Det gamla Sverige dör

Och om 40-50 år kommer dagens 5 åringar klaga på att det gamla Sverige dör när Benjamin Ingrosso, Avicci och många andra då trillar av pinn.

Jag vet att folk hade samma resonemang när Thor Modéen dog 1950 och att ingen absolut ingen annan komiker kommer att kunna vara rolig i framtiden, och vad fick vi, jo en hel drös med komiker som många idag har trillat av pinn.

Det är så här livet ser ut, det gamla dör och något nytt föds, det kan vare sig du eller jag göra något åt.

Många versioner av Sverige har dött ut, Stormaktstiden, Gustavianska tiden, Bondesamhället, industriella samhället.

Varje tid har sitt eget uttryck och vi som blir äldre kommer inte förstå det nya, men de unga växer in i det nya så som vi gjorde när vi var unga.

Helt rätt. Men i oroliga tider kan det finnas politiska poäng att knipa genom att försköna och romantisera det förflutna. Rösta på oss så kommer både Stormaktstiden och Thor Modéen tillbaka

Den öppna ladugårdsdörrens retorik. Sparkar i luften. Upphöjning av det triviala till konst.

Att människans psykologi torde vara evolutionärt oförändrad sedan elden tämjdes är nog sant. Lika sant är att den gamle drömskt ser tillbaka på sin krafts dagar eller minns anledtsdragen hos sin bortgångne fru, från hennes ungdom.

Men det betyder inte att mänsklig civilisations historia alltid har en positiv derivata. Eller att alla förändringar sker någorlunda långsamt och gradvis. Tvärtom uppvisar historien tvära kast, med både snabba försämringar likaväl som förbättringar och långa perioder av långsamma dito. Tanken på kulturell tillväxt, i meningen att vetenskaplig och kulturell produktion någorlunda stiger med tiden eller bara bibehålls på en viss nivå avseende kvalitet, är befängd. Kulturrelativistens napp. Lika befängd som tanken på evig ekonomisk tillväxt. En kvinna i dagens Egypten kan med fog säga: det var bättre förr. Kina må ha lyft sig i det ekonomiska håret och ut ur landet strömmar en materiell produktion som saknar historiskt motstycke. Men kulturellt? Inga särdelse vackra filmiska verk, ingen musik och var finns de kinesiska författarna. Befolkningsunderlaget ger ett fantastiskt försprång. Men icke.

I Sverige kan vi betrakta 150 år av fantastisk materiell och kulturell utveckling. Men jag menar att något har hänt och det har hänt under min livstid. Kanske inses det genom att helt enkelt efterfråga dagens kulturproducenter och ställa dem jämte sina historiska föregångare. Vem är dagens Ingmar Bergman? Kommer Özz Nuyen att vara folkkär likt Hasse Alfredson på ålderns höst? Vilka är egentligen våra samtida förebilder i näringsliv, forskning och kultur? Och varför uppfattar jag äldre arkitektur som så oändligt mycket vackrare än den moderna, när jag helt saknar koppling till båda sorters fysiska uppförande?

Parallellt med ovan resonemang kan anföras att, ja, samhället förändras ständigt. Men på vilket sätt och hur snabbt? I skolan lär man ut (gör man?) upplysning, industrialisering och efterkrigstid. Men man säger inte flaska om att invandringen under en generations tid, 30 år, i detta nu, förändrar landet snabbare och mer omfattande i kulturell mening, än vad någon tidigare historisk period uppvisat.

Den som tror att frasen "det gamla Sverige dör" ägde lika mycket eller mer riktighet, när barnen till statare födda på stampat jordgolv, uppförde kärnkraftverk, förmår inte se sin samtid. Stora arealer av landet är bokstavligen döende och under ett sakta förvandlande till ödemark. Andra är under stark kolonisering av utomeuropeiska kulturer. Under en mansålder kommer landet att ha förändrats helt bortom igenkänning. Något liknande har inte skett så snabbt och i sådan omfattning tidigare.

Lärarna som fördes ut på torget till avrättning av sina egna elever, under kulturrevolutionen i Kina, såg knappast framför sig att var tid har visst sitt uttryck.

Kulturrelativism bör bekämpas varhelst den visar sitt fula tryna.

Många 40-talister kommer kasta in handduken nu. Det kommer att påverka.

Jag skulle vilja påstå att 40-talisterna är den sista länken kvar till det gamla Sverige.
50-talisterna levde bra liv. Det är 60 och 70-talisterna av svenskar och en hel del finskar
som invandrade till Sverige som har någon som helst koppling till hur det nya Sverige ska
hanteras. De växte upp på 80-talet och ingick i förorterna i vad som liknar renodlade
amerikanska gäng. De hade heder och respekt med sig, vuxenvärlden förstod inte
riktigt den "klanmentalitet" som fanns bland ungdomarna i förorten på 80-talet.
Jag menar att dom är dem som kan fortfarande hantera skit på ett adekvat sätt.
De har erfarenheter som kan komma till nytta för det Svenska folket i vad som kommer att
bli det nya Sverige.

Vi kan inte i framtiden lita på att samhället kommer att vara lika tryggt som för tidigare generationer.
Dystert.

Fan svenskar, vi finskättlingar låter inte våra barn växa upp med några bögfasoner.
Nån heder ska man ha. Apropå det gamla Sverige...Jag såg tidigare idag, i vår
fortfarande dominerande vita arbetarförort..två vita småbarn som lekte krig med sådana
där gamla hederliga trävapen...den ena ungen låg på marken och den andra lät som
en kulspruta och sade räkna till tio. Jag berättade det för morsan och hon sade att
hon inte har sett det sen "ni" var små på 70-talet.

edit

Ja, den gamla goda tiden...

Det gamla har ju alltid dött, men detta Sverige dör kanske och detta för nu första gången? Eller kanske alltid och länge nu varit döende?

Läste om när vedspisen gjorde sitt antågande att det blev mörkt i huset (från öppen eld laga mat till att laga mat och baka i eld som inte spred även ljus och då över bostaden/ köket= det enda och det viktigaste rummet).

Men nu är det kanske mörkare än någonsin? I dubbel bemärkelse detta då och om man så vill.
Nu ser vi en helt annan kultur, ett helt annat land, göra sitt intågande. I då vårt land.
Står i Bibeln om hotet från öst?
Det här är ingen lätt sak att ta sig an, det att ett helt annat land, en helt annan kultur, tar över och gör sitt antågande/ intågande.
Men det är det jag menar med att det kanske redan från början var och utgjorde detta "Sverige"?
På 16- och 1700- talet kom mina anfäder/ förfäder, 3/ 4, hit till detta landet som arbetskraft och med tanke på 1/ 4(den sista delen)så vet jag faktiskt inte om jag är svensk alls och detta i sådana fall hur pass mycket då, då?

Men Jerry Williams och nu Lill- Babs får jag hålla med tidigare skribent om att det är och det var mitt svenska och med dessa, den generationen, går allt i graven, med dessa ligger mitt det svenska i närtid.
Det finns några stråk kvar av dessa, som Bert Karlsson, som trots allt ändå säger som det är och som trots allt ändå har det nu gamla folkvettet kvar? Elisabeth Höglund är en annan och Leif GW Persson åter en annan.
40- talisterna är den sista kvarlevan och det var en passus att själv få leva och överleva i skuggan/ överleva i kölvattnet av dessa.

Men hur det än är och hur det än förhåller sig och med detta landet så tänker jag som så att "Det nya Sverige föds"
Jag kanske inte kommer att kämpa för just Dig, men jag kommer att kämpa på denna plattformen och som just Sverige utgör och det för den kultur just Jag vill ha.:-)
Det är aldrig roligt när Döden kommer, men det är alltid troligt att en dag Döden kommer, men man måste alltid hälsa Livet som den största och den mest välkomna gästen utav dem alla; det tror jag sker i alla av kulturer.
<<<<<<<<<<<<<<<<
Synonymer till kultur
civilisation, kulturform, utvecklingsnivå, kulturliv
andlig utveckling, vetenskap och litteratur och konst, andligt liv; bildning, uppfostran, hyfsning, takt, gott uppförande
odling, skötsel
(mitt fetade)
https://www.synonymer.se/sv-syn/kultur

Marcus Birro skriver vemodsfyllt om Lill-Babs bortgång och det gamla trista töntiga Sveriges försvinnande.

Birro: "Med Lill-Babs försvinner en stor del av det gamla Sverige"
http://marcusbirro.blogg.se/2018/apr...amma-gang.html