Citat:
En retorisk fråga, men för den skull inte ointressant.
Min tanke är att svaret beror på vem eller vad som driver frågan framåt. Om vi leker med tanken skulle mänsklig mognad, respekt för medmänniskan och sunt förnuft kunna vara motorn till jämställdhet mellan könen, även gällande lönefrågan. Jag vågar dock påstå att fokus då hellre skulle hamna på livskvalitet än att hela tiden söka 50-50 i precis allt - något som ändå är ouppnåeligt.
Lev, älska och var lycklig, skulle denna drivkraft säga, och skit i om någon annan jobbar lite mer, producerar lite mer och följaktligen tjänar lite mer...
Men om vi fortsätter låta dagens högröstade och konfrontationslystna vänsterfeminism driva frågan, kan begreppet "lön", i sin traditionella bemärkelse, övergå till att bli en feministisk bedömning av "ersättning för arbete". Följaktligen, en jämställdhetslösning där lågavlönad och kvinnodominerad förskolepersonal får lika lön som de mansdominerade byggnadsingenjörerna. Lika LÅG lön ska tilläggas. Men eftersom det här redan provats och misslyckats (Sovjetunionen) känns det mer sannolikt att lönefrågan fortsättningsvis kommer att drivas av feminismens urspårade hat och intolerans för oliktänkande - där oliktänkande kan stå för acceptansen av att människor är olika, vi jobbar olika mycket, producerar olika mängd och väljer själv våra yrken.
