I mitt panteistiska universum är kosmos inte sterilt och mekaniskt utan har mycket starka korrelationer med biologi, att därför ta en titt på människan om organism ger en mycket klarare bild av vad kosmos är på makro skala.
Som de gamla magiska maximet lyder "as above, so below. As within, so without"
Det finns koraller av samma art som sprutar ut pollen exakt samtidigt oavsett distans. De saknar hjärna/syn osv men just denna aktion är så fantastiskt i synk.
Stjärnorna i vår galax sänder ut riktade "pulsar" som verkar "tas emot" av stjärnan på den sidan, ja nästan hur våra neuroner kommunicerar, iaf så verkar universum recycla mönster och beteenden på många olika storleksskalor om man börjar studera och vet vilka mönster man ska titta efter. Fraktaler, mandelbrot, pi, osv.
Hela vår planet har terrafornmats av liv för att just bli mer beboeligt, ja utom just människor gör detta men från alger som skapade syre som ändrade hela sammansättningen och påverkar allt till temperaturen i luften till faktiska bakterier i moln som får de å regna. R shamaner talade om ett levande kosnos fyllt av andarr dom inte far off på sätt och vis .
Även innåt, tänk er hur hela kroppen på molekylär nivå ser ut som nåt taget direkt ur science fiction, tänker på de "gubbar" som bär enskilda dna molekyler, hur jävla trippat ser inte de ut?
https://youtube.com/shorts/MOdvXkaRh...yFPCLOjDnTuJpo
Vår planet har bokstavligen en magnet aura som skyddar oss från kosmisk strålning... Så som spermier sprider liv till ägg, sprider kometer primitiva koder me proto liv till fertila planeter som sätter igång hela processen igen.
Gillar Peter Sjöstedts spekulationer angående den mer hedniska pantheistiska guden some imminent i skapelsen. Många klagar ju på varför en allsmäktig gud tillåter så mycket skit, men en "gud" somr inkapslad i skapelsen och kanske t.om omedveten, och själv på en process till medvetandehet, om nu medvetande är överallt i skapelsen fast i hierarki av komplexitet, och kan komma ihop å bilda större nätverk av komplexitet, lixom en enskild atom bär på ett frö av proto medvetande men kl.mer de ihop till å bli organismer blir kapaciteten till känslor och förnimmelser så pass mäktigare, gud vore ju va all förnimmelse i hela kosmos ger upphov till på en å samma gång, själva "mega mindet" som känner av allt, makro processen.
När vi drömmer är vår identitet bortglömd och hela nya karaktärer och landskap skapas och vi är helt uppslukade i dessa, men när vi vaknar löses allt upp och vi upplever oss återigen som en karaktär, vem vet var faktiskt början å sluter av denna kosmiska dröm faktiskt har sina gränser.