szlachta (Jalonen använder inte ordet för den polska adeln, det är min egen förbättring! ) ännu en gång på att utvidga sin maktsfär på Rysslands bekostnad! Polens inflytande i Ukraina hotar den nationella myten från Kievrus' dagar om hur Ryssland uppstod. Och Polen håller på att föra in Västerns vapen i närheten av Rysslands hjärtområden - det gäller både NATOs missilsköld och de påstådda vapenleveranserna till Ukrainas armé.

Putin vet också mycket väl, att Polen är en motståndare som inte kommer att ge vika. Av EU-länderna är Polen det enda, som är redo att ensamt försvara Ukraina, skriver Jalonen.

Han konstatgerar att Moskva har nått utrikespolitiska vinster i en del forna östblocksländer, speciellt Ungern. Men på polskt håll är det av historiska skäl omöjligt att nå samförstånd. En förutsättning för att Ryssland ska nå framgång i Ukraina är därför att Polen isoleras från sina allierade. Då kunde Ryssland göra upp med Polen på tu man hand - "bara slaver emellan", för att citera Pusjkin.

Jalonen skriver att regeringen i Warszawa har handlat oklokt genom att missköta sina relationer till EU - även om Tysklands energipolitiska behov nog gjort att EU inte heller hjälpt Polen mot Ryssland så mycket som man borde ha gjort. Men som NATO-land står Polen högt i kurs, skriver Jalonen.

Czy masz jakieś komentarze, aktualizacje lub pytania na ten temat? Kommentarer, uppdateringar och feedback mottages!

WOW, väldigt intressant inlägg som som jag får dela upp annars skulle det bli svårt både för mig och läsarna att följa resonemanget.
Jag kan börja med detta:

""Efter tsardömets fall använde Polen Symon Petljuras "ukrainska folkrepublik" som verktyg i kampen mot bolsjevikerna. Under tiden mellan världskrigen rådde ett rent förtryck i västra Ukraina, som Polen behärskade. Putin ser rentav dagens närmade mellan Ukraina och EU-länderna som "ett gammalt polskt och österrikiskt projekt" - en anspelning på samarbetet mellan polska självständighetsaktivister och Habsburgs dubbelmonarki under WW1. Målet skulle vara att göra Ukraina till ett konstgjort "mot-Ryssland".""

Vilda stäpper i Ukraina var länge ett slagfält för mongoler, tatarer, ryssar, polacker och ukrainare.
1569 i Lublin skapades den första unionen i Europa, Polen och Litauen som då hade en enorm yta bildade en union, det var föregångaren till dagens EU.
Två länder på lika villkor gick samman. Man skaffade gemensam valuta, fri rörlighet av kapital ,tjänster och människor. Gemensam parlament och senat och kungen skulle väljas i fria val av den polska och litauiska adeln.

När kungen av Jagiellondynastin dog då 1573 hölls det första val av kungen,
under tiden valdes en interim kung - Polens högste biskop- primas, han skulle övervaka rösträkningen. Den nye kungen var tvungen att skriva på att han accepterar de demokratiska spelregler samt adelns friheter.

Då i Sverige och Ryssland och i hela Europa fanns bara envåldshärskare.

År 1610 intogs Moskva av polacker och ockuperades under två år. Den ryske tsaren med familj sattes i husarrest i Warszawa och i och med det blev den polske kungen tsar men eftersom det moderna Polen accepterade inte den titeln därför den polske kungen Wladyslaw kallade sig bara "electus magnus dux Moschoviae".

För att återgå till dagens politik så har Putin ändrat Rysslands nationaldag för att just fira åminnelsen av befrielsen från polsk ockupation
Ryssland hade kunnat fira att de besegrat Tatarer, Mongoler, Napoleon och Hitler men Putin valde minnas polsk ockupation.

Det ligger i Polens högsta intresse att Ukraina förblir självständigt och demokratiskt då Polen behöver Ukraina som en buffert mot Ryssland.
Polen var det första landet som erkände Ukraina som självständig stat.
Polen har hjälpt Ukraina med diverse reformer som decentralisering.

Trots att det finns mycket tråkig historia som dagens Ukraina vill inte erkänna.
Etnisk rensning av polacker som bodde där, omkring 50.000-100.000 polacker mördades på de mest bestialiska sätt.
Polen kallar dessa massakrer för folkmord.

https://en.wikipedia.org/wiki/Massac...astern_Galicia

Belysande inslag om den selektiva historiesyn, som Rysslands härskare nu tycks kunna predika i timtal för sina utländska gäster.

Professor: Putin skulle ha kuggat i historia
https://sverigesradio.se/artikel/put...-vacker-kritik

Den ryske presidentens växande historieintresse är omvittnat, men hans sätt att se på historien kritiseras av historiker.

"Putin är närmast besatt om hur illa Ryssland blivit behandlat och hur det nu är hans – Putins – uppgift att ställa allt tillrätta", säger professorn i historia, Sergej Radtjenko vid John Hopkinsuniversitetet.

Enligt samma historiker handlar presidentens långa historieutläggningar om att driva en tes som rättfärdigar en viss sak och inte om historiska bedömningar.

Exakt så skulle de kunna beskrivas - Rysslands kuschade folk och dess åldrande despot.

Ännu en av Putins små soldater?

Med tanke på hur mycket elände Sovjet och nu Ryssland ställer till med kan man tycka att det var synd att Hitler inte lyckades?

Rysslands ambition att uppnå sina "historiska gränser" framgår fruktansvärt tydligt i denna essä av Pjotr Akopov, som beklagligt nog publicerades innan den stora segern över Ukraina var vunnen.

(FB) RIA Novosti tog ut segern i förskott - skrytsam text om Putins Neuordnung togs bort

om du kollar upp så säger Hitler att han vet att finska krigare är av de hårda slaget och därför föredrar att gå on med dem för att bekämpa ryssar hakkapelitta inte att leka med .skogstokiga finnar

I Foreign Policy kan vi ta del av en verkligt läsvärd studie av Putins egen förvridna historieuppfattning, som förledde honom att inleda sitt lilla fälttåg. Paul Berman konstaterar att människan besjälas av en bitterhet och ett agg som inte kunde återfinnas hos hans föregångare i Kreml, varken hos tsarerna eller sovjetledarna.

The Intellectual Catastrophe of Vladimir Putin
https://foreignpolicy.com/2022/03/13...toric-history/

But there is nothing grand or noble in Putin’s nationalist reading of the past. His invocation of church history implies the greatness of Orthodox spirituality but does not seem to reflect it, quite as if Orthodoxy were, for him, merely an afterthought or an ornament.
/---/
It [Putin's nationalism] is a small nationalism instead of a grandiose one. It is a nationalism for a tiny country—a nationalism with an oddly tiny voice, like the voice of Serbian nationalism in the 1990s ranting about events of the 14th century. It is, to be sure, an angry voice, but not in the deep and thunderous fashion of the communists. It is a voice of resentment, directed at the victors in the Cold War. It is the voice of a man whose dignity has been offended.
/---/
But his resentment, too, lacks grandeur. It lacks, in any case, an explanatory power. The tsars could explain why Russia had aroused the enmity of the liberal and republican revolutionaries: It was because Russia stood for the true faith, and the liberals and republicans were the enemies of God. The communist leaders could likewise explain why the Soviet Union had aroused its own enemies: It was because the enemies of Soviet communism were the defenders of the capitalist class, and communism was capitalism’s undoing.

But Putin speaks of “Russophobia,” which means an irrational hatred, something inexplicable. Nor does he identify an ultimate virtue in his resentment. The tsars believed that if only they could defeat the subversives and atheists, they could offer the true faith to humanity. The communists believed that after defeating the capitalists and capitalism’s tool, the fascists, the liberation of the world was going to be at hand. But Putin’s resentment does not point to a shining future. It is a backward-looking resentment without a forward-looking face.

Here, then, is a Russian nationalism without anything in it to attract support from anyone else. I realize that here and there around the world, people do support Putin in the present war. They do so because they harbor their own resentments of the United States and the wealthy countries. Or they do so because they retain a gratitude for Cold War help from the Soviet Union. There are Serbs who feel a brotherly connection. But hardly anyone seems to share Putin’s ideas. There is nothing to share. Nor does anyone around the world suppose that Ukraine’s destruction will usher in a new and better era.

The doctrine does not offer hope. It offers hysteria. Putin believes that under the supposed neo-Nazi leadership that has taken over Ukraine, millions of Russians within Ukraine’s borders have become victims of a genocide. By “genocide” he sometimes appears to mean that Russian-speakers with an ethnic Russian identity are being forced to speak Ukrainian, which will deprive them of their identity—which is an implication in his 2021 essay “On the Historical Unity of Russians and Ukrainians.” Other times he is content to leave intact the implication of mass slaughter. Either way, he appears to have been singularly unpersuasive on this important point. Nowhere on Earth has anyone held a protest to denounce the genocide of millions of Russians in Ukraine. Why not? It is because Putin speaks in the tone of a man who does not even aspire to be believed, except by people who require no convincing.