Är libertarianismen endast en ideologi för klena människor?

Det fanns flera rötter, NS var en dynamisk rörelse snarare än en tidlös ideologi. Men tysk nationalism och därmed liberalism var definitivt ett betydande inslag. Likaså tysk idealistisk filosofi, som hänger samman med nationalliberal tradition genom t.ex. Fichtes nationalism, som nationalsocialisterna explicit åberopade.

Kausaliteten finns inte riktigt där på det sätt som du antyder. Det du observerar är yrkesrelaterat ofta. En stereotyp om en klen person inom bank och finans. En kontorsråtta som inte tränar.

I övrigt predikar väl inte liberaler något annat gällande hälsa mer eller mindre än någon annan?

Att predika "det är nyttigt att träna" är väl för övrigt ganska efterblivet då det är självklart? Det är väl som att predika "fred och välstånd är bättre än krig och fattigdom".

Behöver du verkligen en politiker som står i ditt ansikte och predikar detta? Eller blir det kanske mer irriterande?

Jag skulle snarare säga att mentalt svaga individer ofta dras till socialbidrags-socialism och kommunism. Dålig självkänsla gör att det enda dom tror sig någonsin kunna uppnå är bidrag från staten så dom röstar på ett parti som erbjuder mest bidrag. Här hittar du bidrags-parasit-muslimen men också vänstersvensken som älskar när någon annan får försörja honom.

Även om det kan tyckas självklart att sköta om sin hälsa, så verkar libertarianer uppenbarligen inte särskilt intresserade av att se fysiskt ståtliga ut. Det spelar ingen roll vad de tycker, när det räcker att titta på utfallet.

Vet inte vad det har med saken att göra ifall mentalt svaga individer dras till socialism eller ej. Det tråden handlar om är att fysiskt svaga individer antingen dras till libertarianism, eller blir svaga av att vara libertarianer.

Det fanns flera rötter, NS var en dynamisk rörelse snarare än en tidlös ideologi. Men tysk nationalism och därmed liberalism var definitivt ett betydande inslag. Likaså tysk idealistisk filosofi, som hänger samman med nationalliberal tradition genom t.ex. Fichtes nationalism, som nationalsocialisterna explicit åberopade.

Var hittar du liberala inslag i Nationalsocialism. (Bara lite nyfiken).
Knappast rörelsefrihet. Finns någon av friheterna med?

1800-talets nationalliberalism ville ersätta monarkierna med konstitutionella stater som garanterade liberala friheter. Näringsfrihet/tullfrihet, politisk organisationsfrihet, religionsfrihet/yttrandefrihet m.m. var viktiga inslag i 1800-talets nationalistiska centraliseringsprojekt.

Nationalsocialismen byggde delvis vidare på denna befintliga, liberalt anstrukna nationalism i Tyskland. Detta var kanske en mer klassisk liberalism i bokstavlig mening, mer rotad i ett jakobinskt (eller rent av napoleonskt!) tänkande och syn på staten än vad som har kännetecknat 1900-talets mer revisionistiska liberalism.

Även om det kan tyckas självklart att sköta om sin hälsa, så verkar libertarianer uppenbarligen inte särskilt intresserade av att se fysiskt ståtliga ut. Det spelar ingen roll vad de tycker, när det räcker att titta på utfallet.

Vet inte vad det har med saken att göra ifall mentalt svaga individer dras till socialism eller ej. Det tråden handlar om är att fysiskt svaga individer antingen dras till libertarianism, eller blir svaga av att vara libertarianer.

Hur kommer det sig att libertarianer överlag är svaga och att dess företrädare aldrig förespråkar fysisk träning?

Hur kommer det sig att libertarianer överlag är svaga och att dess företrädare aldrig förespråkar fysisk träning?

Tittar man på företrädarna så är inga, förutom ytterst få undantag, vältränade. Sådana exempel är Jeffrey Tucker, Tom Woods, Walter Block, Ron Paul, Rand Paul, Stefan Molyneux, Hans-Hermann Hoppe, Gary Johnson, Stephan Kinsella och Peter Schiff. Svenska Mises-institutet har jag heller aldrig sett prata om träning, och då har jag läst en del där och lyssnat igenom alla avsnitt av Radio Mises. Inte ens liraren Jeff Berwick verkar syssla med styrketräning.

Mer eller mindre det enda undantaget jag kan komma på är Adam Kokesh som ser riktigt fit ut.

Jämför man libertarianerna med alt-högern blir det enormt kontrast. Bland alt-högern är det nästan svårt att hitta någon företrädare som inte vårdar sin gudagivna kropp. T.ex. Christopher Dulny i Nordisk Alternativhöger och Vita Pillret tränar ~6 dagar i veckan, Jonas Nilsson tävlar i MMA, Christopher Cantwell gick från libertarianismen till alt-högern typ samtidigt som han blev biff, i The Daily Shoah har Sven berättat om att han köpt en power cage som han tränar bänkpress i, Richard Spencer gymmar regelbundet (och har blivit portad från minst ett gym), Daniel Friberg har berättat att han gymmar, Marcus Follin är bodybuilder, osv.

Hur kommer det sig att klena människor attraheras av libertarianismen? Eller går kausaliteten åt andra hållet, alltså att man blir klen av att sympatisera med libertarianismen?

Kan fokuset på NAP (icke-aggressionsprincipen) ha något med saken att göra? Det hade inte förvånat mig om det är så att NAP-mantrat lockar till sig många pacifister och människor som är för svaga för att skydda sig själva. Alltså tron på att alla kan leva i harmoni utan att bruka våld mot varandra. Visst, lite våld kommer alltid finnas, och då talar sig libertarianer sig varma om säkerhetsföretag som kommer ta hand om det åt dem.

Att libertarianer är svaga skulle också förklara varför de aldrig kan sluta tjata om rätten att bära vapen. Eftersom att de är för svaga för att hävda sig på något annat sätt är det endast med en puffra i byxlinningen som de kan känna sig säkra.

Är det någon annan som delar min observation? Vad tror ni anledningarna kan vara till att ansiktena utåt inom libertarianismen aldrig pratar om vikten av fysisk träning?